fredag 29 januari 2016

Sömnbrist och egentid

Sömnen har en mycket större betydelse för mitt välmående än jag kunde ana innan jag fick barn. Jag stressar upp mig kolossalt över att jag inte får sova. Såpass mycket att jag inte kan sova även om bebisen sover som han ska. Jag är trött hela tiden och längtar otroligt efter att få sova en hel natt utan att få sömnen avbruten. I natt var dock en mycket bättre natt än på länge. Knodden somnade vid 21:30 och jag som varit ute på roligheter med min kompisar somnade strax innan 23. Sen var det två korta uppvak för mat klockan 3 och klockan 7 och så gick vi upp vid 8. Drömnatt för någon med spädbarn! Och nu sover han minsann igen så att jag kan blogga och tvätta och annat nyttigt.

Jag uppskattar verkligen att få komma bort några stunder och umgås utan barn. Jag har dock lite dåligt samvete för att min sambo inte hittar på något och är den som varit hemma själv med Knodden oftast. Eller ja, på kvällstid då. Jag är ju hemma ensam med honom på dagarna mest hela tiden. Det är skönt att komma iväg men jag hade inte räknat med stressen. Jag stressar upp mig för att det kanske är tufft hemma för sambon, för att det ska bli för sent så att min sömn blir ännu mer lidande än den redan är, för att jag ger ersättning och pumpar istället för att vara hemma och amma och sen saknar jag ju honom. Jag kommer på mig själv med att sitta och titta på kort på honom. Jag är så jäkla stolt över mitt lilla underverk. Kan inte se mig mätt. Han är finast i världen. Och förhoppningsvis blir det lättare att kombinera egentid med bebistid så småningom. Jag tror verkligen på att jag behöver egentid för att kunna vara en bra mamma. Det är viktigt för mig att längta och få input från andra vuxna och pausa från bebisbubblan en stund.

lördag 16 januari 2016

Oförändrat läge i bonusfamiljen

Jag trodde, eller hoppades, att relationen med min bonusson per automatik skulle bli bättre sen min son kom och blev hans bror men så är dessvärre inte fallet. Känslorna är likadana och dessutom så har det nästan blivit jobbigare nu för när bonussonen är här rubbas de rutiner vi har på de veckor han inte är det. Plötsligt blir det att alla lägger sig senare och min sambo som sover i bonussonens rum när han är borta sover istället på soffan. Små grejer kan tyckas men det stör. Det är kanske så jag kan sammanfatta hela vår relation egentligen. Att han stör mig och det liv jag vill ha. Det är så jävla sorgligt att jag känner så här men jag har gett upp hoppet om att känslorna kommer att förändras. Det har gått mer än fyra år nu och det blir inte bättre. Jag har testat det mesta. Jag har gått i terapi med olika slags terapeuter, jag har försökt påverka min sambo, jag har försökt prata med sambon och bonussonen, jag har försökt prata med bonussonen. Ja, jag tycker att jag har försökt det mesta men det blir inte bättre. Det som är kvar är att acceptera läget så det ska jag försöka göra nu. Jag tycker att det är jobbigt och mitt liv är inte som jag vill att det ska vara varannan vecka men det är ändå värt det. Man kan inte få allt...

torsdag 14 januari 2016

Missnöjd katt

Jag försöker hitta ett nytt hem till min älskade katt. Han trivs inte hos oss sen bebisen kom. Detta märks tydligt eftersom han dessvärre märker revir genom att bajsa (!) inne, senast i soffan men också i vår säng och han jamar högt på nätterna och väcker både mig och Knodden. Det är ofattbart sorgligt att behöva lämna bort honom men det är det bästa för oss alla. Jag letar efter någon som kan ge honom den omsorg och uppmärksamhet som han förtjänar. Jag har ett hem på gång, hos en gammal kollega, men de har redan katt så vi får se hur det går. Han ska vara där på prov i början på februari. Håll tummarna!

torsdag 7 januari 2016

Cellprov

Jag blev kallad på cellprovstagning under graviditeten. Man ska tydligen inte göra cellprov då så jag fick åka och göra det idag istället. Hugaligen. Jag har verkligen fått fobi för gynundersökningar. Jag spände mig så mycket att det gjorde skitont. Att slemhinnorna är så torra nu när jag ammar och att barnmorskan inte kunde använda särskilt mycket glidslem på grund av risk att förstöra provet hjälpte inte till heller. Nu hoppas jag verkligen att det är rejält med tid till nästa gång jag behöver göra någon gynundersökning. Jag fick flashbacks till senaste ägguttaget som var en riktig pärs. Det var naturligtvis värt det eftersom jag fick Knodden på grund av det. Jag har gjort fem stycken ägguttag och det blev värre och värre varje gång tyckte jag, förmodligen eftersom det innebar en sådan psykisk press. Jag är så glad att det är över.

tisdag 5 januari 2016

Irritation

Jag känner mig låst. Knodden ammar varannan timme så jag hinner inte med särskilt mycket om jag skulle ge mig ut på något själv och gör jag det ändå så är det alltid stressigt. Vi kan ge ersättning men det vill jag helst inte eftersom jag då är rädd att min mjölkproduktion blir drabbad och min känsla är att jag inte har så mycket mjölk från början med tanke på hur ofta han äter. Jag blir också lite irriterad på min sambo som tar sig friheten att gå ut eller att spela golf hur som helst. Ansvaret är så snedfördelat när man ammar. Detta leder till friktion i förhållandet, jag kan inte låta bli att störa mig på att jag är den som tar alla nätter medan sambon sover gott i egen säng, eller att det är jag som alltid får byta sista och första blöjan för dagen. Jag tror aldrig vårt förhållande har varit så svajigt som nu.

Vi har inte kommit igång med att ha sex ännu. Hur ska vi kunna lyckas med det när all vaken tid i princip går till att ta hand om Knodden, att när han sover försöka hinna med det som inte hinns med när han är vaken och när vi dessutom inte ens sover i samma säng? Och med all irritation jag känner så finns det verkligen ingen lust heller. Jag försöker att tänka att det är en fas. Snart sover han längre pass och vill ha mat mer sällan och kan sova i egen säng, då får sambon banne mig flytta tillbaka till vårt sovrum. Då ska vi hålla om varandra igen. Då hittar vi tillbaka till varann.

måndag 4 januari 2016

Det finns hopp!

Jag är med i en IVF-grupp med tjejer som jag träffade via bloggen och som har haft träffar här i Göteborg. Vi är sju stycken tjejer som alla har kämpat för att bli gravida. Vi har inte setts allihop på ett tag nu men vi har kontakt via en Facebookgrupp som vi startat. För att ge alla er som kämpar lite hopp så är vi nu alla mammor eller gravida. Jag är så glad för vår skull! I början på månaden blev den sista av oss gravid och inatt blev en av tjejerna mamma. Det är så underbart! Heja alla som kämpar, ge inte upp! Ju fler misslyckade försök desto närmre är ni att lyckas. Tänk på det.