tisdag 22 december 2015

Lite bättre nu

Det är bättre nu. Jag valde att ta bort mjölkprodukter också efter en extra jobbig dag. Vi har gjort fem stycken behandlingar med akupunktur och idag är det sjätte dagen utan mjölkprodukter. Vi bytte också ut AD-dropparna mot vattenlösliga sådana. Jag vet inte vad det är som hjälpt men ska testa att fasa in mjölken enligt ett schema som jag hittade när jag googlade så får vi se hur det går. Han är fortfarande rätt kinkig på kvällarna men det är skillnad i hur ihärdigt skrikandet är och hur lätt han går att trösta. Jag tror att det mer beror på trötthet än ond mage. Han verkar inte vilja somna in ordentligt vilket resulterar i att han bli övertrött de dagar som det bara blir några kortare tupplurar. Men som sagt, det är bättre!

Han är mer alert nu och verkar se mycket längre eftersom han gillar han ligga och kika ut genom fönstret och på annat som avger ljus. Han greppar gärna mitt finger och ler mycket, jag tror till och med att försöker få till ett skratt då och då. Han jollrar och lyckas röra vid leksakerna på babysittern. Han är världens mysigaste när han inte är för trött. Mammas lille kille.

Mitt vänstra bröst konstrar lite. Det känns som att han inte blir mätt på det och dessutom gör det ont. Det är som en strålande smärta som kommer och går. Någon som känner ingen det? Jag pumpade bröstet två gånger igår efter att han är ätit för att öka produktionen men hittills verkar det fortfarande komma för lite mjölk för att han ska bli nöjd. Nu vill jag helst inte pumpa mer eftersom jag fått den där strålande smärtan. Tur att det finns ett bröst till! Vi ger också mjölkfri ersättning en gång om dagen. Vår rutin är att vi tar på pyjamas, byter blöja och ger ersättning vid halv nio på kvällen. Vi brukar få honom att somna vid tio-elva-tiden. Idag sov han till kvart över åtta från klockan tio igår kväll. Den lille sjusovaren.

tisdag 15 december 2015

Kolik

Vi har haft det kämpigt och tror tyvärr att Skrutten har kolik. Tydligen räknas det som kolik om bebisen skriker mer än tre timmar sammanlagt under dagen i minst tre dagar på en vecka vilket han har gjort.

Vi kontaktade Kolikhjälpen och har fått akupunkturbehandling vid tre tillfällen och har ett till inbokat imorgon. Det är lite läskigt att de sticker honom med nålar men om det fungerar så är det verkligen värt det. Det är hemskt att inte kunna trösta honom och veta att han antagligen har ont. Igår var en bra dag, då sov han bra och lugnt, åt som han skulle och grät knappt något, idag är han ledsen igen och under vår promenad fick jag plocka upp honom och bära honom i selen som jag som tur var hade tagit med mig. Han är stressad när han äter vilket får mig att tro att det är magen. Förhoppningsvis hjälper det med några fler behandlingar annars är nästa steg att utesluta mjölkprodukter.

Hittills sover han på nätterna även om han har varit kinkig under dagen som tur är. Oftast vaknar han för att äta två till tre gånger och har ett lite längre sovpass på tre till fyra timmar. Skönt! Men jag längtar efter att få sova en hel natt. Jag trodde inte att jag skulle tycka att det var så jobbigt att inte få sova ordentligt men det gör verkligen kolikdagarna hemska att genomlida. Som tur är så har han också bra dagar och när han ler mot mig är allt glömt. Tills han skriker igen...  

torsdag 3 december 2015

Ledsen


Idag känner jag mig ledsen. Sömnbristen tar verkligen på krafterna och vi, min sambo och jag, känner oss alltid stressade med att försöka hinna med saker när knodden sover eller när vi båda två är hemma. En av oss är ju alltid låst med bebisen så vi jäktar oss igenom det som "måste" göras. Till och med när jag får ligga kvar på morgonen och min sambo tar knodden känner jag mig stressad och kan inte sova. Min sambo och jag firade fyra år tillsammans igår och jag älskar honom verkligen men det är tufft nu. Det kändes inte som något helhjärtat firande av vår årsdag tyvärr. Skittrist och sorgligt. Det är nu när vår skatt har kommit som vi ska vara lyckligast. Vi ska gifta oss i september och jag försöker få in lite planering men känner mig ensam och ibland får jag för mig att min sambo inte alls vill gifta sig med mig längre, att jag pushar på med att beställa vigselring och brudklänning. Det känns stressigt som allt annat just nu.  

Men. Nu sover min lilla älskling och jag har stängt av tv:n, satt på musik och ska luta mig tillbaka på soffan och förhoppningsvis känns det bättre efter lite sömn.

tisdag 1 december 2015

Sex veckor

Nu sover godingen i sin vagn för första gången, utan att jag kör runt honom i den alltså. Han verkar inte vara så förtjust i att ligga i vagnen annars. Förra veckan till exempel så fick jag bära honom istället för han grät något alldeles fruktansvärt. Men nu som sagt passar det tydligen och jag har till och med hunnit värma och inmundiga en soppa och skriver nu ett blogginlägg. Tupplurarna på tre timmar under dagen är ett minne blott så det gäller att vara snabb.

Jag har laddat ner en app som jag kan rekommendera. Den heter The Wonder Years och där kan man se på en tidslinje när det är dags för utvecklingsfaser och det stämde bra med förra veckan då det tjurades lite mer än vanligt.

Annars så är han stark nu! Han har kraft i nyporna och han ler och följer mig och ljud med blicken. Han har gått upp mer än ett kilo och fyra centimeter på längden. Det går så fort och det är jättekul att han börjar bli en riktig liten person.

En av mina IVF-vänner skrev den här texten som är så fin att jag blir tårögd. Läs den! Igenkänningsfaktorn är på max.

tisdag 24 november 2015

Upp och ner

Jösses vad beroende jag är av sömn känner jag. Om jag inte fått sova på natten blir hela dagen skit. Som igår. Noll och ingenting fick jag sova kändes det som. Sen gick allt åt helvete. Det läckte kiss som lillen antagligen legat i en stund innan jag upptäckte det, jag bytte och så läckte det igen. Kan jag inte ens byta en jävla blöja?! Fick googla för att se så att jag gjorde rätt.

Sen skulle jag ner i extrafrysen som vi köpte och ställde i källaren och som jag fyllt med köttfärssås, köttfärspaj och korv stroganoff inför Knoddens ankomst, för att upptäcka att någon jävla idiot dragit ur kontakten (för andra gången!) så att allt tinat och är förstört. Kontakten måste ha dragits ur i fredags när min sambos arbetskamrater jobbade med något i källaren och eftersom detta är andra gången det händer så vågar jag inte chansa på att maten går att rädda.

Knodden vägrade också att sova på hela förmiddagen så jag fick ingen som helst tid att pusta ut och fixa något att äta utan satt mest och grät. Då kom tankarna om att min mjölk inte räcker till, att vi aldrig kommer att få till amningen utan amningsnapp och att min mjölkproduktion kommer att avstanna. Detta passade även min kära mor på att ta upp när vi talade i telefon precis efter att jag sagt att jag är så trött och skör och inte orkar med några pekpinnar. Jag blev så arg att jag lade på luren.

Sambon kom tack och lov hem efter lunch och gav mig två timmars sömn och det hjälpte direkt. Kvällen kändes såpass mycket bättre att jag till och med tog ett glas vin.  

Inatt har knodden sovit gott vilket innebär att allt genast känns så mycket bättre. Nu sover han igen. Murphys lag. Och jag ska iväg på mammaträff! Det ska bli spännande att själva ta oss ut och åka bil. Undrar om jag till och med kan få till att göra lite ärenden? Det kommer förmodligen gå alldeles utmärkt med tanke på att vi har fått sova.


torsdag 19 november 2015

Skitamning

Göta Petter vad vi kämpar med amningen. Det är som att vi är nybörjare igen. Brösten gör lika ont som de första veckorna och jag har ingen lust alls att amma. Jag vet inte hur mycket jag orkar kämpa för att han ska ta bröstet utan amningsnappen. Ofta får min sambo hjälpa till att hålla bröstet i ett hamburgergrepp och det är de gånger vi lyckats få till ett bra suggrepp men på natten och när sambon jobbar så går det verkligen inte att få till. Skrutten blir så ledsen till slut att jag ger upp. Jag får kanske lägga ner att få honom att suga utan amningsnapp för som det känns nu vill jag inte amma alls eftersom det gör så jäkla ont. Jäkla amningsstrulskit.

Vuxna grejer

Idag har jag fått information om att mitt livs allra första barnbidrag kommer in på kontot den 20:e november. Vi har också fått ett brev från Skatteverket om att de registrerat både mig och min sambo som vårdnadshavare, prästen ringde och bokade in ett möte inför dopet som vi ska ha i slutet av december och jag har satt in pengar som vi fått av släkten i ett sparande för Skrutten. Stora och viktiga grejer!

onsdag 18 november 2015

Saknad

Idag har vi varit på enmånadskontroll hos läkaren på BVC och allt ser bra ut även om vi fick lite bassning för att vi inte nacktränar tillräckligt. Jag har gjort det några gånger men han ser ju så jäkla hjälplös ut att jag får ont i hjärtat och så tar det emot att utsätta honom för det igen. Men nu ska vi alltså ta nya tag. Vi ska också sätta igång att öva på att amma utan amningsnappen och det har vi gjort här på eftermiddagen men blandat resultat och mycket tårar. Vi fortsätter...


Saker jag saknar:

Att kunna duscha när jag vill och att slippa kvida av smärta när strålarna når bröstvårtorna när jag väl får tid att ta en dusch.

Att kunna äta i lugn och ro. Eller när jag är hungrig och inte några timmar senare.

Att umgås med vuxna människor som inte är min sambo.

Att få göra i ordning mig på morgonen och ta på mig riktiga kläder, inte gårdagens mjölkfläckiga amningskläder och mjukisbyxor.

Att vara gravid och stolt över min fina mage. Jag aldrig känt mig så fin som när jag var gravid.

Att få sova på nätterna. Jag anade inte hur jobbigt det är få sin nattsömn störd upprepade gånger per natt.


Jag vet att allt går i faser och det snart är det andra saker jag saknar och jag försöker njuta av spädbarnstiden men än så har jag inga ihållande himlastormande kärlekskänslor inför mitt barn. Även om jag tycker att han är fantastiskt fin och kan börja gråta av titta på honom och är otroligt tacksam för att han är min så pockar känslorna av vad jag saknar sedan innan han kom, på.


Saker jag inte saknar:

Att inte vara mamma. Jag är så stolt över att ha en son.

Oron inför IVF-försöken.

Sorgen efter alla misslyckade IVF-försök.

onsdag 11 november 2015

Läker

Fysiskt så börjar kroppen läka efter kejsarsnitt och graviditet men det känns fortfarande. Jag har kvar stripsen på såret. Mest för att jag inte vågar dra bort dem men också för att jag tror att det kommer att göra ont att ta bort dem. De får trilla av när det är dags tänker jag och kanske blir också ärret finare om det hålls på plats så länge som möjligt? Över såret är det fortfarande en svullnad och det känns inte skönt när jag kommer åt det eller när Skrutten råkar sparka på mig. Jag går fortfarande i mjuka byxor som inte sitter åt men längtar efter att få ha normala kläder igen.

Jag tar kortare promenader med vagnen varje dag men orkar inte gå så långt utan att bli trött i ljumskarna, jag antar att det är bäckenet som drar ihop sig. Foglossning alltså fast åt fel håll!

Jag märker också av i ryggen alla timmar av amning. Jag är trött mellan skulderbladen. Någon som har någon bra övning för att slippa ontet?

Mina bröst och bröstvårtor är fortfarande ömma men det är mycket bättre än de två första veckorna tack och lov. Jag sover med amnings-bh men hade gärna sluppit för det är inget vidare skönt. Hur gör/gjorde ni? Och jag har hört att man ska nypa åt den ena bröstvårtan om den läcker när man ammar på den andra men hur länge ska man knipa åt? Under hela tiden man ammar eller bara precis i början?

Jag blir alltså bättre och bättre i kroppen men inser nu i efterhand hur påfrestande det faktiskt är att bära ett barn och sen dessutom genomgå en stor bukoperation. Det går inte att bli återställd på en dag direkt.

Tre veckor

Igår fyllde Skrutten tre veckor. Det känns på ett sätt som att han har varit här i en evighet men samtidigt händer det nya saker varje dag. Igår till exempel så var han inte riktigt nöjd på hela dagen och sov inte många timmar och det eskalerade i mycket skrik på kvällen vilket ledde till tårar från mig. Jag kände mig så otillräcklig när varken magmassage, byte av blöja eller amning och ersättning hjälpte. Till slut somnade han dock på pappas bröst. Vilken lättnad! Jag förstår inte hur man står ut med ett kolikbarn till exempel utan att gå sönder i hjärtat. Hujedamej.

Hos barnmorskan i tisdags visade det sig att han gått upp i vikt från 3240 gram till 3600 gram så jag behöver inte vara orolig över att han inte får tillräckligt med mat. Skönt. Däremot så oroar jag mig över att ersättningen som vi ger innebär att min egen bröstmjölksproduktion kommer att avta. Det verkar dock inte vara så mycket att göra åt det hela eftersom jag måste ge mitt barn mat så han blir mätt vilket jag inte verkar kunna göra på egen hand just nu. Jag ammar alltid först och om det behövs så får han ersättning efteråt.

Nästa vecka så är det enmånadskontroll hos barnläkaren. Spännande!

Jag börjar att längta efter att få göra vuxensaker. Som att äta brunch med vänner och kanske ta ett glas bubbel. Slippa mjölkfläckade kläder och onda bröstvårtor för en stund. Eftersom han tar flaska så kanske det inte är en omöjlighet inom kort. Samtidigt får jag dåligt samvete bara av att skriva meningen för borde jag inte bara vilja vara med mitt efterlängtade barn? Fast jag tror att en lycklig mamma är en bra mamma och en lycklig mamma måste också får  göra saker för sig själv, för att ladda mammabatterierna. Eller hur?

måndag 2 november 2015

Kejsarsnitt del 2

När vi var klara i operationssalen fick jag köras in på ett förlossningsrum och vänta tills bedövningen släppte vilket tog ungefär fyra timmar. Min sambo fick en fin bricka med smörgåsar, kaffe och nyponsoppa medan jag "som gjort allt jobb" fick vänta till bedövningen släppt. Till slut fick jag smutta på lite nyponsoppa vilket kändes surt när jag var så hungrig att det enda jag kunde tänka på var en Big Mac eller två.

Tydligen så får man morfin med bedövningen och morfinet ska verka i 12 timmar. Det var rätt tydligt när det släppte för jösses vad ont det gjorde. Vid det här laget hade jag flyttats in på ett familjerum på BB. Det kom lite alla möjliga människor och hälsade. Det var lite oklart vem som skulle göra vad men plötsligt så kom två personer och sa att jag skulle upp ur sängen och in i duschen, att jag skulle kissa och att de skulle ta bort katetern. In i duschen? Omöjligt! Jag började gråta när jag, med deras hjälp, försökte ta mig ur sängen. Jag frågade om jag kunde få mer smärtlindring och fick lägga mig i sängen igen i väntan på att de skulle kolla av med en barnmorska om det var möjligt. Barnmorskan kom sedan in i rummet själv för att tala med mig och det märktes direkt att hon inte var intresserad av att ge mig något mer även om hon inte sa det rakt ut eller varför hon inte ville det heller för den delen. Däremot så frågade hon om jag hade trott att det inte skulle göra ont att få barn? Jag blev så häpen över kommentaren att jag inte kom mig för att säga något tillbaka. Till slut fick jag en Oxynorm och det beslutades att vi skulle avvakta med dusch och att ta katetern till dagen efter. Jag var rätt ledsen över barnmorskans kommentar och funderade mycket på hur lite smärta jag egentligen tål, jag kände mig utsatt och som om de trodde att jag bara var ute efter att få droger. Jag fick också för mig att det talades om mig och om detta så att alla som kom in i rummet var på sin vakt. Inte en helt optimal känsla för en nyförlöst kvinna.

Dagen efter så fick jag en till tablett, fastän barnmorskan dagen innan sagt att jag inte skulle få någon mer eftersom det gick vidare ut i mjölken. När jag frågade om det så menade hon att en till kunde jag få utan att det var någon fara. Okej? Efter tabletten gick det bättre att ta mig ur sängen och det var skönt att få duscha och få bort katetern även om det var bedrövligt att ta sig i och ur sängen. Dessutom hade jag börjat få rejält ont i brösten och Skrutten ville inte ta bröstet utan amningsnapp så det var rejält struligt där i början. När jag påpekade att jag hade ont frågade barnmorskan, samma som innan, om det var någonting som inte gjorde ont på mig? Även här blev jag så häpen att jag inte fick ur mig något smart. Dessutom slet hon ut min sambos mobilladdare ur kontakten och sa att man inte fick ha laddare i på grund av brandrisken så min sambo var även han lite rädd för henne, annars hade det ju varit bra om han kunde fört min talan så vi slapp den där jävla kärringen.

Det var mycket olika människor som kom och gick i vårt rum och det kändes som att de på grund av omsättningen på personal inte hade riktig koll på mig. De glömde saker titt som tätt och jag uppfattade dem som lite röriga och många sa olika saker angående till exempel användandet av amningsnapp och Purelan men samtidigt var de flesta väldigt trevliga och hjälpsamma och de kom och hjälpte till så fort man ringde på sin lilla klocka. Jag tog upp med läkaren som utförde kejsarsnittet att jag tagit väldigt illa vid mig av barnmorskans kommentarer och han skulle ta detta vidare. Jag tog det även med en annan barnmorska som frågade hur upplevelsen av förlossningen varit.  

En annan grej som hände var att när de skulle snitta sista lagret och plocka ut Skrutten så hoppade en fot ut och dessvärre så lyckades läkaren snitta honom i den. Fruktansvärt! Tack och lov så har han inga men efter detta och när man tog bort stripen så var det ett ytterst litet sår som läkt fint. Läkaren var inne hos oss två gånger efter operationen för att prata om det här och för att kika på bebisen så att allt såg bra ut. Han var märkbart upprörd och generad över att det blivit så här. Nu syns ingenting på foten efter skadan som tur är.

Allt som allt så tycker vi att det var en okej förlossning på Varberg och det var väldigt skönt att ha ett eget rum som vi fick stanna i så länge vi ville i princip men jag hade önskat slippa räpan till barnmorska, att de haft mer koll i personalen och naturligtvis så hade jag önskat att de inte snittade min lille pojke i foten.

söndag 1 november 2015

Mitt liv som mamma

Idag är jag hemma själv i ungefär fyra timmar med Skrutten. När min sambo frågade igår om det var okej, han ska åka till Halmstad och kika på en cykel med bonussonen, så började jag gråta. Jag känner mig inte alls säker i min roll som mamma, ingenting kommer naturligt utan kräver övning och det är lätt att låta sambon göra saker som att trösta och byta blöjor med mera eftersom han, till skillnad från mig, är lugn som en filbunke med det mesta. Men nu har vi varit själva i nästan två timmar och Skrutten har ätit och sover gott bredvid mig i sitt näste så än så länge går det fint.

Jag måste nästan tvinga mig själv till att utsätta mig för sådant här, jag måste öva och på så sätt få bättre självförtroende i min mammaroll. Men jösses vad läskigt det är att jag har ansvar för en liten varelse alldeles själv. Bara att veta det gör att jag känner mig gråtfärdig. Just nu är jag allt han har, jag har fullt ansvar för min sons lilla liv. Jag kan inte lägga tid och energi på att känna mig osäker och otillräcklig, min energi måste finnas för honom. Min fina lilla kille.  

torsdag 29 oktober 2015

Kejsarsnitt del 1

Tack för alla gratulationer!

Jag tänkte berätta om kejsarsnittet och hur det gick till prinsen kom till världen.

Vi kom in till Varbergs BB redan klockan 6:30 på morgonen och fick duscha en extra gång med desinfektionsmedel, sätta på mig operationsnattlinne, strumpor och jordens största blöja/binda. Sen blev jag preppad med nål i handen, som de satte lite snett så den liksom hängde ned åt sidan och var obekväm, sedan satte de en kateter på mig vilket och var jäkligt oskönt. Kan inte begripa varför det inte sätter den efter att bedövningen är lagd? Det kändes när de satte in den och sen var det som att jag fått en urinvägsinfektion och var rädd att kissa ner mig. Som tur var så tog det inte långa stunden innan de körde in mig på operation där det var ett helt drös med folk som alla hälsade vänligt. Jag hade fått träffa gynekologen som skulle göra snittet och narkosläkaren innan. Narkosläkaren var en riktig spjuver som försökte ha koll på mig under operationen genom att prata om Homeland och andra saker. Han satte först bedövningen mellan två kotor men det var tydligen för trångt och innan jag hann protestera så satte han om den och snabbt som attan skulle jag lägga mig ned även om jag inte kände mig beredd på det.

Det sattes upp dukar mitt framför ansiktet på mig som de faktiskt fäste med tejp på min kropp. Armarna sträcktes ut som om jag satt på ett kors och det hela kändes obehagligt och även om de testade med en kall tuss för att se om bedövningen tagit ordentligt kändes det läskigt när de meddelade att de skulle lägga första snittet. Man ska ta sig igenom sju stycken lager innan man är inne i  livmodern och det gick snabbt! Plötsligt sa dem att snart är han här och det kändes helt ofattbart. När jag sedan hörde hans skrik brast det fullkomligt och jag grät som om jag aldrig gråtit förr.

Det tog ungefär 40 minuter att sy ihop mig och det kändes mycket även om det inte gjorde ont, man kände hur de drog och slet i kroppen. Under tiden de fixade med mig så torkade de av honom och kollade värden, som alla var perfekta, och sedan fick han vara hos pappa som satt bredvid mig så att jag kunde se honom. Världens finaste bebis.

Jag berättar mer sen om hur jag uppfattade Varbergs sjukhus men jag kan säga redan nu att det är verkligen skillnad på vilken barnmorska man har att göra med och på Varberg kändes det som att det fanns en miljon olika. Ny personal varenda dag och det var lite rörigt...

Fortsättning följer...


söndag 25 oktober 2015

Han är här!

Den 20:e oktober klockan 8:28 kom världens finaste bebis till världen. Han vägde 3355 gram och var 49 cm lång.

Det är mycket blandade känslor nu. Vi stannade kvar på Varbergs BB till igår och det känns lite läskigt att inte ha en knapp att trycka på för att få hjälp av en sköterska. Han mumsar på brösten hela tiden känns det som och på nätterna får han inte riktigt ro så vi har gett lite ersättning de tre senaste nätterna men han verkar inte vilja sova mer för det. Mina bröst gör ofantligt ont så det tar dessvärre emot att amma utan att få pausa men det bör lätta snart.

Innan han kom så tänkte jag att det inte kan stämma att man inte får tid till något annat men så är det verkligen. Allt kretsar kring att få honom nöjd så att han sover en stund känner jag.

Den bästa stunden är när han ammat klart och ligger och plirar på mig med sina mörka fina ögon. Då svämmar mitt hjärta över av kärlek. Äntligen är han här!  

måndag 19 oktober 2015

Sen kommer alla känslorna på en och samma gång

I morse var klockan ställd på 6 eftersom min sambo skulle iväg. Jag försökte somna om men började tänka på att imorgon går vi upp samma tid, om inte tidigare, för att sedan åka och få barn. Det är så konstigt och overkligt att jag inte kan glädjas åt det. Det är känslor som jag aldrig varit i kontakt med tidigare så det är kanske inte så konstigt. Jag kommer nog få en chock av att alla känslorna kommer på en och samma gång. Men det kommer bli helt fantastiskt också. Äntligen!

onsdag 14 oktober 2015

Arbetslös?

Min chef ringde i fredags och meddelade att min chefstjänst mest sannolikt kommer att förhandlas bort och förändringen träder i kraft vid nyårsskiftet. Jag kommer att få en tjänst som en i teamet som jag nu är chef för och min närmsta kollega ska bli min chef. Det är ett och ett halvt år till jag är tillbaka från föräldraledigheten så mycket kan hända innan dess och jag hade själv tänkt söka mig därifrån men det känns helt klart stressigt att tvingas söka nytt jobb under tiden jag är mammaledig. Jag har kvar min tjänst som sagt men inte fasen tänker jag gå tillbaka till en sämre tjänst än den jag har i dag. Fasen vad tröttsamt. En vecka tog det för min chef att plocka bort mig. Och så ringer hon och berättar innan jag ens hunnit få barn, som om man inte är stressad nog.


fredag 9 oktober 2015

Vändningsförsök, del 2

Igår var vi på förlossningen för att göra ett vändningsförsök på bebisen. Jag har varit orolig inför det här eftersom jag hört skräckhistorier om moderkakor som lossnar och annat läskigt. Vi fick först göra ett CTG för att se att allt stod rätt till med bebisen, vilket det gjorde, sedan fick vi gå in till läkaren som gjorde ett ultraljud och kontrollerade hur han låg, storlek, mängd fostervatten och hur benen låg. Tydligen ska det vara lättare att vända bebisen om benen är böjda. För vår knodd var benen halvböjda, det fanns inte så mycket utrymme, en förhållandevis liten mängd fostervatten och han hade legat i säte relativt länge vilket spelar in (fyra veckor), så oddsen såg inte bra ut men nog för att göra ett försök.

Jag fick Bricanyl intravenöst och det var verkligen inget trevligt. Jag fick sådan hjärtklappning att det kändes som att hjärtat skulle hoppa ur bröstkorgen på mig och jag blev varm och svettig. Man får Bricanyl för att livmodern ska slappna av. Sedan fällde de bristen så att mitt huvud lutade nedåt och så kom ytterligare en läkare in för att hjälpa till. Den ena läkaren förde in båda sin händer under rumpan på bebisen, de kom verkligen långt in i magen, och den andra förde in sina händer under huvudet och så försökte de få honom att göra ett skutt och vända sig. Först verkade det gå bra men så spjärnade han emot för fulla muggar. Läkarna bytte plats med varann men det fungerade inte ändå. 50% av försöken lyckas så jag hade inte särskilt stora förhoppningar innan och var helt lugn med att sluta försöka efter två omgångar.

Vi gjorde sedan CTG igen och efter det fick vi vänta i en och en halv timme och sedan  göra CTG en sista gång innan vi fick åka hem.

På det hela taget var det okej, medicinen var värre än själva vändningsförsöken som i och för sig gjorde ont men som var hanterbara.

Det märkligaste är ju nu att vi fått tid för ett planerat kejsarsnitt. Det känns så overkligt och konstigt att jag har ett bestämt datum för när jag ska bli mamma. I natt sov jag inte många timmar utan tänkte mest på hur det kommer att kännas att få se honom, hur han ser ut, hur allt kommer att bli. Ogreppbart.

torsdag 1 oktober 2015

Han ligger fortfarande i säte

Vi var hos barnmorskan igår och dessvärre låg knodden kvar i säte. Vi bokade in ett vändningsförsök nästa torsdag på Varbergs förlossning. Nu vill jag att tiden ska gå snabbt så att jag får reda på om det lyckas och om det blir kejsarsnitt eller inte. Jag kommer på mig själv med att hoppas att det blir kejsarsnitt och funderar på om det till viss del beror på att jag då vet när han kommer. Jag har ett stort kontrollbehov och det är tufft att inte veta när jag ska bli mamma.

Jag fick frågan häromdagen om jag längtar efter bebisen. Jag fick erkänna för mig själv att jag inte gör det. Det är för svårt att greppa att jag ska få ett barn, att jag ska bli mamma. Jag kan inte begripa det, det är för stort.

söndag 27 september 2015

Vändningsförsök

Igår gick vi ut och åt med vänner. Det känns som att det var evigheter sedan vi gjorde något där jag fick tillfälle att piffa till mig lite så jag gick all in med klänning och ögonskugga. Vi hade en trevlig kväll men var hemma innan nio, man är inte direkt någon partypingla these days. Jag fick ont i fogarna av att sitta ner såpass länge och inatt vaknade jag av molvärk i ljumskarna. Jag har också mycket sammandragningar det senaste. Jag har äntligen förstått hur de känns och nu när jag vet det så blir jag medveten om att jag haft dem ett tag. Jag har tidigare trott att bebisen rört sig på ett sätt som gjort att magen känts utspänd men som sagt så förstår jag nu att detta faktiskt är sammandragningar.

Så det händer en del i magen nu, eller bäckenet. Han verkar dock inte så sugen på att vända sig och jag har ändrat mig angående vändningsförsök och har beslutat att ge det en chans. Nu är frågan bara om vi ska göra det i Göteborg eller Varberg? Jag antar att det blir av redan den här veckan. Läskigt!

I övrigt så är humöret väldigt skiftande. Tålamodet är ickeexisterande och jag kan inte hålla tillbaka utan fräser ifrån om saker titt som tätt. Detta leder i sin tur till att jag får dåligt samvete och så får jag be om ursäkt och sen blir jag irriterad och fräser för något en stund senare igen...

fredag 25 september 2015

Friyay

Den här veckan har det hänt mycket! För det första så sjukskrev jag mig i tisdags eftersom jag hade såpass ont och jag tror att det blir sämre av att ta mig till jobbet även om jag åker buss så långt jag kan. Jag tror inte heller att det är bra att sitta rakt upp och ner på en kontorsstol för foglossningens skull. Jag ska tillbaka till jobbet på onsdag och säga  hej då till alla. Det känns lite jobbigt men det är bara att få det gjort.

I tisdags så åkte vi ner till Varberg för att gå en visning på deras BB. Det var ljust, lugnt och rätt fint där. Barnmorskorna som vi träffade kändes sympatiska. Allt var bra förutom att min sambo nästan svimmade inne på förlossningssalen. Han tappade all färg i ansiktet och svettades floder. Han fick ligga kvar på en soffa medan vi andra gick vidare på visningen. Han är lite harig när det kommer till sprutor och sjukhusmiljöer men jag hade inte direkt väntat mig detta och det är inte direkt aktuellt att detta händer när det är skarpt läge. Vilket det för övrigt kanske inte blir förresten för knodden ligger i säte fortfarande.  Jag ska tillbaka för kontroll på tisdag och om han fortfarande ligger i säte då så får vi boka tid på antingen Östra eller Varberg för att träffa läkare och boka in tid för kejsarsnitt. Jag tror att det lutar åt att vi i så fall gör snittet på Östra. Det blir krångligt att åka till Varberg för att träffa läkaren först en gång, sen för själva snittet och sen sitta i bil med operationssår.

Jag vill antagligen inte göra något vändningsförsök då jag har hört en del läskigheter om det fast om någon av er som läst har någon input angående vändningsförsök så är ni välkomna att dela med er!

Ikväll vankas det fredagstacos här. Det är ungefär så livat det blir när man är höggravid. Kanske att jag håller mig vaken till klockan 22 också, bara för att det är fredag. 

måndag 21 september 2015

Jag tycker inte om barn

Jag har funderat på min relation till barn en del nu så här i slutet på graviditeten. Mycket på grund av att min relation till bonussonen inte är helt smärtfri men jag har också funderat på varför jag aldrig haft en relation som känts naturlig med ett barn. Så länge jag kan komma ihåg så har det känts krystat när jag umgåtts med barn. Om någon förälder bett sina barn krama mig till exempel så vill jag helst säga att det inte alls behövs för jag vill inte alls ha en kram. Det känns påtvingat och stelt.

Jag tror att jag har svårt att göra skillnad på barn och vuxnas beteende. Jag har nämligen väldigt svårt för vuxna människor som jag inte begriper mig på. Barn är ju nästintill obegripliga och när de är små går det heller inte att prata med dem för att åtminstone försöka förstå varför de beter sig på ett visst sätt. Jag tror det är här skon klämmer. Förstår jag inte en persons beteende så tycker jag inte om personen och här gör jag ingen skillnad på vuxna och barn och barn är som sagt ofta väldigt svåra att förstå sig på, alltså har jag svårt för de flesta barn som jag möter.

Jag har samma känslor för vuxna som för barn. Jag är kräsen med vilka jag vill umgås med. Problemet är att det är lite skuldbelagt att erkänna att man har svårt för barn. De flesta har överseende med barns beteende men inte jag. Jag har inte mycket tålamod som det är och definitivt inte med ett barn som man inte kan säga till eftersom de är för små för att förstå ändå.

Så summa summarum så gör jag ingen skillnad på barn och vuxna och jag har inte tålamod nog för barn. Jag önskar att jag kunde göra det och jag hoppas verkligen att jag har mer tålamod med mitt eget barn och att jag kanske till och med kan få en ökad förståelse för andra barn i och med att jag själv blir mamma. Jag hoppas att jag blir mindre självcentrerad och får en mjukare syn på både vuxna och barn. Det hade vart nåt!

Måndag och jobb

Idag är jag på jobbet fastän jag har ungefär lika ont som förra veckan. Det gör främst ont när jag reser mig upp och när jag går. Ondast gör det precis när jag ställt mig upp sedan släpper det lite. Nu känner jag också att det värker i ljumskarna och ryggen, antagligen för att jag sitter ner och inte ligger som jag gjort mest de senaste dagarna. Nu är det bara sex och en halv arbetsdag kvar så jag vill gärna vara här och hänga lite med mina arbetskamrater och på onsdag är jag ledig så då kan jag pusta ut mitt i veckan också, det blir bra. Vi planerar i och för sig en runda på Ullared på onsdag men vi får se om jag orkar det. Jag saknar lite grejer till bebisen som jag skulle vilja skaffa, som täcke och kudde till barnvagnen och amningsinlägg till mig. Och så det vanliga, schampo, balsam, fryspåsar...

Igår tvättade jag klart alla kläder i storlek 50-56 och vek ned dem i bebisbyrån. Några hamnade i förlossningsväskan. Det känns helt overkligt att bestämma vilka kläder min lille son ska ha på sig sina första dagar i livet. Min son. Ogreppbart och alldeles underbart.

Mitt måndagsexemplar till katt är dålig igen. Den här gången är det magen som krånglar och det hamnar spyor lite varstans. Jag hittade en på soffan. Det var bara till att ta av klädseln och tvätta den och strax efter det så spydde han i den renbäddade sängen. Dessutom har spytt några gånger på golvet eller mattan. Kanske bra förberedelse inför bebisspyor som jag förmodar också kommer att hamna lite varstans? I alla fall så tror jag att hans dåliga mage beror på att han inte mår bra på den njurmat vi köpte till honom och som han nu börjat få mer av så nu får han pyttesmå portioner skonkost, torsk och ris, och så får vi helt enkelt byta tillbaka till den gamla maten sen. 




fredag 18 september 2015

Att föda utan rädsla

Jag har jobbat hemifrån sedan i onsdags efter att vi var på sjukhuset. Det gör fortfarande ont i magen när jag reser mig upp och det drar i ljumskarna när jag går. Förmodligen är det ju foglossning eftersom det känns bättre efter vila så han blir förhoppningsvis kvar i magen ett tag till. Och lägger sig till rätta. Jag känner mig inte orolig ännu för att han låg i säte, men är inte så sugen på vändningsförsök. Och snitt hade jag inte tänkt mig heller, jag försöker ju förbereda mig för fullt på en vaginal födsel. Vi får se. Jag får ta det som det kommer.

Just nu läser jag Att föda utan rädsla av Susanna Heli. Jag har kommit halvvägs och det känns som att jag får en del bra tankar och idéer att ta med mig. Ibland känner jag att jag tar i lite, det är trots allt inte så många timmar av mitt liv som går åt till en förlossning och jag kommer ju klara av det oavsett men samtidigt vill jag gärna göra det till en så bra upplevelse som möjligt. Och jag går all in på den här graviditeten som ni märker så varför inte göra det även med förlossningen?

onsdag 16 september 2015

Förlossning på gång?

Det har varit full rulle här idag. Jag hade ont i magen igår och det kändes som att det blev bättre av att jag låg på soffan hela eftermiddagen och kvällen. Däremot så blev det istället värre i morse igen när jag var på väg till jobbet. Det gjorde såpass ont när jag var framme, och då tog jag ändå buss och spårvagn så mycket jag kunde, att jag började gråta när killen i caféet frågade hur det var med mig.

Efter att ha rådfrågat min barnmorska så fick min sambo komma och hämta mig för att åka till Antenatal på Östra sjukhuset. Väl där så tog de CTG som visade på att allt var bra med både mig och bebisen som tur var.  Efter att ha väntat i någon timme så fick vi träffa läkaren som bekräftade att bebisen mådde bra. Han hade dock lagt sig i säte så det fick vi ha koll på sa han. Däremot visste han inte riktigt vad som var "fel" på mig. Först så sa han att jag förmodligen ska föda och antagligen blir kvar på sjukhuset! Herregud, jag höll på att ramla av stolen. Sen så undersökte han livmodertappen, jävligt oskön undersökning by the way, men såg ingen påverkan på den så då trodde han att det kanske är foglossning i kombination med förvärkar fastän han medgav att det var märkligt att jag har ont i magen och inte så mycket i själva fogarna. Så nu är jag hemma och vilar och skulle komma tillbaks om det blev värre men ingen sjukskrivning eller så.  Men skönt att bebisen mår bra. Puh.

tisdag 15 september 2015

Förlossningsbrev

I mitt förlossningsbrev så tänkte jag skriva:

  • Att jag kan tänka mig alla sorters smärtlindring om det skulle behövas, förutom sterila kvaddlar som verkar livsfarliga ;) 
  • Att jag vill att de ska hålla emot så att jag spricker så lite som möjligt. I Finland använder de något slags grepp som heter Richters eller liknande och har väldigt låg procent vad gäller bristningar, dessvärre verkar inte många svenska barnmorskor känna till greppet men kanske att de som kommer ha hand om mig känner till det.
  • Att jag vill vara uppe och stå så mycket det går och så mycket jag orkar.
  • Att jag vill att de är tydliga, raka och informativa om vad som händer.
  • Att de är försiktiga vid undersökningarna eftersom jag efter allt jag varit med i och med IVF:erna utvecklat något av en fobi. Jag spänner mig och tycker att det gör ont och är obehagligt som sjutton vid vaginala undersökningar.
  • Att jag inte vill känna när de syr (jag räknar med att det kommer att behövas) så där får de gärna ösa på med smärtstillande. 
  • Att jag gärna vill ha hjälp med att få igång amningen.

Vad min sambo behöver tänka på:

  • Att hjälpa mig att behålla mitt lugn så att jag inte blir rädd och låser mig istället för att arbeta med min kropp.
  • Att hålla mig fokuserad på andningen.
  • Att inte ta på mig om jag inte ber honom.
  • Att påminna mig om att ta lustgas när han ser på monitorerna att värken är på gång. (Jag känner mig lite rädd för att inte få till det med lustgasen.)

Vecka 35

Igår struntade jag i att gå till jobbet. Jag sov som en kratta och hade inget i min jobbkalender så jag meddelade via mejl att jag skulle jobba hemma. Inte helt sanningsenligt eftersom jag inte hade min dator med mig hem men jag kunde åtminstone kolla mejl via telefonen och som sagt händer det inte så mycket ändå. Jag fick naturligtvis dåligt samvete och nu känner jag att jag får ta mig i kragen och härda ut. Det är trots allt bara elva jobbdagar kvar. Fast det känns som hundra...

Idag känns det mycket i magen. Det molvärker i nedre delen av magen, mest när jag står upprätt. Jag hade bråttom i morse och gick rätt hastigt mellan spårvagnen och kontoret så antar att det är sammandragningar eller förvärkar på grund av det. 

Igår var det andra omgången av den förlossningsförberedande kursen och det handlade bland annat om snitt och smärtlindring. Jag tycker att det är bra att förbereda mig så gott det går även om jag inser att det antagligen inte alls blir som jag föreställt mig i slutändan. Jag ska i alla fall försöka att förbereda mig på att andas, vara så avslappnad det bara går, stå upp mycket och ta all smärtlindring jag kan få och behöver.

Det var någon som frågade barnmorskan som håller i kursen om att skriva förlossningsbrev. Då skrattade hon nästan och drog exempel på hur vissa gjort bort sig i sina brev genom att säga att de ville att barnmorskan skulle knacka innan de gick in i rummet med mera. Hon är inte helt smidig den här damen. Jag struntar dock i det och tänker skriva förlossningsbrev ändå!
 

fredag 11 september 2015

Världens längsta inlägg

Fredag idag. Äntligen! Det är rena rama döden här på jobbet. Jag har nada att göra. Jag har avstämning med min chef i eftermiddag och tänker kolla med henne vad hon tycker att jag ska göra för det kan inte vara givande för henne heller att jag bara sitter här. Hon bjuder inte ens in mig på mötena längre så hon kanske rent av hade tyckt att det var skönt om jag gick hem? Hoppas på det!

De senaste dagarna har det känts lite tungt. Både jag och min sambo har varit trötta och han har varit stressad vilket inneburit att han varit lite tjurig. Med alla hormoner i rullning så tar jag illa vid mig av det och eftersom det också känns som det gör på jobbet så blir det hela inget roligt alls.

Vi "fick" också bonussonen i onsdags och det medför alltid att mitt humör blir sämre. Dessvärre. Jag vill så himla gärna att vi ska kännas som en riktig familj men det verkar omöjligt. Jag kan inte slappna av när han är hos oss och jag stör mig på mycket av vad han gör, eller inte gör snarare, för han är en väldigt passiv kille som inte har några fritidsaktiviteter och i princip alltid är hemma. När han är hemma sitter han på sitt rum och spelar data vilket är skönt men ofta går han runt fram och tillbaka som en osalig ande för att han är uttråkad. Han gör dock ingenting åt det själv utan förväntar sig att hans pappa ska aktivera honom. Han kan till exempel ringa sin pappa tio gånger om vi är borta någonstans och han får för sig att han är uttråkad och vill då att vi ska styra upp något åt honom. Han är så tafatt. Jag blir tokig! Han säger att det är tråkigt att hans kompisar alltid är upptagna men det finns inte en chans att han själv skulle skaffa sig en fritidsaktivitet. Jag tycker att hans föräldrar borde trycka på mer här men de verkar ha gett upp.  Min sambo är också för snäll för att säga till att han får ta eget ansvar så dessvärre styr han ofta upp situationen.

Han kan aldrig svara rakt ut på något utan säger alltid att han inte vet. Om jag frågar vad han vill ha till middag veta han inte, om jag frågar vad han ska göra imorgon vet han inte, om jag frågar hur det var i skolan vet han inte. Gah! Jag har så väldigt svårt att förstå mig på honom. Och jag har i princip gett upp på att försöka prata med honom med tanke på att det blir en helt ensidig konversation. Jag får själv klura ut vad problemet är om han är tjurig över något för han skulle aldrig kunna säga rakt ut vad problemet är. Häromdagen så var vi på restaurang och så blev han helt tyst plötsligt när han satt och tittade på menyn. (Han är åtminstone tydlig med att visa om han är missnöjd över något.) Även om jag frågade honom vad han inte var nöjd med så kan han inte säga vad det här så jag fick ställa hundra frågor innan jag fick ur honom att den rätt han tänkt sig innehöll paprika som han inte gillar. Han är tolv! Är det inte normalt då att kunna uttrycka detta? Att till och med kunna be servitrisen om att få rätten utan paprika. Hur svårt kan det vara?!

Det låter lite märkligt kanske men jag längtar så efter att få ha "bestämmanderätt" över mitt egna barn. Att ha rätt att säga ifrån på riktigt, att uppfostra som jag vill och att hjälpa mitt barn till att bli en ansvarsfull individ med integritet. Jag är medveten om att det är mycket på grund av min sambo och bonussonens mamma som bonussonen är som han är och att han är ett barn som behöver styras i rätt riktning och att det inte helt sker som det borde. Jag gör så gott jag kan i att förmedla till min sambo vad mina åsikter är men han gör naturligtvis som han själv vill och tycker är bäst vilket uppenbarligen inte är helt samma som jag känner och tycker. Också detta är en stor frustration.

Jag får dåligt samvete när jag skriver sådana här inlägg men jag behöver lufta. Och jag vill att ni ska veta att jag göra så gott jag kan för att mina känslor inte ska gå ut över bonussonen, jag vet att det inte är hans fel att det är så här. Han är bra på många sätt och det största problemet ligger nog i att jag inte förstår honom och det är svårt att vara i en relation där man inte känner att man får någonting tillbaka vilket man som "riktig" förälder får i form av kärlek. För min del blir det inget av den varan utan istället så blir min börda i hemmet (mat, tvätt, att finnas på plats, anpassa mig mm.) bara dubbel varannan vecka känns det som.


tisdag 8 september 2015

Busy doing nothing at all

Jag är lite frustrerad här på jobbet. Jag har redan lämnat över i princip allt till min vikarie och har därför inget att göra så nu sitter jag av tiden här i fyra veckor vilket känns så jäkla onödigt. Jag hade kunnat vara hemma och tvättat babykläder, monterat ihop bebissäng, tagit promenader och vilat istället. Jag har dessvärre ingen mer ledighet att plocka ut och vill inte ta mina föräldradagar så det är bara till att bita i det sura äpplet. Det kunde ha varit värre antar jag men det är så attans tråkigt att inte ha något att göra... mer än att googla bebissaker och information om förlossningar som det är mycket fokus på nu för min del.

måndag 7 september 2015

Craving

Hur fin är inte den här då? Sååå sugen på att slå till men får sansa mig. Eller övertala sambon om att vi måste ha den här ;).



Magi

Bebisen rör sig riktigt mycket i magen nu och det är den bästa känslan någonsin. Jag vill så gärna att min sambo ska få känna hur det känns så ibland när vi ligger i sängen så lägger jag mig bakom honom med min mage i hans svank. Det är nog så nära han kommer i att få uppleva magin i vår bebis liv i min mage och han är lika förundrad varje gång över hur mycket bebisen rör sig. Precis som jag.

fredag 4 september 2015

Gravidfotografering

Jag var på fotovisning av bilderna som vi tog för några veckor sedan och många av bilderna blev riktigt bra. Vad jag inte riktigt räknat med var priset för bilderna. Fotografen skulle ha 800:- per bildfil! Jag hade inte pengar till fler än tre stycken och sammanlagt har jag då nu lagt ner 3900:- för det här vilket känns lite väl att ta i även om jag blev nöjd med bilderna. Ett tips är att kika på kostnaderna för både fotografering och bilder innan ni bokar in er på fotografering. Fotografen verkar dessutom också bli lite sur över att vi inte köpte fler bilder vilket kändes riktigt olustigt. Usch.

Jag tänker göra en canvastavla av en av bilderna och förstoringar som jag ska rama in av de andra två. Här är en av dem som jag ska förstora och rama in.

Vecka 33 och kattkiss

Veckorna går fortfarande fort. Fram till RUL kändes de evighetslånga men nu går det så snabbt att jag blir orolig för hur jag ska hinna känna mig förberedd på en förlossning. Och på att bli mamma! Enligt min app är det 52 dagar kvar till beräknad förlossning och det är ju inte klokt. Hjälp! Jag försöker tänka att det kommer bli jobbigt så att jag är beredd på det men det är omöjligt att förstå hur det kommer att kännas. Jag hoppas att jag kan vara såpass avslappnad så att jag kan njuta av min bebis.

Inga konstigheter upptäcktes när jag var hos läkaren och barnmorskan i onsdags. Ingen förlossning på gång utan allt såg väldigt bra ut så jag får vänja mig vid att det känns mycket nu även om det stundtals är obehagligt. Läkaren kikade med vaginalt ultraljud och jag fick se något i princip osynligt som visade sig vara urinblåsan, läkaren uttryckte att det vi ser där i ett i princip obefintligt utrymme är urinblåsan. Inte undra på att man är kissnödig hela tiden!

Något som oroar mig hemma just nu är inte graviditeten utan att katten, som ju var väldigt sjuk i somras och som fick en penisamputation, har börjat kissa utanför lådan. Han går in i lådan men inte tillräckligt för att kisset hamnar dessvärre alltsomoftast utanför. Dels beroende på att han kissar som en tjej nu men kanske också på grund av att visa ett missnöje? Dessutom så trampar han i det och sprider kiss och kattsand i hela huset vilket är extremt jobbigt för mig som har ett sådant stort behov av att allt ska vara rent. Vi började med att köpa en robotdammsugare men den löser inte problemet med urinen utanför lådan utan bara sanden. Vi testade med att byta till en låda med pellets för att han inte ska kunna dra med sig det runt på samma sätt men då visade det sig att han kissade ännu mer utanför så nu står jag handfallen. Vad ska jag göra? Jag tar tacksamt emot tips om ni har några.

måndag 31 augusti 2015

31+6

Det känns lite bättre med molvärken även om obehagskänslan i magen finns kvar. Jag har fått en tid hos läkaren på onsdag vilket i och med att det känns bättre, nästan känns onödig. Jag köpte också sådana där trosskydd som färgas blåa om man läcker fostervatten och det var inget blått i dem vilket gjort mig lugnare. Men jag går dit så får vi se, det kan inte skada.

Jag är rejält trött och inte det minsta stresstålig. Tårarna svämmar över titt som tätt. I helgen har det varit på grund av att katten sprider kattsand överallt efter hans operation som gjort att han går på lådan mest hela tiden. Jag orkar inte med att dammsuga hela jäkla tiden men klarar inte heller av hur skitigt det känns med kattsand överallt. Jag köpte en robotdammsugare igår men den var inte tillräckligt stark för att klara av att ta sig över trösklarna hemma så den får vi lämna tillbaka idag. Typiskt. Jag har även skrikit åt folk i trafiken som jag tyckt gått för långsamt eller på något annat sätt stört mig. Och jag har träffat mamma på födelsedagslunch och stört ihjäl mig på henne. Utan någon egentligen anledning.


Nu hoppas jag på en lite lugnare vecka.

fredag 28 augusti 2015

Graviditetens för- och nackdelar

Det är inget vidare fräscht att vara gravid alla gånger. Bland annat så är det extremt svårt att hålla tillbaka pruttarna nu för tiden men det tryck som kroppen utsätts för. Min sambo hade nog aldrig eller i alla fall väldigt sällan, hört mig släppa väder innan jag blev gravid men nu får han minsann höra en prutt titt som tätt. Hittills har det inte skett på jobbet men det är inte helt osannolikt att det sker. Ibland vaknar jag av att jag pruttar för de låter dessutom väldigt högt, haha, det är inte klokt! Ingen idé alls att försöka mörka...

En annan grej är de härliga flytningarna man ligger inne med. Jag har haft trosskydd sedan start i princip.

Mina leverfläckar har fått ett eget liv och jag har en under ena bröstet som ser ut som en skalbagge. Det känns inte aktuellt att ta bort den nu när jag är gravid och tydligen kan de gå tillbaka när graviditeten är över. Vi hoppas på det för det känns inte heller så charmigt.

Allt det här i kombination med att jag frustar och pustar, är smidig som ett kassaskåp och snarkar och rapar gör inte alltid att jag känner mig så het men på det hela taget måste jag säga att faktiskt aldrig känt mig så fin som jag gjort det senaste. Jag är så stolt över mig själv och min kropp och det är nog första gången i mitt liv som inte min mage varit ett komplex utan något som jag istället stolt visar upp. 

torsdag 27 augusti 2015

Vecka 32

Ni verkar vara en del som läser men väldigt få lämnar kommentarer. Jag är nyfiken på vilka ni är, kämpar ni fortfarande eller är ni gravida äntligen? Lämna gärna en kommentar och berätta lite om er själva.

Idag är det dags för Magplasket igen. Det ska bli supermysigt! Det är regn och rusk här så det passar mig utmärkt att få hänga i en varm pool en stund. Det ska också bli skönt att få röra mig lite, det blir inte mycket av den varan nu, både på grund av att jag är såpass tung nu men också för att jag bor i Göteborg och här regnar det som sjutton.

Igår blev det lite shopping. Jag införskaffade en amningskudde som ni ser på bilden. Jag är helt hooked på Elsa Beskow och har köpt påslakansätt och skötbädd i samma tyg. Sedan blev det en amningspump (en manuell från Aventa), två amningsbhar, ett amningslinne och underlakan som ska passa vår Troll bed side crib. Det kostar på nu...


tisdag 25 augusti 2015

Hicka och låt mig vara!

Igår kände jag att bebisen rörde sig väldigt metodiskt med jämna mellanrum på kanske en sekund eller två, och insåg att det måste vara hicka! Det är första hickan som jag har känt. Häftigt! I övrigt så rör han sig mest hela tiden nu tycker jag vilket känns tryggt om än lite oroande om det är en indikation på hur livlig han kommer att vara när han kommer ut.

Jag vaknade i natt av kramp i vaden, jag har mycket halsbränna och det är tungt att vända sig om i sängen och svårt att hitta ställningar där inte något värker efter ett tag. Jag längtar efter att få sluta jobba och bara ro om mig själv. Det är stört omöjligt att känna motivation inför något annat än bebisen. Jag blir faktiskt lite irriterad på andra här på jobbet som inte verkar begripa att jag inte har förmågan att jobba nu, haha. Alla borde lämna mig ifred så att jag kan surfa runt i lugn och ro efter information om barnamakande, bebiskläder och andra barnrelaterade saker.  

måndag 24 augusti 2015

30+6

Vi har haft en bra helg. Besöket blev inte så jobbigt som jag föreställt mig, vilket det ju sällan är. Jäkla tankar att ställa till det. Dessutom fick jag lördag kväll "ledigt", medan sambo och gäster gick på konsert, och käkade middag på stan med två av mina äldsta vänner och fick frågat ut dem om deras förlossningar vilket kändes kul och intressant. Jag fick tipset att kolla på En unge i minuten på TV4play vilket jag gjorde ett avsnitt igår tillsammans med sambon. Det var både lugnande och skrämmande på samma gång. Lugnande för att jag får se hur det går till på riktigt men skrämmande att se hur jäkla ont det verkar göra.

Jag har inte mycket att göra på jobbet nu, många av mina uppgifter är redan överlämnade och sen hade jag inte mycket till att börja med. Det är lite långtråkigt helt klart men samtidigt får jag tid att kolla upp allt som ska inhandlas inför ankomsten av knodden. Här är en lista för vad man kan behöva ta med i BB-väskan: http://www.familjeliv.se/start/1.2274769

Och så här såg magen ut 30+5.




fredag 21 augusti 2015

Magplasket

On a happier note så var vattenträningen via Magplasket en riktig höjdare! Barnmorskan som höll i träningen var i käckaste laget men av någon trevlig anledning så tyckte jag att det var festligt snarare än störigt.

Vi hade först trettio minuter lätt vattenträning där det i början kändes lite olustigt i magen men det gick över. Sen var det roligt och kändes inte alls jobbigt. Vi avslutade med trettio minuter avslappning och babymeditation som var superskönt.

De flesta av oss skulle föda ungefär samtidigt och det var kul att smygkika lite på hur de andras kroppar såg ut i jämförelse med min.

Jag märker att jag har svårt att fokusera på något annat än förlossningen nu. Det börjar att bli nervöst. Jag bokade just en visning på Varbergs förlossningsavdelning och har också bokat förlossningsförberedande kurser och profylax. Spännande!

Oönskade gäster

Vi ska ha gäster den här helgen som ska bo över från fredag till söndag och jag känner inte alls att jag är upplagd för det. Jag vill vara ensam hemma med min sambo, ta saker i min takt och bara ta det lugnt. Jag är i vanliga fall inte heller särskilt sugen på att ha folk boende hos oss men nu när jag är gravid så känns det ännu jobbigare. Bara det att gå och kissa på natten och oroa sig för att stöta på eller väcka någon känns jobbigt, att sen också behöva anpassa mig efter andras behov och fixa mat och diska och plocka undan efter andra gör mig faktiskt riktigt irriterad när jag tänker på det. Jag är höggravid, har haft den värsta semestern någonsin eftersom katten varit sjuk, jag har inte fått någon som helst egentid med min sambo på grund av att bonusen varit hos oss och för att vi inte kunnat lämna katten och jag började jobba i onsdags, jag behöver lugn och ro! Inte passa upp på andra. Jag vill gärna lufta sådant här med min sambo men han verkar ha tröttnat på att jag jämt är trött och det är inte lätt för honom att förstå hur det känns vilket istället leder till att han också blir frustrerad. Det är dessutom hans vänner som kommer och ska bo hos oss (för andra gången den här sommaren) och han tycker bara att det är roligt till skillnad från mig. Vi är alltså inte direkt på samma bana nu. 

Men men, nu är det som det är och jag behöver verkligen ändra mitt tänk från att vara så här negativt men det är så svårt. Jag går i KBT nu men det verkar inte hjälpa, jag tänker lika negativt ändå. Hur hade ni gjort? Jag vill så gärna vara en sådan där lätt person som aldrig behöver egentid utan älskar andras sällskap hela tiden och inte stör mig på så jäkla mycket saker som jag faktiskt gör.

torsdag 20 augusti 2015

Vecka 31

Idag hade jag ett besök hos barnmorskan. Det var drygt fyra veckor sedan jag var där och nu ska besöken komma lite oftare vilket känns skönt. Allt såg bra ut! Livmodern var 30 cm, hjärtljuden på knodden låg på 150 och han låg just nu med huvudet ner mot min högra ljumske. Barnmorskan kände en liten hand till vänster om min navel sa hon. Jag känner själv inte alls hur han ligger så det var lite kul att få reda på. När hon mätte livmodern så tryckte hon på blygdbenet och det gjorde lite ont vilket är naturligt eftersom fogarna nu håller på att lossa. Mitt järnvärde hade gått upp utan järntabletter! Halleluja! Tack för leverpastej, blodpudding, Blutsaft och spenat! Ligger nu på 111. Och jag har faktiskt lyckats med bedriften att gå på toaletten två dagar i rad och har sluppit känna att jag snart klämmer fram en stackars hemorrojd!

Jag tog upp att jag vid två tillfällen vaknat av att jag haft hjärtklappning och varit väldigt orolig och att hjärnan inte riktigt varit med på banan. Hon sa att man fram till vecka 32 reagerar på den ökade blodmängden i kroppen men att det efter vecka 32 brukar stabilisera sig så jag hoppas på det. Jag blev faktiskt riktigt rädd när det hände första gången. Hoppas att det inte händer igen.

Jag är tillbaka på jobbet och än så länge går det rätt bra men det är tungt för ryggen på eftermiddagen för att inte tala om hur jobbigt det är när jag ska ta bussen hem i värmen. trångt och knappt någon luft alls. Jag hade faktiskt inte haft något emot lite svalare väder nu. Frågan är ju dock då vad man ska ha på sig då. Jag har trivts väldigt bra i mina sommarklänningar där inget stramar emot magen.

Ikväll ska jag på vattenträning för första gången. Hoppas att jag tycker att det är festligare än yogan... Jag har även bokat in mig på förlossningsberedande kurser och profylax så det blir fullt upp här framöver.

lördag 15 augusti 2015

29+4 - oro

Jag skulle aldrig ha sagt det där om att magen var bättre för nu är det nästan helstopp igen. Toalettbesöken tar minst en halvtimme och är plågsamma och då tar jag inte alltså inga järntabletter. Jag försöker få i mig järn på annat sätt men det verkar lika illa oavsett hur jag får i mig det tydligen. Ja ja, nu har jag precis druckit en smoothie med både katrinplommonpuré, psylliumfröskal och päron så nu måste väl ändå magen sätta fart?

Jag märker att det är fullt ös med hormonerna nu. Jag är helt labil. Till stor del beror det på att katten inte mår bra och är så ynklig att hjärtat nästan brister på mig och jag gråter stup i kvarten bara av att se på honom med sitt sår och sin tratt. Det är ett stort ansvar att ta själv nu när min sambo är bortrest med all medicin som ska ges och sårtvätt och jag få inte i honom hans hjärtmedicin eftersom han vägrar att både äta och dricka. Jag hoppas verkligen att han blir bättre snabbt så jag slipper åka in med honom igen. Igår gick notan på 28000 kronor och bara det gjorde att tårarna rullade. Jag är också orolig över toxoplasmosbakterier nu när jag är ensam med låda och sårtvätten men har på mig handskar och spritar mig för fullt så det ska nog gå bra.

Häromdagen vaknade jag med hjärtklappning och huvudvärk. Jag tänkte mycket på katten och veterinärräkningen och kunde inte släppa oron. Efter en stund när jag inte kunde lugna ner mig själv så försökte jag lyssna på en podcast men hjärnan var inte alls med, jag förstod inte vad jag lyssnade på. Det var väldigt otäckt men jag lyckades på något vis somna om och när jag vaknade så kändes det bättre. Undrar vad det var? Kanske oro och progesteronpåslag i kombination med migrän?  Jag hoppas oavsett slippa det igen.

Det finns hur mycket som helst att oroa sig för tycker jag och det har inte blivit mycket sömn det senaste. Jag längtar ihjäl mig efter att min sambo ska komma hem och vara så där trygg och hjälpsam som han är.

tisdag 11 augusti 2015

Vecka 30

Sista veckan på semestern nu och jobbångesten börjar krypa på. Jag försöker tänka att det bara är 6,5 veckor till mammaledigheten men jag är väldigt trött så vet faktiskt inte hur jag ska klara av hela dagar utan min eftermiddagslur men allt går ju så det är bara att köra på.

Det är 76 dagar kvar till beräknad förlossning och det känns skitläskigt. 76 dagar är ingenting!

Jag kommer att ha en helt egen vecka nu när min sambo och bonusson åker till Spanien, det ska bli skönt om än lite ensamt. Semestern har inte blivit som vi tänkt då min katt blivit sjuk och det har tagit mycket tid och energi och det har inte blivit särskilt mycket egentid för bara min sambo och mig vilket känns ledsamt. Vår sista semester utan barn blev ingen semester utan barn eftersom bonussonens mamma åkte på utlandssemester så vi fick ha honom hos oss med allt vad det innebär. Jag ska inte sticka under stol med att jag är besviken och tårarna har runnit en del de här veckorna, både på grund av den uteblivna barnfria semestern men också på grund av katten. Och gravidhormoner förmodligen. Vi fick avboka vår trip till Ystad Saltsjöbad men fick en (om än något stressig då katten var på djursjukhus) natt i vackra Mölle.

Jag mår fortfarande bra i graviditeten. Inga större plågor sedan jag slutade med järntabletterna. Så himla skönt.

Vi gjorde en gravidfotografering igår, nere vid havet. Det kändes kul men samtidigt lite nervöst och pinsamt. Jag slog på stort ändå med fyra klädbyten varav ett var i bara underkläderna, haha.  Jag får se bilderna om ungefär två veckor. Min sambo lekte fotograf i veckan så här får ni få kika på den här bilden som min sambo tog av mig i Mölle. Kanske hade räckt med hans bilder, några blev riktigt fina!




måndag 27 juli 2015

26+6

Fasen vilken skön känsla igår när det var söndag men istället för att ha söndagsångest så kände jag mig avslappad och på gott humör! Och bara att jag vet att jag sedan endast har drygt sex veckor att jobba innan det är dags för mammaledigheten gör inte saken sämre.

Vi gör massa ärenden på dagarna, idag har vi köpt en Stokke-skötväska på Blocket, som passar till vår vagn, vi har kikat på ny spis, letat delar till min sambos firmabil på skroten och så har vi hunnit med en trevlig lunch hos vänner. Igår var vi på bio och såg Ant-man som jag faktiskt kan rekommendera. Mycket roligare än jag kunde ana.

Jag ser inte så stor skillnad på magen från sidan men framifrån känns den enorm! Man ser också en relativt tydlig linea nigra som jag har lärt mig att hormonstrecket på magen heter. Tänk att det är vecka 28 imorgon! Helt bananas! Jag har gått upp cirka fem kilo nu.



onsdag 22 juli 2015

Vecka 27

Det känns som att jag har varit ledig i en evighet. Eller ledig ska jag inte säga men som om vi haft fullt upp i en evighet i alla fall. Vi har hälsat på vänner i Stockholm. De har två små barn, en kille på två år och en tjej på fyra så jag känner mig helt matt nu och nästan lite rädd över hur sjutton jag ska klara av att ha barn på heltid. Det var verkligen ingen lugn och ro alls och barnen var uppe lika länge som vi vuxna var så inte ens lite tid på kvällen blev det. Ojoj. Nu är vi hemma igen och vi har barnbytardag så från och med ikväll är vi solo, jag och sambon. Nu ska här sovas, läsas böcker och ätas god, icke barnanpassad mat!

Magen har varit helt bananas sen jag tog tabletten med järn. Barnmorskan sa dessvärre, när jag var där i torsdags, att jag behövde börja med järn och blev ordinerad 100 mg var tredje dag. Jag tog en Niferex i torsdags och jag har varit helt uppblåst och inte fått i mig mycket mat alls utan känt mig proppmätt eftersom jag inte heller kunnat gång på toaletten. Jag har gått ner i vikt och ligger nu på samma vikt som när jag vägde mig för tre veckor sedan. (Jag har gått upp 4,3 kilo totalt.) Nu har jag bytt till Hemofer som finns i tabletter om 9 mg och tar två sådana om dagen och mina vanliga ACO gravid. För att hålla igång magen har jag tagit Inolaxol två gånger per dag. Jag är fortfarande trög som sjutton i magen men inte lika uppblåst så vi får se hur det slutar det här. Men det känns bättre med Hemofer än Niferex så jag hoppas att det fungerar. Jag försöker få i mig mycket leverpastej också.

Vädret är inget vidare men jag bryr mig faktiskt inte. Jag tror att det är är bra med det här vädret för mig och knodden. Jag njuter ändå. Hoppas ni alla har det fint!


tisdag 14 juli 2015

Vecka 26

Plötsligt fick jag en hel natts sömn utan att behöva gå upp och kissa en enda gång! Så himla skönt. Som om det vore för att kroppen ville fira att jag går in i vecka 26.

Idag har jag gjort en inbjudan till ett begagnat-kalas för mina vänner. I stället för en babyshower så har jag bjudit in tjejerna så att de kan få bli av med sina begagnade bebisgrejer och på så sätt få vad jag själv behöver när bebisen kommer. Jag tänkte inte göra något stort av det utan det blir fika på en lördagseftermiddag i början på september. 

Nu är magen så stor att jag väldigt sällan känner mig hungrig. Maten får inte plats. Jag blir proppmätt så fort jag äter vilket inte är helt angenämt. Men kanske bättre det än tvärtom?

Den här veckan kan man börja få bristningar enligt gravidappen. Jag har inte märkt av några ännu och fortsätter att smörja med mandelolja varannan dag och Bio-oil varannan även om det tydligen inte ska hjälpa då bristningar tydligen beror på hormonerna.

Jag har gått upp 5 kilo nu. Det är jobbigt och lite ångestladdat att gå upp i vikt tycker jag även om det beror på att jag är gravid. Många år av viktångest släpper inte så lätt. Men 5 kilo är inte så mycket  och enligt barnmorskan ska jag försöka ligga på minst 10 kilos viktuppgång vid BF så jag försöker att inte tänka på det för mycket. Kanske hade kunnat dra ner på glasskonsumtionen dock ;)

måndag 13 juli 2015

24+6

Jag har verkligen fått provsmaka på semesterkänslan den här helgen. Vi åkte och hälsade på vänner i deras sommarstuga och solen sken, havet var vackert och det var väldigt få moln på himlen. Vi har grillat, solat, läst böcker, shoppat, åkt på båtutflykt och pratat. Underbart! Ni ser på bilden vilken fantastisk utsikt vi hade. Vi hade samma känsla när vi hälsade på förra året också och måste nog göra det här till en årlig aktivitet. Vi vände lite på dygnet, eller ja, istället för att lägga mig klockan 21-22 blev det klockan 1 så det var inte helt behagligt att gå upp klockan 6 i morse. Men nu sitter jag här och räknar ner dagarna. 4,5 dagar till semester!



Vi börjar semestern med en tripp till hufvudstaden för att hälsa på vänner och gå på Skansen och Gröna Lund. Bonusen är med oss vår första semestervecka.

Jag mår bra! Magen knasar lite ännu men jag känner mig inte tung eller svullen och jag blir lika glad fortfarande när bebisen rockar loss i magen. Här är ett kort på hur det brukar se ut på morgonen när knodden väljer sida att chilla på. Man ser också, vad jag tror är, var livmodern slutar.


tisdag 7 juli 2015

Vecka 25

Nu är lite dryga 60 procent av graviditeten avklarade. Veckorna går snabbt men det känns fortfarande som en evighet till att jag kommer ha en liten son. Och overkligt. Det går verkligen inte att greppa att jag ska få barn och bli mamma.

Jag försöker rodda i föräldraledighet och föräldrapenning och fastän det finns mycket information på Försäkringskassans hemsida så förstår jag ingenting. Jag får sätta mig tillsammans med min sambo och försöka reda ut hur vi ska göra. Jag vill vara ledig så länge som möjligt. Min sambo jobbar hemifrån så han är inte noga med att vara föräldraledig eftersom han är hemma och får träffa bebisen såpass mycket ändå. Men hur man gör som egenföretagare är inte heller lätt att lista ut. Jag ringde Försäkringskassan i morse, jag fick plats 333 i kön. Mamma mia.

Det växer så det knakar i magen, jag känner mycket växtvärk och mycket sparkar och magen känns riktigt stor nu. Jag har gått upp 4,5 kilo och hoppas jag håller mig på den här takten även om det är prick omöjligt att hålla mig borta från glass. Jag kan äta hur mycket som helst.

Jag är trött. Tidigare har jag vaknat klockan 6 eller långt innan dess både på vardagar och helger men nu sover jag tills jag tvingar upp mig själv ur sängen på helgerna. Jag vaknar flera gånger för att gå på toaletten på nätterna så det är säkert en kombination av det och gravidhormoner. Semestern är efterlängtad! 


måndag 6 juli 2015

Sol och helg

Jag smet tidigt från jobbet i fredags så det har förutom strålande väder även känts som helgen varit lång. Vi har varit på landet där mamma med sambo också var och vi hade tänkt stanna hela dagen igår men jag klarar verkligen inte av att umgås för mycket med min mamma. Jag blir så jäkla irriterad på henne. Vi är totalt olika och jag stör mig på i princip allt hon gör (i alla fall när vi tvingas bo så nära ihop). Det slutade med att vi åkte hem tidigt i går efter att ha tjafsat i lördags kväll. Det är skittrist att det är så här, jag vill så gärna komma bättre överens med mamma för hon är ju min älskade mor men jag kan inte hålla tillbaka irritationen och blir helt matt av att umgås med henne. När det blir så här tänker jag att jag är väldigt  glad över att jag väntar en pojke då jag tror att det är relativt vanligt att mamma/dotter-relationer är sådana här. Eller? Usch, jag får så dåligt samvete när jag tänker på det här, jag får ringa henne strax så vi får pratat ut. Det har varit så här så länge jag kan minnas, eller sedan tonåren i alla fall. Sorgligt.

På dagen i lördags kom vänner förbi landet med båt så vi hängde med dem i hamnen och åt god lunch och glass. 

Vi åkte som sagt hemåt igår morse och jag köpte en ny bikini på vägen som passar min gravida kropp. Sedan låg vi vid poolen hela dagen och det kom vänner förbi på lunch. Min kompis är också gravid, hon ligger bara fem veckor bakom mig så vi kan jämföra hur det känns. Hon har fått en del åderbråck vilket inte jag märkt av ännu men jag har istället fått märkliga leverfläckar som inte är så roliga. Speciellt en som ser helläskig ut, den har växt utåt och ser ut som en liten hjärna. Jag ska visa den för barnmorskan nästa vecka och hoppas att den går tillbaka till sitt ursprungliga tillstånd när graviditeten är över.

Den här veckan har jag aktiviteter varenda dag efter jobbet. Det är trevliga saker, som middagar med vänner, men känner redan nu att det kommer att bli påfrestande. Tur att semestern är nära. Som jag längtar!


fredag 3 juli 2015

Vecka 24

Äntligen är det sommarväder i Sverige! Jag blir så mycket piggare av solsken att jag till och med kan vara uppe till halv elva nuförtiden och det är underbart att ha extra långa kvällar att göra saker på även om det oftast blir soffhäng framför en serie.

Hur gör ni med solning? Jag låg i solen på altanen i en dryg timme igår och fick sedan dåligt samvete för bebins skull men en timme på eftermiddagen måste väl vara okej om man smörjer in sig och dricker mycket vatten?

I veckan passade jag på att boka in mig och babydaddyn på en övernattning på Ystad saltsjöbad och en natt på Mölles grand hotell på vår semester. Det är faktiskt sista semestern utan barn på heltid så då kan vi gott lyxa till det tycker jag.

Jag har varit på ett första möte med en KBT-terapeut i veckan också. Jag är så trött på mig själv och mitt dåliga samvete vad gäller bonussonen att nu får det vara nog! Det var ett bra samtal och jag kände ett stort förtroende för terapeuten. Jag har gått i en del terapi i mina dagar men aldrig testat KBT och kanske är det just det som ska behövas för att få ordning på mina tankar? Min första läxa är att istället för att tänka Nu ska jag vara glad och käck! när jag kommer hem och vet att bonussonen är hemma, ska slappna av och tillåta mig känna vad jag känner. För oftast är det inte så jobbigt som jag befarar, det är tanken som fastnat i vinkelvolten. Lite hemläxa under sommaren känns bra, jag gillar att ha specifika saker att fokusera på. Håll tummarna för att detta gör susen!

Idag kör jag halvdag, precis som förra fredagen och lunch i Kungsbacka och shorts-shopping till bonusen står på schemat. Jag har haft en bra vecka och magen, även om den ger mig obehag eftersom den är uppblåst och magmunnen värker framåt eftermiddagen, är relativt okej.

fredag 26 juni 2015

Friyay!

Idag är det fredag och solen skiner! Jag bestämde mig på vägen hit till jobbet för att jag ska ta halvdag och sambon kommer och hämtar mig vid tolv för en lunch någonstans vid havet. Hur härligt?!

Ikväll ska jag hem till en kompis som fyller år, det ska också bli mysigt och sen har vi hela härliga helgen framför oss. Livet!


torsdag 25 juni 2015

Foglossning?

Jag undrar om jag har åkt på foglossning. Igår så tog jag en promenad på lunchen på 2x15 minuter och på eftermiddagen när jag satt på kontorsstolen så brände det i svanken och ömmade i ljumskarna. Det gick över när jag gick från jobbet och idag gör det inte ont men jag har svårt att hitta ett behagligt läge på stolen. Jag får hålla mig borta från extrapromenaderna helt enkelt. Annars promenerar jag fram och tillbaka från bussen och jobbet varje dag vilket är två promenader på tjugo minuter vardera men jag vill inte gärna vara utan dem. Jag känner att jag behöver den lilla vardagsmotionen. Blir det värre får jag strunta i dem också men jag ger det lite mer tid för att se hur det här utvecklas.

Magen är bättre, jag får inte kramper och kan gå på toaletten men den är fortfarande uppblåst som sjutton och efter lunch och resten av dagen är störs jag av obehaget men å andra sidan så känner jag så även om jag inte är gravid. Jäkla IBS!

När han buffar blir jag fortfarande lika glad, det är en otroligt mysig känsla som jag är hemskt tacksam över att få uppleva.

3 veckor kvar till semester, jag längtar som en tok. Jag vill gå runt i skira sommarklänningar med min stora mage och äta glass och njuta av att jag faktiskt får vara med om detta.

  

måndag 22 juni 2015

Life is like a box of chocolates

Som vanligt efter en helg, och kanske lite extra på grund av långledighet, så sov jag som en kratta och är trött som sjutton idag. Var extremt nära att ringa mig sjuk om jag ska vara ärlig men känner att jag får kämpa på tills det är dags för semester om fyra veckor.

Dessvärre började jobbveckan med en dispyt med en av mina medarbetare som innebar ett gråtbesök på toaletten. Jag blir lite nojig över om jag överreagerar på grund av gravidhormoner. Alltså jag vet ju att jag överreagerar när jag börjar att gråta men jag menar i dispyten med medarbetaren. Om jag överreagerar även där? Men oavsett så uppfattade jag att han var respektlös mot mig och det är inte acceptabelt. Jag ska prata med honom strax (ville lugna ner mig först) och se vad han själv anser om situationen. Urk, ingen vidare start på veckan.

Däremot så hade vi en mysig söndag igår och tog med bonussonen och hans kompis till Halmstads äventyrsland där det var så lite folk att de inte behöva köa någonstans för att åka karuseller eller vattenrutschkanor. När barnen badat klart och kunde klara sig själva en stund så stack min sambo och jag till Hotell Tylösand och åt löjromstoast. Dålig start på den här veckan men bra slut på förra.

Mysigt den här helgen också är att bebisen buffar på för det vildaste. Igår kunde jag till och med få med dem på film och skicka till mamma. Hur coolt som helst.

Här är magen. Sista bilden är från 21+4.


torsdag 18 juni 2015

21+2


Idag är det halvdag. Hur härligt är inte det? Jag planerar att spendera eftermiddagen på sofflocket framför Orange is the new black och moffa jordgubbar och dricka kaffe latte.

Sitter i tretimmars videomöte just nu och passar på att blogga och göra knipövningar, hehe. Hur ofta gör ni knipövningar? Jag tror inte jag har ”läckt” något ännu och hoppas på att få slippa det. Jag försöker göra tio övningar per dag där jag kniper i tio sekunder.

I dag är det en bra dag som började med tydliga buffar direkt när jag vaknade och till råga på allt ett ”lyckat” toalettbesök. Haha, märkligt hur prioriteringarna förändras.  

Trevlig Midsommar!