måndag 30 mars 2015

Lugn

Dagarna går och graviditeten knallar på. Jag känner mig inte orolig vilket är väldigt skönt. Jag kikar fortfarande på pappret när jag är på toaletten men blir inte uppskrämd av mycket eller lite växtvärk till exempel. Nu känns det mer overkligt. Jag är inte överlycklig som jag innan trott att jag skulle vara och jag är inte nedstämd utan mer lugn.

Vi köpte en barnvagn i går! Vi var och skulle testa ut vilken sort vi skulle ha och så visade de sig sälja ut ligg- och sittvagn eftersom färgen var i utgående modell. Den var i marinblått med prickigt inuti vilket var jättefint så vi passade helt sonika på! Man har öppet köp till efter lyckad förlossning så det kändes okej att köpa den nu även om det är väldigt tidigt. Det blev en Stokke Trailz.









torsdag 26 mars 2015

Inskrivning hos barnmorskan

Ja då var vi inskrivna hos barnmorskan. Vilken grej ändå! Nu ska vi följa vår bebis framfart i magen.

Vi fick ett vanligt ultraljud då vi bett om och betalat för detta. Allt såg fint ut och ärtan var cirka 25 millimeter lång och sprattlade runt för fullt. Jag har varit mindre orolig den senaste veckan men det är ändå nervöst när man ska få bevis på att känslan stämmer.

Vi fick information om Barnmorskegruppen, om fosterdiagnostik och om rutinultraljud. Det kan vara bra att veta att KUB-värden kan visa fel när man genomgått IVF. Det finns en algoritm som ska ta hänsyn till detta men enligt barnmorskan har det ändå skett att man fått felaktiga värden. Vi har bestämt oss för att inte gör KUB eftersom jag hade blivit alldeles för orolig om vi fått ett gränsvärde och jag hade inte velat riskera ett missfall med fostervattensprov eller moderkaksprov. Och jag hade inte klarat av att genomföra en abort heller för den delen så vi känner inte att det är någon idé för oss att göra KUB. Däremot så blir det RUL i vecka 18-21 där man faktiskt också kan se om det är några större fel på barnet och man kikar extra mycket på hjärtat. Man ser dock inte kromosomfel.

Vår barnmorska har tidigare arbetat på Sahlgrenskas reproduktionsavdelning så hon är väl insatt i IVF-processen vilket känns tryggt. Hon var en mysig och varm lite äldre dam vilket passar oss perfekt. Jag ska tillbaka till henne om två veckor för att kolla bland annat järnvärden och urinprov.

Jag hade bestämt mig att berätta här på jobbet om allt gick bra idag men jag vet inte hur jag ska göra det. Vi får se om det blir tillfälle innan dagen är slut.

Summa summarum så det känns det bra men lite overkligt att jag faktiskt är gravid och att det verkar gå vägen det här.

måndag 23 mars 2015

8+6



I lördags fick jag två påsar fulla med mammakläder av min kompis och igår testade jag ett par mammajeans för första gången. Herregud vad skönt! Jag har IBS så jag ser ju gravid ut mest hela tiden men i vanliga fall så är magen relativt platt fram till att jag tar något att äta. Numer är den aldrig platt så jag är farligt sugen på att sätta på mig de där brallorna och ha på jobbet. Jag är dock rädd för att någon ska se att de är mammabyxor så jag väntar till efter UL på torsdag för säkerhets skull.

I övrigt så känner jag mig inte särskilt gravid. Jag har fortfarande ömma bröst, är trött och magen värker ibland med det är normalläge nu så jag tänker inte så mycket på det. Oron över att det ska komma blod när jag går på toaletten har också släppt. Det känns, om jag ska vara ärlig, rätt otroligt att något hemskt skulle ske nu även om jag såklart inte kan vara helt säker. Och jag vågar knappt säga det av rädsla för att jinxa allt. Men så känns det i alla fall och det är skönt även om det inte innebär att jag överlycklig hela tiden heller.   

torsdag 19 mars 2015

Barnvagn och lycka

Vi var och tittade på barnvagnar igår. Helt bananas! Det är extremt tidigt för att göra det och det var lite läskigt men min kompis ska sälja sin vagn och jag ville jämföra med andra innan jag bestämmer mig för om jag ska köpa hennes. Vi vill ha en hög vagn eftersom jag är ryggopererad och får ont när jag böjer mig framåt och sen vill vi ha en som är lättkörd och lätt att packa ihop och få in i bilen.

Det sägs att Joolz är en hög vagn men det är ju bara snicksnack. Den är lik Bugaboon (samma designer) och är högre än den så det kanske är därför men hög är den då rakt inte. Däremot så är de flesta Stokke-modellerna och Britax (gamla Brio) Go Next rejält höga så det lutar åt någon av dem. Stokken har fått himla bra resultat i olika test men den ser ju för jäklig ut dessvärre. Angenämt svåra val :)

Idag känner jag mig riktigt lycklig. Solen skiner och det låg ett rosa hopprep vid busshållplatsen som gjorde mig pirrig magen. Om några år kommer min lilla flicka hoppa med rosa hopprep.

tisdag 17 mars 2015

Vecka 9

Jag ringde Barnmorskegruppen igår eftersom jag blev lite fundersam över att vi inte fått någon tid förrän i vecka 14 och även om de inte sa att de gjort fel så fick jag en ny tid, redan nästa vecka. Skönt! Vi får dessutom ultraljud i samband med besöket och det känns ju väldigt bra att få en till koll på det lilla livet. Kanske kan vi till och med få med oss ett foto?`Om allt ser bra ut då så kommer jag berätta på jobbet. Pirrigt!

Jag mår fortfarande inte illa men jag känner mig lätt äcklad av viss mat. I morse var det gurkan på mackan som var läskig och igår var det köttbullarna på lunchen. Helst vill jag äta "rena" saker som fralla med endast smör och ost eller potatismos. Jag har fortfarande ömma bröst och är trött som tusan. Och lite växtvärk då och då.

Idag går jag in i vecka 9!

måndag 16 mars 2015

Oroligt men underbart

Det tog inte långa stunden innan jag började att oroa mig igen. Jag tar tempen fortfarande och i lördags hade den gått ner från att bruka ligga på runt 37,0 till 36,64. Efter att ha varit orolig hela dagen men sen ändå känt mig gravid, ömmande bröst, tröttma och mycket växtvärk så beslutade jag mig för att stoppa termometern i lådan och sluta bry mig om den. Hittills har den bara skapat oro.

En annan faktor som får mig orolig är de runt omkring mig som får missfall. Dessvärre har en i vår IVF-grupp precis råkat ut för detta och jag känner otroligt mycket för henne. Jag vet hur hon känner sig eftersom jag själv varit där och det är ta mig fan helt bedrövligt att vi till råga på allt ska behöva vara med om missfall. Räcker det inte någon gång!?

Varje gång jag läser någonstans om missfall så börjar oron för att jag själv ska drabbas igen, att gnaga. Jag hade bestämt mig för att berätta på jobbet om graviditeten imorgon på vårt teammöte men nu vet jag inte om jag vågar. Men ska jag vänta ända till nästa ultraljud som är i vecka 14? Eller ska jag våga lita på att om man ser ett tickande hjärta vilket vi faktiskt har gjort så är risken lika liten som om vi hade passerat vecka 12? Jag börjar tro att jag aldrig kommer att kunna slappna av. Men jag hoppas att det blir lättare och lättare. Och imorgon går jag in i vecka 9, det är helt bananas och alldeles underbart!

onsdag 11 mars 2015

Lycka är att se ett tickande hjärta


Vi fick se ett fint litet tickande hjärta idag och jag kunde inte vara gladare. Jag är säker på att det är det 6-celliga embryot som kämpar på och jag är så glad för det. Heja heja!

Jag började storgråta och nu känner jag mig helt matt i kroppen. Äntligen kan jag slappna av, åtminstone för en stund.

Idag ler livet mot mig med ett soligt ansikte och jag är lycklig!

tisdag 10 mars 2015

Tacksam



Idag är jag tacksam för att jag går in i vecka åtta. Jag är tacksam för att min sambo inte gnäller utan bara hakar på när jag efter att ha sovit i soffan en timme vill gå och lägga mig när klockan inte ens slagit åtta. Jag är tacksam över att jag ännu inte är gravidillamående mer än lite svagt, lagom mycket för att känna mig gravid. Jag är tacksam över att det är mindre än 24 timmar kvar tills att jag kommer få se Mollys tickande hjärta.

måndag 9 mars 2015

6+6


Jag har varit helt däckad hela helgen. Både förkyld och gravidtrött. I lördags vaknade jag av att jag var trött kändes det som och jag låg och halvsov hela dagen. Idag är jag tillbaka på jobbet vilket känns bra på ett sätt, jag får så dåligt samvete när jag är hemma, men samtidigt vill jag vara sova.

I morse hade tempen gått ner lite (basaltemperaturen höjs med upp till en grad när man är gravid) vilket så klart gjorde mig livrädd och jag har inte känt något i magen ännu idag. Brösten är dock fortfarande ömma. Jag ska ju på första ultraljudet på onsdag och det hade känts jäkligt snopet att snubbla på målsnöret men inget blod i alla fall så jag hoppas på det bästa.

Vilket tråkigt inlägg det blev. Jaja, en liten statusuppdatering om läget som i princip är samma som det senaste veckorna. Oro, oro och lite mer oro.

torsdag 5 mars 2015

Lättnad

Jag skickade iväg min sambo för att köpa ett nytt, digitalt test så att jag inte skulle bli knasig av att jämföra äpplen och päron. Och där såg allt bra ut, Gravid 3+ stod det. Fasen vad skönt! Nu kan jag slappna av lite igen. Till det är dags för UL eller till jag får ett nytt bryt över något.

I natt vaknade jag av halsbränna. Det värkte som sjutton mitt emellan brösten, i magmunnen skulle jag tro och det gjorde så ont att jag blev kallsvettig. Det hjälpte inte att gå på toaletten för att "lätta på trycket"så till slut fick jag ta en Losec som hjälpte på några minuter. Jag har googlat på både Losec och Otrivin nässpray och båda verkar okej att ta om man är gravid som tur är. Jag är nämligen även förkyld och hemma från jobbet.  

onsdag 4 mars 2015

6+1

Idag har jag bytt ut rädslan för missfall mot rädslan för MA. Jag testade nämligen med det test man får med sig från kliniken i morse. Mest för att jag ville kunna spara testet, de digitala jag har använt tidigare stängs ju av så de är det ingen idé att spara som minnen. I alls fall så tyckte jag att strecket var onormalt svagt så nu är ju skitorolig. Dessutom mår jag knappt illa alls och magen känns inte av alls lika mycket som för ett par dagar sedan. Brösten är i och för sig ömma fortfarande men man känner väl sig gravid även om embryot slutat växa?

Det är en hel vecka till UL och jag är så trött på den här oron. Jag är trött på det mesta faktiskt och jag känner mig inte alls glad. Måtte denna vecka gå snabbt. Och hoppas verkligen att jag kan slappna av efter ultraljudet så jag kan få njuta av att jag är gravid.

måndag 2 mars 2015

Måndagsblues


Förra veckan hade jag utvecklingssamtal med min chef och jag mår inget vidare efter det. Hon var inte helt nöjd med att jag inte blir engagerad i vissa saker. Problemet för mig att de här sakerna hon vill att jag ska börja tänka på och planera inför ofta är i ett sådant tidigt stadie att det lika gärna kan vara så att vi aldrig kommer att införa dem i min organisation. Jag kan inte få med mitt team på sådant som är för diffust och jag är inte sådan som person som kan visualisera på det sättet hon vill. Jag kommer aldrig bli som hon vill vilket gör att det känns rätt trist just nu.

Jag tog också upp att jag ibland uppfattar henne som otydlig. Hon själv tyckte att det var provocerande när jag säger att jag inte förstår. Men tror att hon tog till sig. Eller hoppas det i alla fall.

Dessutom är hon världens mest okänsliga och opersonliga ledare. Jag berättade att jag var väldigt orolig för missfall och istället för att säga att det kommer att gå bra så frågar hon ifall jag tänker sjukskriva mig om det händer. Jag blir så trött.