Ljusning

Vilken jobbig period det har varit! Blä. Fredagen den 14:e var det testdag och som ni vet så fick jag mens eller rosa i trosan redan den 12:e mars. Den här omgången har varit tuffare på så många sätt, jag kände av nedreglering och hormoner mer och jag var inte alls på topp humörmässigt, jag kände mig skitdeppig under i stort sätt hela processen. Dessutom fick jag migrän 4 dagar i rad i samband med återförandet. Inget bra försök alls alltså.

Lördagen den 15:e så märkte jag att min katt inte betedde sig som vanligt, han höll sig undan och ville inte äta så på söndagen fick jag ta honom till veterinären. Man fann två bölder vid lymfkörtlarna och man misstänkte cancer. Katten fick ligga kvar hos veterinären för att få dropp och sondmatas. Jag var tvungen att resa på bort med jobbet i två dagar och eftersom jag samtidigt väntade på besked från veterinären på de prover de tagit på katten så kan jag inte påstå att jag kunde fokusera så mycket alls. Jag tror att all ledsamhet över det misslyckade IVF-försöket i samband med rädslan över att förlora min katt tog ut sin rätt för jösses vad jag har gråtit. Tårarna ville inte ta slut.

Jag fick ta hem katten igen på onsdagen och i fredags fick vi positiva besked. Han hade haft en kraftig inflammation i lymfkörtlarna och han har svarat bra på antibiotikan.

Jag har verkligen brutit ihop och gråtit som ett litet barn. Jag behövde det och kan nu gå vidare. Vilket det ju är läge för eftersom jag har satt igång att ägglossningstesta inför kommande FET. Nu hoppas vi på att ÄL kommer efter att jag kommit hem från min semester i Barcelona. Håll tummarna!  

Borde jag vänta tills jag är mindre ledsen?

Om jag nu får ägglossning och hittar den med stickor om cirka 2 veckor så får jag göra ju FET men jag börjar fundera på om det inte är bäst att vänta tills jag känner mig lite mer stabil?

Jag fick ytterligare negativa besked om min katt under förmiddagen och fick värsta brytet och satt inne på toaletten och kunde inte sluta gråta. Jag fick gå hem efter att jag varit uppe och hälsat på katten och pratat med veterinären. Nu sitter jag här hemma i soffan och även om inget är definitivt ännu vad gäller katten så känns det inte hoppfullt och jag är så himla ledsen, jag kan inte sluta gråta. Kan det verkligen vara bra att testa att bli gravid när man är så här ledsen? Är det dumt att "ödsla" ett försök då? Borde jag vänta tills jag mår bättre? Tills jag fått smälta det misslyckade ivf-försöket lite och tills jag fått bearbeta vad än nu händer med min katt.

Jag förstår att för vissa av er så är det svårt att förstå att man kan bli så ledsen över en katt och jag kände likadant innan jag själv blev med katt. Han är som en familjemedlem och nu när han inte är hos hos mig så saknar jag honom något makalöst. Måtte han bli bra!

Eländes elände

Det är inte mycket som går rätt nu. Förra veckan var nog en av de sämsta veckorna i mitt liv. Jag har haft sådana här ”olycksperioder” förr så nu är jag mest rädd att det ska fortsätta ramla olyckor över mig. 

Förutom att det gick åt helvete med andra IVF-försöket så blev min vän som är cancersjuk inlagd på sjukhus förra veckan. Hon hade svimmat av inne i en affär och kräkts och tappat talförmågan. Man hittade tack och lov inget på den röntgen man gjorde på hjärnan men det bådar inte gott.  

Inte nog med det så blev även min katt sjuk i helgen och ligger nu inne på djursjukhus. Jag är livrädd att det ska vara något livshotande men de trodde att det skulle gå att hjälpa honom. Han har feber och man hittade en böld på halsen. Hade det varit cancer så hade han förmodligen inte haft feber så det är ju positivt ändå.  Nu får han dropp och de har lämnat in en odling på innehållet i bölden till ett labb. De ska ringa under förmiddagen och meddela mer om hur han mår, förhoppningsvis så kommer han hem ikväll. Problemet är dock att jag är borta med jobbet tisdag och onsdag och min sambo är borta hela veckan. Vi får lösa det, mamma får hjälpa till men det, som så mycket annat just nu, är inte optimalt. 

Jag behöver verkligen en paus från allt elände nu. Jag behöver få samla lite kraft.

Give me a break!

Men alltså. Jag blev så lättad och glad när de sa på Sahlgrenska att vi kan köra på redan på nästa ÄL med FET men jag kom precis på att det antagligen blir mitt i min Barcelona-resa som inte är ombokningsbar. Fan vad trött jag blir. Men eftersom det är osäkert om jag överhuvudtaget får någon ÄL (inte alltid man får det direkt efter IVF-försök) och det inte är säkert att jag får den så att FET skulle bli precis när jag är i Spanien, så får jag åka ändå. Jag får helt enkelt hitta ett flyg och ta mig hem om jag får utslag. Det löser ju sig men inte fan ska det vara lätt.

Snurrig i bollen

Jag var nog inte vid mina sinnens fulla bruk igår för det är ju inte i samband med mens som man gör FET utan vid ägglossning och det innebär ju i så fall att det är redan om cirka två veckor jag kan få göra FET! Om jag har någon ägglossning då vill säga men det får vi verkligen hoppas och vi får hoppas att embryot klarar upptiningen.

Jag har beställt en jäkla massa ägglossningstickor så här ska bannemej testat hej vilt!

Idag har för övrigt blödningen satt igång ordentligt.

Nästa steg

Jag ringde Sahlgrenska idag. De sa att jag skulle avvakta tills jag får en riktig blödning, får jag inte det ska jag gravtesta igen om några dagar. Om jag får blödningen så kan jag göra FET redan nästa mens OM jag "hittar" en ägglossning med ägglossningsstickor, det är inte alltid man gör det tydligen när man gjort IVF så det kan ju ta två månader men förhoppningsvis bara en till nästa försök. Och tar det bara en månad så kan jag kanske hinna nästa IVF innan sommaren om inte FET:en tar sig. Så lite bra nyheter i allt elände i all fall. 

Nu verkar jag ha fått lite mörkare i trosan i och för sig så nu kommer det nog igång här. Inte för att jag trodde att det inte skulle göra det men lite hopp fanns det ju så klart.

Inte gravid

Det kom mer rosa i trosan igår, fortfarande ingen regelrätt mens men det var så här det började sist så det lär väl sätta igång snart. Jag kunde inte sova i natt och var uppe med tuppen för att testa. Inte gravid stod det klart och tydligt. Det är dagen innan testdag men jag känner inte att det är någon idé att hoppas längre.

Jag känner mig bitter och arg på livet. Jag tycker att det är riktigt jävla svårt att leva och vara glad för det man har när man gång på gång får sådana här slag i ansiktet. Jag har förvisso haft det bra i några år nu och det får jag väl vara tacksam för men ibland känns det som att det inte är någon måtta på svårigheterna livet kastar åt mig.

Just nu känner jag att det är svårt att hantera att min sambo redan har en son, att det är orättvist att han och hans ex lyckades bli med barn när inte vi lyckas. Jag har svårt för att bonussonen är hos oss just nu så att jag inte kan sörja i fred utan måste anpassa mig efter att det är ett barn i närheten som jag inte alls känner någon samhörighet med. Jag är ledsen över hur tillbakadragen barnet är och hur lite kontakt vi har. Hur omöjligt det är att han skulle kunna bli som en son för mig om jag nu aldrig lyckas att bli gravid.

Jag tog bilen till jobbet tidigt imorse och hämtade min dator så att jag kunde jobba hemifrån. Jag har några timmar till att gråta ifred.

Är det kört nu?

Jag hade pyttelite rosa i trosan när jag var på toaletten för en stund sen. Vilken jävla ångest. Jag fick så ont i magen och ville gråta men hade gått ifrån ett möte för att gå på toaletten så det var bara att bita ihop och gå tillbaka in. Nu försöker jag intala mig själv att det nog inte var något, att det var någon slags missfärgning bara men om jag är krass så är det nog kört nu. Fan fan fan fan fan.

Ruvardag 12

Jag har sovit dåligt de senaste veckorna. Eller egentligen sedan embryo transfern. Jag vaknar vid 3-4 och sen ligger jag och tänker och känner efter. I morse kändes det som att jag hade mensvärk så då blev jag rädd men hade inte fått någon mens som tur var. Det här är verkligen tortyr. Jag har sällan varit med om något så psykiskt påfrestande. Varje minut tänker jag på om jag är gravid eller inte. Jag tänker på när jag får göra nästa försök om det inte lyckas den här gången, vad händer om det inte fungerar inom min tre betalda försök, hur mycket jag måste spara per månad för att ha råd att betala för kommande försök i så fall, vad jag ska ha för barnvagn, hur jag ska möblera bebisrummet, hur relationen till min bonusson kommer att förändras… Tankarna går i ett. På fredag när jag kommer hem från jobbet är det dags. Då kommer jag få svar, då kommer jag att få börja bearbeta, vad det än är för resultat.

Jag har sedan i förregår eftermiddag haft som stick eller hugg i livmodern som gör rätt ont faktiskt. Hoppas att det betyder något bra. Fast det kan lika gärna vara något dåligt. Suck.

Ruvardag 11

Jag pendlar mellan att känna en liten aning hopp och att vara övertygad om att jag inte är gravid och känna mig helt knäckt. Oftast är jag väldigt låg och jag har svårt att hantera mina känslor, helst av allt hade jag velat vara hemma så att det inte gör så mycket om jag brister ut i gråt plötsligt. Jag är på ruvardag 11 och jag hade tidigare tänkt att jag skulle göra ett graviditetstest på ruvardag 10 men jag vågar faktiskt inte. Jag är livrädd för hur jag kommer att reagera. Men jag känner ingenting, inte det minst gravid känner jag mig så hur kan jag vara gravid då? Jag tror på något sätt att det är lättare att hantera om jag märker att jag inte är gravid genom att jag får mens. Men jag vet inte. Jag vågar i alla fall inte testa ännu.