Jag hade inte räknat med hur stressigt det är att vara
mamma. Jag slappnar aldrig riktigt av. De dagarna när Knodden är med är jag
helspänd i princip hela tiden. Det är inte långa stunden jag vågar låta honom
komma ur synhåll för han är extremt klåfingrig och stoppar allt i munnen och
vill klättra upp överallt. Han är en riktig fara för sig själv! Jag får avvakta
med matlagning, tvätt, städning, telefonsamtal och ja allt i princip tills vi
är två hemma eller till Knodden somnat. Då är jag istället stressad för att jag
vill bli klar med allt så att jag kan lägga mig i tid eftersom Knodden vaknar 5
och sömn är extremt dyrbar. Är jag inte med Knodden så känner jag mig ändå
stressad över att hinna med allt som jag ska innan det är dags att hämta
Knodden på dagis eller åka hem och avlasta min man. Har jag en barnledig kväll
vill är jag stressad över att ändå komma hem i tid så att jag får sova innan vi
ska upp klockan 5. Jag är stressad jämt! Och det märks dessvärre på min hälsa.
Sedan jag började arbeta för två månader sedan har jag inte haft en full vecka utan
att vara sjuk. Två förkylningar och två magsjukor ligger jag inne med redan och
jag känner mig väldigt dum över det här på nya jobbet. Och Knodden har dessutom
haft en öroninflammation mitt i inskolningen på dagis som också inneburit att
jag fått vara borta på jobbet för att stanna hemma med honom.
I slutändan är det såklart värt det. Och jag får jobba på
att hantera stressen bättre. Och också på att komma ihåg att det viktiga i
livet är min son och familj, inte jobbet.
