Lilla knyttet

Allt gick bra igår, migrän till trots. Jag fick tillbaka ett fint embryo och ett hamnade i frysen. Det var dessvärre inte många av mina 9 ägg som var mogna som om jag behöver göra om hela proceduren så kommer man antagligen ändra hormonerna för att säkerställa mognaden på äggen. Men ett till frysen i alla fall och det är inte illa. Jag hoppas så klart att jag inte behöver använda det utan att det lilla knyttet i magen klarar sig fint! 

Jag fick migrän i morse igen! Måste vara helt utmattad psykiskt så att kroppen säger ifrån genom migränanfall. Hur smart nu det är för inte fan är det avslappnade med migränanfall! Kan också vara hormornerna i och för sig men fick ingen migrän sist. I alla fall så testade jag Panocod imorse och var rädd att det inte alls skulle fungera och såg mig själv liggandes med sprängande huvudvärk med huvudet i toaletten men det gick bättre än förväntat. Lite småont i huvudet och jag tappade en del känsel i handen och ansiktet men nu har det mesta släppt. Nu får det vara nog, inga med migränanfall för mig! Nu måste knyttet får lugn och ro i magen....

Migrän

Fan, jag fick migrän tidigt imorse och hade missat att plocka ut recepten med Citodon vilket innebär att jag var tvungen att ta Imigran. Det står att man ska ta kontakt med sin läkare angående om det är okej att ta Imigran men ingen verkar veta. Jag har googlat och i vissa fall verkar det okej när man är gravid men det här känns inte alls bra. Tänk om jag nu inte blir gravid för att det påverkar när jag har tagit Imigran? Gah!

Jag är helt snurrig i huvudet och kan knappt tänka på grund av migränen och känner mig orolig men förhoppnigsvis så tar det ett par dagar innan embryot fastnar så att medicinen inte är kvar i kroppen. Och jag hade ju varit tvungen att ta Citidon annars och det kan inte vara så mycket bättre det heller...

I alla fall så är det dags för embryo transfer idag, håll tummen!

Glömde oroa mig

Idag glömde jag av att oroa mig för att det skulle ringa från Sahlgrenska och säga att inget av äggen hade klarat sig eller inte blivit befruktade. Hur gött är inte det då? Trodde jag skulle sitta på som nålar men tydligen inte.  Nu kan de ju så klart fortfarande ringa men det var skönt att inte oroa sig en liten stund...

Jag jobbar hemifrån idag Jag tog en promenad bort till en kompis och drack kaffe. Jag får dåligt samvete för att jag inte sitter klistrad vid datorn men ska försöka låta bli att känna så. Jag ska vara hemma imorgon också, tills det är dags för ET på eftermiddagen och tänker fasen i mig ta en promenad då också. Mitt på blanka dan. Så det så.  

Äggplock

Idag var det dags för äggplock. Naturligtvis läste jag på Familjeliv igår kväll om en tjej som precis gjort äggplock och som tidigare gånger inte alls haft ont men som den här gången hade hur ont som helst, så jag var rätt nervös men det gick bra. Jag hade samma läkare som sist och hon är verkligen förtroendeingivande så jag blev lite lugnare med en gång när jag såg att det var hon som skulle utföra ingreppet. Hon såg 10 blåsor och de fick ut 9 ägg! 3 mer än sist så förhoppningsvis får jag något till frysen om det inte skulle ta sig den här gången. Jag fick Dormicum och morfin som sist och jag var lite tröttare än förra gången. Nu ligger jag på soffan och har mer ont än sist men jag hoppas att det går över tills imorgon. Jag ska jobba hemma men tänkte mig en promenad och en lunch med min kompis som är hemma med sin nya bebis och som bor i närheten.

9 ägg känns bra men jag vågar inte ropa hej ännu. På torsdags eftermiddag är det dags för återförande.

En dag utan mediciner...

Nu har svullnaden om magen gått ner lite och det känns väldigt bra att slippa nässpray och sprutor, även om jag får börja med progesteron imorgon och antagligen kommer att tycka att det suger att behöva hålla på med det igen. Allt kommer ju att vara värt det om jag plussar den här gången. En kompis till mig som plussade för första gången efter 9 försök sa att hon hade hållit på med progesteronet i 10 veckor efter testdag. 10 veckor! Göta Petter, men som sagt, det är värt det om det innebär att man får en bebis till slut. Hon hade fått för sig att det var henne progesteronnivå som var problemet och så kanske det var med tanke på att det gick vägen den här gången.

Jag är orolig nu för att det inte ska bli något att sätta tillbaka på torsdag. Hela den är processen är ett stort jävla orosmoment. Måtte det ta sig den här gången!

Nykter kräftskiva

Jag var på kräftskiva igår. Nykter. Fast jag drack ett glas vin. Det stackars glaset satt jag och sög på i en evighet. Önskar att jag hade druckit mer, för herrejäklar vilket kalas det var. Det var inte snällt för ögonen att behöva se hur folk beter sig med ett rejält gäng nubbar innanför västen. Om jag blir gravid nu så håller jag mig borta från sådana här kalas i fortsättningen. På slutet, även om jag åkte hem vid 23, så blev jag riktigt irriterad på hur folk betedde sig, det var ingen ordning på något. Urk.

Min sambo kom hem vid 3:30 och ligger och sover ruset av sig medan jag har ätit äggfrukost, dricker latte, kollar OS och snart ska gå ut på en promenad. Det är här med att inte vara bakis har helt klart sina fördelar :).

Ikväll klockan 20:30 är det dags för Otrivelle-sprutan. Börjar oroa mig för om det inte blir något att stoppa tillbaka. Inför förra återförandet så var det som att jag inte ens hade funderat över att det faktiskt kunde bli så, det innebär att jag inte oroade mig särskilt mycket. Nu när man har läst på lite mer så känns oron mycket mer påtaglig. Burr.

Spermiekvalitet

Jag frågade om spermiekvaliteten igår när vi var på ultraljudet. Min sambo hade dåliga resultat vad gällde det mesta på det prov han lämnade under utredningen. När vi var på vårt första besök på Sahlgrenska sa läkaren att min sambo borde sluta snusa och att han skulle ta folsyra vilket han har gjort. Jag har också proppat i honom FertiliForte. Vi gjorde dock inte detta mer än knappt 2 månader innan det var dags för vår förra IVF så resultaten på hans spermaprover kanske inte visar "rätt" resultat så vi får se hur det ser ut den här omgången. I alla fall så visade proverna sist också dåliga resultat, ingen förbättring alls faktiskt. Om det är lika dåliga resultat den här gången finns risken att min sambo börjar snusa igen tror jag. Han har haft det riktigt tufft med att sluta och han har gått upp nästan 15 kilo i vikt...

Vi kör ICSI (mikroinjektion) och vi fick 3 befruktade ägg av 6 sist (1 var omoget och 2 klarade sig inte) även om  det bara ett som vi kunde sätta tillbaka. Det såg däremot väldigt fint ut så det fanns ingen egentlig anledning till att det inte blev någon graviditet. Den här gången hoppas jag på ett par till frysen så jag slipper den här jäkla hormonturbulensen. Eller ja, jag hoppas naturligtvis att det fungerar den här gången så jag får en fin liten bebis :)

Ultraljud

Idag var det dags för ultraljud. Jag fick återigen en ny läkare vilket faktiskt känns lite jobbigt. Hur ska dem kunna ha koll om man bara är en i mängden? Jag är dock glad att jag får hjälp överhuvudtaget så jag får väl bara ta det.

Man såg 7 stycken stora äggblåsor där de största var ca 17 mm. Vid förra IVF-en såg man 5 stora blåsor på ultraljudet så ett steg i rätt riktning var det ju även om det var ett litet steg. Jag hade en eller två små blåsor också som kanske hinner växa till sig.

Jag är väldigt svullen om magen och det sa hon beror på den höga hormondosen. Jag ska fortsätta med samma dos i två dagar till och sedan är det ägguttag den 25:e, på tisdag. Dosen är höjd från 150 enheter till 225 den här gången och från och med i onsdags sänktes den till 187,5.  Jag antar att hon hade sagt något idag om ifall det fanns en risk för överstimulering? Om man bara har 7 äggblåsor så borde det inte tyda på någon överstimulering heller kan jag tycka. Men svullen är jag. Det tog en jäkla tid att välja ett par tillräckligt stora byxor i morse. 

Imorgon ska vi på kräftskiva vilket inte känns helt skoj med tanke på att jag är så svullen och för att man ju gärna dricker lite på en kräftskiva vilket jag inte är helt sugen på nu. Eller sugen är jag ju men det känns inte aktuellt. Hur gör ni? Dricker ni alkohol under processen?

Sänkt dos Gonal-f

Jag ringde för att få reda på resultaten på blodprovet som jag lämnade imorse och det verkar ha sett bra ut fast jag får lov att sänka dosen på Gonal-f till 187,5 enheter från 225. Jag ska tillbaka på ultraljud på fredag morgon och antar att det är uttag på måndag.

Jag ser inte framemot ruvardagarna. Det går verkligen inte att koncentrera sig på något annat än om man har gravidkänningar. Vilket man ju har eftersom biverkningarna från Progesteronet, som för övrigt är vidriga att behöva ta, har samma bieffekter som om man är gravid. Man har ont i brösten och man har "mensvärk". Den här gången ska jag ta inte ta Lutinus som sist utan en medicin som bara heter Progesteron, de är inte torra och man använder ingen införningshylsa. De kanske är bättre? Någon som vet om man kanske slipper de läskiga flytningarna?

Blodprov efter sprutstart

Idag har jag varit och lämnat blodprov på Sahlgrenska för att kika på hur hormonnivåerna ser ut. Jag ska ringa i eftermiddag för att höra efter hur det såg ut, då får jag även reda på när det är dags för ultraljud. Vanligtvis sker ultraljudet på sprutdag 8-9 om hormonnivån har gått upp som den ska, sa sköterskan. Det innebär att det skulle bli på lördag eller söndag. Och på ultraljudet så får jag reda på när det blir uttag. Man kan bli tokig på det här med att inte veta vad som händer när men jag försöker verkligen ta det dag för dag även om jag är otålig som sjutton.

Humöret är bättre nu tack och lov. Vilken jävla pärs det har varit. Burr. Fortfarande lättirriterad men inte lika deppig.

Fysiskt så har jag lite värk i äggledarna, är yr nu och då och mycket huvudvärk.  

Psykologen

Jag ringde psykologen på Repro i fredags i ren desperation. Jag trodde på riktigt att jag skulle bli tokig och satt här på jobbet och försökte hålla mig från att börja grina. Jag gick från jobbet klockan 14 och gick och tog ett glas vin med en kollega och sen när jag kom hem hade min sambo köpt rosor och choklad, det var ju alla hjärtans dag. Då lättade det hela lite men det går verkligen upp och ner fortfarande. I alla fall så fick jag en tid hos psykologen på torsdag vilket känna jätteskönt. 

Jag ska också träffa en kompis i veckan som själv fick göra nio försök innan hon äntligen blev gravid och nu väntar en liten pojke. Jag hoppas så klart att det inte tar nio försök innan jag lyckas men det är skönt att prata med någon som verkligen vet vad man går igenom.  Det är olika för alla naturligtvis men känslan av maktlöshet är nog liknande för alla. Jag trodde inte att det skulle vara så här svårt. Eller jag tänkte att det blir tufft men kunde aldrig föreställa mig det här. Förra veckan var jag tvärsäker på att det inte skulle gå den här gången, den här veckan har jag än så länge ingen känsla alls av om det kommer att fungera eller inte. Det går, som sagt, upp och ner i den här IVF-karusellen.

Humöret

Nu är jag inne på sprutdag nummer 4 och känner inte av någonting fysiskt av sprutorna. Däremot är jag mentalt helt bananas. Förra veckan var något helt fantastiskt jobbigt, allt kändes nattsvart. De negativa tankarna tog över fullkomligt och jag hade verkligen inga förhoppningar om att jag skulle kunna lyckas att bli gravid den här gången. Det mesta annat i mitt liv kändes också jobbigt, relationen till bonussonen, vår jävla källare med vattenläcka kändes som att den aldrig skulle bli klar, jobbet kändes tråkigt och det kändes som att mina medarbetar inte alls skötte sig, jag ville inte umgås med någon och helst bara ligga i sängen och gråta. Det känns lite bättre nu men jag är lättirriterad och kan inte hålla tillbaka alls utan fräser för det vildaste hemma. Igår hade sambon glömt sätta på maskinen när han skulle lägga in en tvätt och jag blev skitsur och fräste åt honom. På kvällen frågade jag honom om han för en gångs skull skulle vara med när jag tog sprutan. Jag är medveten om, precis när jag har sagt det, att det är fullkomligt onödigt att vräka ur sig sådant men jag kan verkligen inte hålla tillbaka och så får jag sjukt dåligt samvete med en gång men det hjälper ju inte eftersom jag redan sagt det. Det är ett under att min sambo inte bara avbryter allting och säger att han inte kan tänka sig att skaffa barn med mig längre…