Nässpray - bieffekter

Dag 5 med sprutorna och jag märker av det på humöret som är svajigt minst sagt. Det kan dock också vara pms eller en härlig kombo. I alla fall så har det varit några dagar där jag känt mig väldigt ledsen och upprörd och en hel natt utan sömn men idag känns det bättre igen. Jag blir lätt andfådd och väntar bara på att vallningarna ska komma. Inte helt fel nu i och för sig med tanke på hur satans kallt det är hela tiden. 

Världens bästa sambo överraskade mig med en tapastallrik, Marianne-kolor och Cola zero igår och jag fick ligga på soffan hela kvällen och titta på tv-serier. Han är bra han!

Ensam

Jag har en kompis som också går igenom en IVF-behandling nu. Vi har hållit på att försöka bli gravida i princip lika länge och idag så testade hon positivt efter sitt första IVF-försök. Jag blev så klart jätteglad för hennes skull, hon är verkligen värd att få bli gravid nu efter att ha försökt så länge och hon har även haft en lite klurig väg till kärleken. Men. Jag blir så sjukt stressad själv. Det har känts som att vi har varit på samma resa och nu stack hon till en paradisö och lämnade kvar mig i ett kallt och blött Sverige. Jag vet att jag själv kan vara gravid inom en dryg månad men det känns som en evighet. Och jag tänker på hur det kommer att kännas om det inte fungerar då heller. Jag vill inte vara själv i det här. Det är för svårt.

Spraystart

Så var det dags att börja spraya Suprecur igen. Klockan larmar klockan 6, 14 och 22 varje dag framöver. Jag har planerat ägguttag och återföring vecka 9 så det är minst 4 veckor som jag ska behöva hålla på med sprutorna. Den här gången är jag inte vidare orolig för hur jag ska reagera eftersom jag knappt märkte av sprayen sist. Läkaren sa att jag skulle vara förberedd på att känna mig väldigt känslosam men jag tror inte att jag var mer känslosam än vad varje kvinna som behöver genomgå detta är.

Nu är jag igång. Det känns alltid lättare när man åtminstone gör något även om jag vet att det är flera veckor kvar tills jag ”gör något på riktigt”. Jag försöker tänka positivt och att det är nästan 20% större chans att man blir på smällen på andra försöket. För den statistiken tror jag stämmer men man blir ju helt knäpp av all statistik som man läser här och där och det är skillnad på färsk återföring och fryst. Idag läste jag mig till att det är större chans på fryst fastän jag tidigare trott att det var tvärtom.  

Wish me luck!

Hos psykologen - liv i limbo

Jag hade tid hos psykologen på Repro igår och det kändes bra att få prata av mig. Hon hade en del bra saker att säga som jag tar med mig. Bland annat så sa hon att de känslor man har efter ett misslyckat IVF-försök kan jämföras med de känslor man får efter ett missfall. Att man ju ha samma förhoppningar i början på en graviditet som när man gör ett IVF-försök och att om man dessutom har kämpat för att bli gravid och sedan misslyckas vid IVF:en så blir det extra jobbiga känslor som man ska försöka hantera. Man ska samtidigt försöka leva ett normalt liv men allt som oftast så sätter man livet på vänt. Man kan inte boka resor eller byta jobb till exempel. Man kan inte leva sitt liv som vill.Så känns det för mig. Mitt liv är i limbo.

Spraystart - flyttat datum

Jag ringde Repro för att fråga ifall jag kanske skulle flytta min spraystart (Suprecur) eftersom jag som det ser ut nu har räknat från en dag där jag fick lite mer riklig mens men ändå hade blödningar från ett tidigare datum. Fick småblödningar den 5:e januari men mensvärk och mer rött blod den 8:e. Sen höll mensen i sig ytterligare fem dagar från den 8:e och jag fick ju ägglossning väldigt tidigt, den 22:e. Jag blev osäker helt enkelt och man vill ju känna sig säker på att man gör allt vid mest lämpliga tidpunkt. I alla fall så ska jag starta med Suprecur den 27:e januari (i stället för den 28:e), på måndag alltså.  Känns skönt att få sätta igång med processen.

Psykologtid

Psykologen från Reproduktionsmedicin ringde upp mig och jag fick en tid imorgon.  Det känns verkligen som att det är välbehövligt att få prata med någon om allt det här. Jag har inte mått alls bra sedan vårt misslyckade försök och jag stör mig på allt och alla hela tiden och är på ruskigt dåligt humör. Jag får dåligt samvete för hur taskig jag är mot min sambo men det känns som att jag verkligen inte kan hålla tillbaka utan måste komma med gliringar så fort han gör något som inte passar mig. Värst är det om han gör något som jag inte har varit med att planera eller om han ändrar något som vi planerat och jag antar att det beror på att jag har absolut noll kontroll över min kropp och barnamakandet och försöker ha kontroll över allt annars istället.

Att jag mår så här grundar sig väl mest troligt i att jag är rädd för att jag aldrig ska få barn men den tanken är så skrämmande att jag knappt vågar tänka den.

Ägglossning

Fick glad gubbe på ÄL-testet igår. Lite märkligt att jag aldrig fick någon blinkande gubbe innan vilket ju skulle vara hela grejen med det här nya testet som kan se de fyra mest fertila dagarna i månaden men men. Jag är glad att jag fick utslag alls eftersom jag inte fick det förra månaden. Jag sa inget till min sambo eftersom han ibland kan få lite prestationsproblem sedan vi började med hela den här karusellen. Vi hade ändå bestämt att ha sex varannan dag under en period nu utifall att, så igår så hade vi sex ändå. Testade nya glidmedlet från Clearblue, som ska vara bra för par som försöker att bli gravida, vilket inte var någon höjdare rent ”glidmässigt” och tar man allt innehåll i kapseln blir det lite väl blött och kladdigt men vad gör man inte för att de små spermierna ska må bra? Allt det här som man ska behöva styra med innan man har sex är inte vidare upphetsande ska jag tala om. Varken för mig eller min sambo och jag längtar tills vi kan ha sex när vi vill och känner för det igen.     

Hjälp!

Jag ringde till psykologen på Repro på Sahlgrenska igår. Jag är så trött på att känna mig sådan här. Jag är sjukt lättirriterad och är inte alls snäll mot min sambo och styvson. Jag låter inte något som inte passar mig passera utan en syrlig kommentar och efteråt får jag jättedåligt samvete och känner mig som en hemsk flickvän och plastmamma. Summa summarum så vill jag inte ha sex och jag är irriterad hela tiden. En inte så härlig eller särskilt lyckad kombination när man försöker skaffa barn. Det känns nästan som att det kommer att sluta med att vi inte vill skaffa barn ihop om jag fortsätter att känna så här. Psykologen svarade inte men jag lämnade ett meddelande och än har hon inte ringt men jag hoppas att hon gör det snarast. 

Även situationen på jobbet börjar kännas ohållbar. Jag har inte känt mig motiverad sedan jag började jobba här för drygt ett år sedan. Det var en situation där jag ”flydde” från mitt gamla jobb och inte så att jag sökte något som jag kände var intressant och utmanande. Jag hade extrem jobbångest efter semestern men det kändes bättre när jag fick tid för ivf:en, då kändes det som att det åtminstone var tidsbestämt hur länge jag skulle jobba innan jag var mammaledig men sedan det första ivf-försöket gick åt skogen så känns det förjävligt igen. Ångesten efter att komma tillbaka till jobbet efter julledigheten var enorm. 

Jag är en sådan person som måste prestera på jobbet för att må bra. Jag måste känna att det är roligt för att jag skall göra ett bra jobb och så är det verkligen inte nu. Jag vet att det är saker jag borde ta tag i men som jag ändå struntar i. Inte stora viktiga saker men de små sakerna som är dem som gör att man känner att man gör det lilla extra, de struntar jag, jag orkar helt enkelt inte. Och så får jag alltså dåligt samvete även för jobbet. Dåligt samvete hemma och dåligt samvete på jobbet.

Jag känner mig otillfredsställd och omotiverad på så många plan nu och måste få hjälp.