Ett eller två embryon

När jag talade om för läkaren igår att vi ville föra tillbaka två embryon nästa vecka så verkade hon inte helt nöjd. Hon ville att vi skulle vara medvetna om riskerna för både mig och de eventuella fostren. Även min mamma har åsikter om det här och skickar länkar till artiklar om riskerna för framförallt fostren. Jag var helt bestämd i att vi skulle föra tillbaka två, jag ville göra precis som förra gången eftersom vi faktiskt blev gravida då. Nu är jag dock inte lika säker.

Läkaren på Sahlgrenska talade inte alls om några risker för fostren. Hon menade på att jag var frisk nog att klara av en tvillinggraviditet.  

På vissa klinker kan de göra någon slags uträkning på när man faktiskt ordentligt ökar graviditetschansen genom att återföra två ägg, utan att tvillingrisken samtidigt blir hög. Och när ett embryo ger nästan lika hög graviditetschans som två, men utan en stor tvillingrisk. Jag har mailat Nordic för att de om de gör en sådan men eftersom de inte nämnt det så verkar det inte så. 

Jag frågade också min akupunktör idag vad hon tyckte, och hon tyckte absolut att jag skulle föra tillbaka två.

Vad anser ni?

Statistik

Lite statistik från mina försök:

1.       150 enheter Gonal-f i 10 dagar gav 6 ägg varav 4 var mogna men bara ett blev befruktat och var bra och kunde sättas tillbaka.

2.       225 enheter Gonal-f i 9 dagar gav 9 ägg varav 6 var mogna. 2 blev befruktade och var av bra kvalitet. Vi satte tillbaka 1 och frös 1.

3.       FET

4.       300 enheter Gonal-f i 12 dagar gav 7 ägg varav 6 var mogna. 2 ägg blev befruktade och bra och sattes tillbaka.

Jag hade fler befruktade än vad som blev bra i slutändan men kommer inte ihåg antalet per gång.

Den här gången kommer jag att ta 300 enheter Gonal-f i 10 dagar.

Ultraljud nummer 2

Idag såg man 8 blåsor som var större än 12 centimeter, en var så stor som 18! Så läkaren verkade nöjd och jag känner att det är ett helt okej resultat. Det verkar alltså inte göra någon skillnad för mig om jag kör långt eller kort protokoll. Förutom att det är fantastiskt mycket bättre för min psykiska hälsa att slippa nässprayen.

Läkaren ville köra äggplock på måndag men jag övertalade henne till att vänta till tisdag för att verkligen säkerställa att äggen hinner mogna.

Vi kommer att sätta tillbaka två embryon förutsatt att vi har två fina att sätta tillbaka och om det blir ytterligare embryon så ska vi långtidsodla. Herregud, vad det hade känts bra att få ha några blastocyster i frysen! Nu kommer jag ju i och för sig bli gravid det här försöket så det kommer inte behövas några blastocyster, men ändå.

Ultraljud nummer 1

Idag var jag på ultraljud. Jag var nervös innan och tänkte att ded kanske inte är en enda äggblåsa därinne men i vanlig ordning så oroade jag mig i onödan. Man såg 7 stora blåsor och eventuellt växer det fram några till innan det är dags för äggplock. Läkaren trodde att det skulle bli plock redan på måndag vilket hade passat mig fint men jag är också rädd att de plockar för tidigt, jag vill inte riskera för många omogna ägg. Jag ska tillbaka på ultraljud redan på torsdag dock så vi får se hur det ser ut då. Tills dess så ska jag fortsätta med 300 enheter av Gonal-f.

Jag tog min första Orgalutran igår. Nålen är lite större än på Gonal-pennan och det var liksom segt att få in den i köttet men det gjorde inte ont. Däremot så sved det i en halvtimme efteråt. Inget som var överdrivet jobbigt.

Jag har en bra känsla för det här försöket. Allt känns lättare än det brukar. Hoppas att det är ett gott tecken!

Sprutdag 5

Idag är det dags för Orgalutran. Jag ska alltså ta två sprutor istället för en och det är lite nytt för mig. Hoppas att den inte gör ont. Och även om den gör det så är det inte många sprutdagar kvar nu ändå. Det är inte mycket i den här processen man gör för att man vill direkt så det är bara att genomlida det. Jag är lite nojjig över hur jag ska ta sprutorna på lördag då vi ska på musikal. Svårt att ta sig ut om man sitter mitt i en rad som vi gör. Jag kanske får ta dem där jag sitter.. Det löser sig.

Jag tycker att jag är lite mer lättirriterad än vanligt men känner inte svullnad och ibland känns det som molvärk men inte särskilt ofta eller mycket.

Vi har haft bonussonen sedan i tisdags och det känns jobbigare än det gjort det senaste. Jag är som sagt lättirriterad. Och förra veckan var jag så lycklig men det börjar avta. Det är som det är när man gör ett försökt, en karusell för känslorna.

Sprutdag 2

Då var jag igång. Jag tog min första dos igår på 300 IE Gonal-f och jag känner av det litegrann redan idag. Det molvärker men inget jobbigt alls. Det känns mest bra att jag reagerar med en gång. Det är skönt att Nordic kör med två ultraljud för det känns ändå lite läskigt att köra med en så hög dos som 300 rakt upp och ned. Sist började jag något lägre och på slutet kändes det som att jag eventuellt höll på att bli överdoserad (svullen och andfådd) även om det ju ändå inte blev så många ägg. 

Jag börjar stressa lite över att vara borta från jobbet för uttag och återföring. Jag har ett sjukt schema fram till jul. Tidigare gånger har jag varit hemma på uttagsdagen helt och hållet och jobbat hemma de två nästkommande dagarna. Jag får se om jag hinner det nu. Kliniken ligger trots allt granne med jobbet så kanske kan jobba ändå men om jag ska hinna med två akupunkturtillfällen på återföringsdagen blir det knepigt förstås. Ja ni hör ju. Det löser sig.

Trevlig helg!

Sprutstart

Nu har mensen kommit igång, eller den är faktiskt snart över redan. Jag har bara en liten "större" (behöver knappt ens då använda tampong) blödning i  två dagar och eftersom man inte får börja med sprutorna på en onsdag på Nordic så får jag börja ikväll, på mensdag, 3 då den som sagt i princip redan är över. Känns lite märkligt men men.

I alla fall så är jag lite orolig för när jag använde tampong i tisdags så kändes det obehagligt, som om jag fortfarande har svamp.  Jag fick svamp förra mensen och om jag ska tänka efter ordentligt så har jag haft mycket problem med både svamp, någon slags slidkatarr och det har gjort ont vid samlag, sedan vi började med IVF (svamp även innan). Jag är rädd att det aldrig riktigt gått över och att detta påverkar negativt för IVF-försöken. Jag ska till Nordic idag och få göra en undersökning och förhoppningsvis få klarhet i det hela. Och jag hoppas vid gud att det inte är något utan att jag bara nojjar och om det är det så hoppas jag att det bara är svamp så att jag kan få bort den innan det är dags för återföringen. 

Förlovad!

New York var toppen och jag är numera förlovad! Min sambo friade på Top of the Rock i solnedgången med utsikt över Manhattan. Det var väldigt romantiskt och jag känner mig väldigt lycklig. Till och med såpass lycklig att tankarna på barn lättat lite. Antagligen nyhetens behag men ändå, allt som gör att man inte tänker på barnamakandet på pricken hela tiden, är skönt.

Jag har heller inte påbörjat någon behandling ännu. Är på CD 33 idag och har haft som mensvärk i flera dagar så den borde vara här närsomhelst. Jag hade sprutorna med mig i en liten kylmojäng avsedd för insulinsprutor. Den får följa med även imorgon då jag ska på ledarskapsutbildning i storstaden igen. För även om tankarna lättat så vill jag naturligtvis fortfarande bli mamma.

Då sticker jag!

Jag vaknade i vanlig ordning klockan 6 och kunde inte somna om så nu har jag packat klart allt, duschat och fixat till mig och tittat på två avsnitt av Real housewives of New Jersey och ännu är det inte tid att sticka till flygplatsen. Jag har lite resfeber och längtar efter att få sitta på flygplatsen med ett glas bubbel i näven.

Innan vi sticker ska vi hem till min bonussons mamma och äta smörgåstårta. Hennes andra son fyller år idag och vi kan ju inte gå på kalaset så då gjorde hon en egen liten smörgårstårta till oss. Hur snällt?! Sa jag förresten att hon också skickade mig ett sms och berättade hur glad hon är för att jag är hennes sons bonusmamma, hur klok hon tycker att jag är och att hon inte kan tänka sig en annan bonusmamma till sin son? Jag började nästan gråta. Så jäkla stolt och glad över det sms:et med tanke på hur tufft jag själv tycker att det är emellanåt.

Nu, mina vänner, så hoppas jag att vi alla får en bra vecka, att de som ruvar får positiva besked, och att vi andra får sätta igång och att allt går med bravur! Jag ska koppla bort barnamakandet i den mån det går (till jag får mens).

So long and see you in a week!

Pinsamt

Pinsamt. Jag ska köpa mössor av en tjej som syr själv och som jag hittade på Blocket. Vi har skickat meddelande fram och tillbaka via Messenger och jag ska till henne ikväll för att hämta upp mössorna. Det senaste meddelandet hon fick av mig idag handlade dock inte så mycket om mössor... Jag skrev: Idag säger appen "mest fertil" och en smiley. Awkward!

För övrigt så är det märkligt att appen Natural Cycles för andra gången den här månaden, och hela 6 dagar efter positivt ÄL-test, säger att jag är mest fertil. Har ni någon input på det här? Kan det vara så att vi testat vid fel tidpunkt varje månad? Men man kan väl inte var mest fertil så långt efter ägglossning? Märkligt.

Mitt livs största kamp

Läkaren trodde absolut inte att det var en hjärntumör utan var helt säker på att det är en stressrelaterad huvudvärk. Efter att frågat mig vad som pågår i mitt liv och om det hänt något speciellt det senaste började jag storgråta. Tänk att jag inte själv tänkt på att det faktiskt bara är två månader sedan jag fick missfall och att jag ju är hur jäkla nervös som helst inför kommande IVF-försök. Det känns som att det inte finns något annat val än att bara köra på men egentligen borde jag ta det riktigt försiktigt för det jag gått och fortfarande går igenom är ju något helt avgörande för mitt liv. Det är förmodligen mitt livs största kamp.Det är så lätt att glömma det.

Kontraster

Jag har haft kontrasternas helg kan man säga. I fredags och lördags var det high life. Jag mådde prima! I fredags slutade jag vid lunch och gick och åt med en kompis, gick en liten stund på stan och när jag kom hem sov jag på soffan i två timmar. Underbart. Sedan åt vi charkisar och drack gott vin och jag orkade hålla mig vaken till midnatt. På lördagen vaknade vi tidigt och drack kaffe i sängen, tog en promenad, åkte och shoppade lite för att sedan ta en tupplur till på soffan. På kvällen åt vi middag hemma hos vänner i godan ro. På söndag däremot så bröt helvetet lös. Jag vaknade med huvudvärk, tog två Alvedon och försökte somna om men det blev bara värre och värre. Jag fick för mig att inte ta någon migräntablett eftersom jag både var osäker på om det verkligen var migrän då jag brukar få synbortfall vilket jag inte hade nu och för att jag tänkte skona kroppen sådan medicin inför nästa IVF-försök. Göta Petter vad dålig jag blev. Jag kräktes som sjutton och huvudvärken gav inte vika på flera timmar. Till saken hör att jag ringde Vårdcentralen i fredags eftersom jag har haft huvudvärk hela veckan och kände mig orolig över det. Jag har tagit både Alvedon och Imigran på grund av huvudvärken men inget har fungerat. Läkaren sa att jag hade spänningshuvudvärk och hade det varit en tumör, vilket jag hypokondrisk som jag är, oroade mig över, så hade jag haft kräkningar. Jaha, och nu har jag ju kräkts så det har stått härliga till vilket gör mig totalnojjig. Jag tycker att jag mår illa hela tiden och att jag känner mig märklig. Jag får nog ringa Vårdcentralen och boka en tid ändå. Orka vara orolig över det här mitt upp i allt