RUL

Vi hade vårt RUL, rutinultraljud, igår och allt såg jättebra ut! Bebisen var så stor som den skulle vara, hjärtat och kamrarna satt på rätt plats, likaså lill-hjärnan och allt annat som barnmorskan kontrollerade. Så himla skönt! Jag hade på känn att allt skulle vara bra, precis som vid KUB. Skönt.

Plötsligt när vi kikade på ultraljudsskärmen så utbrister min sambo -Är det där en pung? Barnmorskan skrattade till och sa att det stämde. Hon zoomade in och vi fick se en liten snopp och en pung. Så vi väntar alltså en liten pojke. Om jag ska vara ärlig så blev jag lite besviken först men nu har jag börjat vänja mig vid tanken. Huvudsaken är att han är frisk. Han kommer bli världens finaste lille kille. Han kommer mest troligt att få heta Mio. Mio min Mio. 

Jag stack raka vägen till Babyproffsen i Kungsbacka, som hade 50% på allt,  igår efter jobbet och shoppade lite grejer. Det blev bland annat en ljusblå bomullsfilt, täcke och kudde till vagga/vagn, lakan i grått, amnings-bh och lite andra amningsgrejer. Kände mig lite lost i affären men tror jag fick tag i användningsbara grejer i alla fall.

I övrigt så är magen fortfarande inte som den ska, jag går tack och lov på toaletten nu men är väldigt gasig och uppblåst. Jag är också farligt trött och ser ut som ett lik och har köpt Blutsaft utifall det skulle bero på järnbrist och fy sjutton vad det smakade illa! Min barnmorska (som jag mailar med) tror dock inte att det är järnbrist eftersom jag hade så bra järndepåer sist jag var där men det skadar inte att få i sig lite extra ändå tänker jag.

Huvudvärken sitter i. Jag har tagit Alvedon sedan igår morse och så fort de slutar verka kommer huvudvärken tillbaka. Det känns inget vidare att ta medicin men jag hade inte kunnat jobba om jag inte gjorde det. Huvudvärken har blivit värre tycker jag.

I stort är jag trött och känner mig lite nedstämd.  Det är för mycket småsaker som inte känns bra i kroppen som blir stora ihop, huvudvärk, tröttma och magstrul. Men samtidigt är jag glad att allt såg bra ut med bebisen så klart och det var kul att shoppa loss lite igår.  Upp och ner, ner och upp.

Klagosång

Är fortsatt irriterad men nu mest på grund av sömnbrist och förstoppning skulle jag tro. Jag sover som en kratta och är så trött att jag skulle kunna somna på stört om jag tillät mig själv att sluta ögonen. Jag har skickat iväg min sambo till Ikea för inköp av mörkläggningsgardiner och vi ska köpa ett nytt ljudisolerat fönster till sovrummet. Fönstren behövde bytas ändå så lika bra att göra det nu. Undrar om det har med graviditeten att göra? Jag trodde att det var på slutet som man sov illa men kanske sätter det igång redan nu. Urk. Jag har väldigt svårt att somna och sen när jag väl somnat så vaknar jag av minsta lilla ljud eller ljus. Jag roar mig med att försöka komma på vilka fågelsorter som hörs och har hittills identifierat koltrast, duva och mås. Att de ska sätta igång med sitt kvittrande (mås = bröl) redan innan solen knappt gått upp! Och att de kör samma trudelutt gång på gång!  Jag går bananas!

Och magen då, den är det ju helstopp i och det känns som att magen är en uppblåst ballong som ska spricka vilken sekund som helst. Jag har sedan i fredags tagit Inolaxol och det fungerade då men har varit stopp igen sedan dess. Jag har mailat min barnmorska så får vi se vad hon säger.

Och så är det måndag också.

Jobbiga känslor

Jag hörde om ett neuropsykologiskt tillstånd/syndrom som på engelska heter Misophonia och undrar om inte jag lider en skvätt av det? Bland annat så står det att "People who have misophonia are most commonly angered by specific sounds, such as slurping, throat-clearing, nail-clipping, chewing, drinking, tooth-brushing, breathing, sniffing, talking, sneezing, yawning, walking, gum-chewing or popping, laughing, snoring, swallowing, gulping, typing, coughing, humming, whistling, singing, certain consonants, or repetitive sounds.^[9] Sufferers experience fight/flight symptoms such as sweating, muscle tension, and quickened heartbeat.". Igår på bussen blev jag så irriterad på en snubbe som satt och gjorde märkliga ljud med munnen att jag trodde att jag skulle börja gråta till slut. Vid något tillfälle har jag till och med sagt till en person på bussen att stänga munnen när hen satt och tuggade med öppen mun. Jag är grymt lättirriterad när det kommer till ljud eller visuella repetitiva rörelser som när någon inte kan sitta still med ena benet. Jag har alltid trott att jag är extremt ljudkänslig och helt enkelt lättirriterad som person men tänk om jag har en släng av det här? Inte för att jag på grund av en "diagnos" kan eller kommer göra så mycket åt det hela men ändå bra att hitta en anledning till varför man är lite bananas.

Jag är på det hela taget känslig nu, vilket inte är så märkligt med tanke på alla hormoner som är i rullning, men som inte gör att det är lättare att hantera heller. Igår var den dagen på veckan som bonussonen kommer till oss och jag hade rätt rejäl ångest på grund av det igår. Det är mycket som spelar in i vad som är svårt med situationen men det som är jobbigast är att jag inte är mig själv när han är hos oss. Jag kan inte slappna av och jag är på hugget hela tiden och irriterar mig mycket på allt och alla men främst på bonussonen. Att jag stör mig på bonussonen gör att jag också har väldigt dåligt samvete för mina känslor och rent rationellt så kan jag tänka att han inte är särskilt jobbig alls om man jämför med många andra killar i hans ålder, snarare tvärtom. Jag känner ingen samhörighet med honom och det är som att jag har ett "halvt" liv varannan vecka. Många säger att jag måste umgås mer med honom men jag kan inte förklara hur mycket det tar emot. Jag vill inte. Jag kan inte råda bot på mina känslor. Jag känner också en oro inför om jag kommer att känna mig utanför relationen mellan mitt egna barn och min sambo. Inte helt realistiskt kanske för det är en helt annan sak så klart men jag är så färgad av mina känslor i förhållandet till bonussonen så oron finns där.

Mycket känslor och tankar på gång alltså. Det går upp och ner i hur jobbigt jag tycker att det är med bonussonen och just nu är jag uppenbarligen inne i en jobbig fas. Jag har sökt hjälpt och pratat med en psykolog inom kommunen men kanske borde jag ge mig på det igen? Jag känner mig väldigt utlämnande nu och jag är inte stolt över att jag känner så här.

Vecka 18 - planeringsfas?

Jag är nog inne i någons slags planeringsfas i graviditeten. Jag planerar inköp inför bebisens ankomst och hittade en lista som var milslång.

  

http://www.alltforforaldrar.se/artikel/allt-f%C3%B6r-f%C3%B6r%C3%A4ldrars-ink%C3%B6pslista-till-bebis

Det finns ingen möjlighet att allt på listan behövs! Men jag går igång och vill googla på allt och se vad jag kan hitta för bra saker. Vi har vagn och babyskydd och så köpte vi en begagnad Tripp Trapp av en kompis. Nu är jag inne på spjälsäng. Vi har ett litet sovrum och ska bygga ut men hinner inte det innan bebisen kommer och vi vill ändå ha bebisen inne hos oss i början, så jag funderar på en bedside crib. Den får plats och så kommer man väldigt nära bebisen fastän hen inte ligger i samma säng vilket känns tryggt. Problemet är dock att bebisen inte kan ha en bedsie crib så länge eftersom den är så liten så vi får ändå köpa en vanlig spjälsäng senare. Det blir dubbla utgifter men det får jag ta. Om inte någon av er har något käckt tips J?

I övrigt så har jag börjat tokplanera vårt bröllop.  Vi ska gifta oss i september 2016. Vi hade tänkt göra det i juni men så kom det en liten bebis emellan så vi fick flytta på det. Vi har således massa tid till planering men jag vill göra allt med en gång känns det som. Kyrka och lokal är bokat och vi har kikat på gästlistan. Två av tre sånger till kyrkan är valda och vilka som ska sjunga, med mera med mera. Ja ni märker ju, jag är helt klart inne i någon planeringsfas i graviditeten and I like it!

Typiskt bra helg

Vilken härlig ledighet jag har haft! Det enda negativa är att det är måndag och jobb igen och att jag hade huvudvärk igår som inte gick över med Alvedon och som fortfarande sitter i vilket är lite kämpigt.

Men till det braiga: Mysig fika med Familjeliv-bekantskap efter gravidyogan i onsdags. Yogan i sig var ingen höjdare men inte heller helt meninglös. Det som inte kändes så bra var det flummiga i att sitta tillsammans och sjunga mantran, det som ändå kändes okej var stretch- och uthållighetsövningarna.

I torsdags fikade jag med gravida vänner och det var underbart att få frossa i graviditetssnack i ett par timmar utan att för en sekund oroa sig för att någon i sällskapet skulle bli uttråkad. Gick en stund på stan och shoppade loss lite för mycket, det blev både ansiktskrämer och gravidkläder. Fikade efteråt med en ogravid vän i solen en stund för att sedan åka hem och inviga grillen. 

I fredags var det fullt ös med att hämta vår vagn, en marinblå Stokke Trailz, titta på och boka bröllopslokal, fika med en gammal fin kompis och till sist äta middag med gravid vän och hennes sambo på kvällen. Massa mysiga grejer på en och samma dag!

Resten av helgen har vi tagit det lugnt, pysslat lite hemma och ätit stora mängder glass.

Vecka 17

Två veckor och en dag kvar till rutinultraljudet. Jag känner mig inte orolig för att det inte ska vara bra med bebisen. Jag har verkligen lugnat ner mig det senaste vilket är skönt. Däremot så hoppas jag att det är en flicka och är lite rädd för att jag ska bli besviken om det visar sig vara en pojke. Hur kan kan jag känna så här när jag borde vara glad att jag är gravid över huvud taget? Tänk om jag känner besvikelse om barnmorskan säger att det är en pojke? Jag hoppas innerligt att det kommer att kännas fantastiskt ändå och att jag helt enkelt får ställa om mig från en Molly till en...nåt annat.

Jag gjorde det där testet där man kissar på några teskedar bikarbonat och bubblar och fräser det så sägs det vara en pojke men händer ingenting så är det en flicka. Ingenting hände. Däremot så gjorde jag ett annat test där man ska hålla en ring i ett hårstrå över magen och om den pendlar är det en pojke och om den cirkulerar är det en tjej. Ringen åkte lite hursomhelst fast pendlade mest. Jag vet ju att inget av det här säger någonting egentligen men jag är så jäklans nyfiken! Tiden går med snigelfart.

Alkohol

I helgen var jag på möhippa och det är verkligen inget vidare att gå nykter på en sådan. Till slut struntade jag i desserten och gick hem för jag stod inte ut med hur berusade alla var och hur korkat de flesta betedde sig. Nej, hädanefter ska jag inte utsätta mig för situationer där folk dricker på det sättet. Jag blir riktigt illa berörd. Jag är förmodligen mer känslig än många andra med tanke på min uppväxt. Min pappa var alkoholist och dog av sin sjukdom när han var 49 och jag var 22. Jag har alltid tyckt att det är obehagligt när personer blir för berusade men ofta har jag själv tagit ett par glas och då blir det inte lika tydligt. Nu när jag inte dricker alls så märks det så tydligt hur förändrade de flesta blir av alkohol och det är tragiskt med vuxna människor som inte förstår när de ska sluta dricka. I lördags skämdes jag åt mitt sällskaps vägnar för hur högljudda vi var och hur vulgärt många betedde sig. Dessutom har jag verkligen fått mig en tankeställare på hur jag själv beter mig när jag har druckit. Jag ska se till att ingen någonsin ska uppfatta mig som vulgär eller för berusad i framtiden.

Mood swings

Jag blir arg med en väldans fart. Stubinen är rekordkort. Igår så blev jag skitarg på en dam som gick för långsamt framför mig, hon sneddade in precis framför mig och gick sedan plötsligt lika långsamt som en snigel. Onödig grej att bli arg över men jag tände till direkt. Jag fick lust att smälla till henne i huvudet med mitt paraply.  Eller börja gråta. Det är en väldigt tunn linje mig för mig just nu mellan att bli explosivt arg eller att börja gråta. Jag stör ihjäl mig på de som babblar i telefon på bussen eller som sätter sig för nära mig. Jag blir sjukt arg på min sambo om han inte förstår vad jag menar så att jag behöver förklara eller om han inte är tydlig när han berättar något för mig. Tålamodet är på nollnivå.

Jag har semester vecka 30-33. Min sambo gick och bokade en resa för honom och hans son vecka 33. Till Spanien. Jag är då i vecka 30 och tror inte att Spanienvärme är vad jag vill tampas med min sista semestervecka. Jag förstår att de vill åka, de fick låna en lägenhet och har hittat billiga flygbiljetter. Men jag då? Jag borde vara mer storsint än att sura över det här men det är min sista barnfria semester vecka någonsin och den får jag förmodligen spendera utan min sambo som ju är den jag behöver barnfri tid med. Jaja, jag ska försöka tänka att jag får det lugnt och skönt hemma istället, det behövs nog också.

Huvudvärk

Jag är inne på dag fyra med huvudvärk för den här veckan. Förra veckan släppte det på fredagen så hoppas på samma den här veckan. Eller ja, det får gärna släppa nu så klart. Det är en märklig huvudvärk för ibland gör det så ont att jag tror att jag ska spy men så går det nästan över helt, så att jag inte tänker på det, för att komma tillbaka igen lite mildare efter ett par timmar eller så. Oftast vaknar jag med huvudvärk som släpper efter ett jag gått upp för att komma tillbaka på eftermiddagen. Någon som känner igen detta och har tips på hur jag ska hantera det?

Vecka 16

Jag har bokat in mig på gravidyoga! Jag fick feeling när en person i min Familjelivstråd (ja, jag hänger fortfarande där) berättade att hon varit på yoga och att det fått henne att känna en helt ny samhörighet till sin bebis. Så jag bokade in mig på åtta gånger med start nästa vecka och det är faktiskt en till i tråden som hakar på. Skoj! Jag är dock stel som en pinne, bokstavligt talat, på grund av en steloperation i ryggen, men tänker att det nog går bra ändå.

Jag är i vecka 16 nu. Jag har hållit mig relativt lugn sedan förra ultraljudet. Det är dock lite oro varje dag om något känns annorlunda men det släpper fort som tur är. Nu ser jag framemot RUL då vi får reda på könet och att allt ser bra ut, för det kommer det att göra. Och på att få känna livet i mig. Jag hoppas att det medför lyckorus på riktigt. Än så känner jag mig glad men det är samtidigt väldigt svårt att ta in att jag är med barn även om magen växer på och det nu verkligen syns att jag är gravid. Jag har idag på mig en tajt tröja vilket känns lite läskigt men ändå bra.

Jag kom på att jag inte berättat för min akupunktör att vi faktiskt lyckades den här gången så skickade just iväg en ultraljudsbild. Just nu är det att berätta för andra som gör att det känns verkligt.