Lite bättre nu

Det är bättre nu. Jag valde att ta bort mjölkprodukter också efter en extra jobbig dag. Vi har gjort fem stycken behandlingar med akupunktur och idag är det sjätte dagen utan mjölkprodukter. Vi bytte också ut AD-dropparna mot vattenlösliga sådana. Jag vet inte vad det är som hjälpt men ska testa att fasa in mjölken enligt ett schema som jag hittade när jag googlade så får vi se hur det går. Han är fortfarande rätt kinkig på kvällarna men det är skillnad i hur ihärdigt skrikandet är och hur lätt han går att trösta. Jag tror att det mer beror på trötthet än ond mage. Han verkar inte vilja somna in ordentligt vilket resulterar i att han bli övertrött de dagar som det bara blir några kortare tupplurar. Men som sagt, det är bättre!

Han är mer alert nu och verkar se mycket längre eftersom han gillar han ligga och kika ut genom fönstret och på annat som avger ljus. Han greppar gärna mitt finger och ler mycket, jag tror till och med att försöker få till ett skratt då och då. Han jollrar och lyckas röra vid leksakerna på babysittern. Han är världens mysigaste när han inte är för trött. Mammas lille kille.

Mitt vänstra bröst konstrar lite. Det känns som att han inte blir mätt på det och dessutom gör det ont. Det är som en strålande smärta som kommer och går. Någon som känner ingen det? Jag pumpade bröstet två gånger igår efter att han är ätit för att öka produktionen men hittills verkar det fortfarande komma för lite mjölk för att han ska bli nöjd. Nu vill jag helst inte pumpa mer eftersom jag fått den där strålande smärtan. Tur att det finns ett bröst till! Vi ger också mjölkfri ersättning en gång om dagen. Vår rutin är att vi tar på pyjamas, byter blöja och ger ersättning vid halv nio på kvällen. Vi brukar få honom att somna vid tio-elva-tiden. Idag sov han till kvart över åtta från klockan tio igår kväll. Den lille sjusovaren.

Kolik

Vi har haft det kämpigt och tror tyvärr att Skrutten har kolik. Tydligen räknas det som kolik om bebisen skriker mer än tre timmar sammanlagt under dagen i minst tre dagar på en vecka vilket han har gjort.

Vi kontaktade Kolikhjälpen och har fått akupunkturbehandling vid tre tillfällen och har ett till inbokat imorgon. Det är lite läskigt att de sticker honom med nålar men om det fungerar så är det verkligen värt det. Det är hemskt att inte kunna trösta honom och veta att han antagligen har ont. Igår var en bra dag, då sov han bra och lugnt, åt som han skulle och grät knappt något, idag är han ledsen igen och under vår promenad fick jag plocka upp honom och bära honom i selen som jag som tur var hade tagit med mig. Han är stressad när han äter vilket får mig att tro att det är magen. Förhoppningsvis hjälper det med några fler behandlingar annars är nästa steg att utesluta mjölkprodukter.

Hittills sover han på nätterna även om han har varit kinkig under dagen som tur är. Oftast vaknar han för att äta två till tre gånger och har ett lite längre sovpass på tre till fyra timmar. Skönt! Men jag längtar efter att få sova en hel natt. Jag trodde inte att jag skulle tycka att det var så jobbigt att inte få sova ordentligt men det gör verkligen kolikdagarna hemska att genomlida. Som tur är så har han också bra dagar och när han ler mot mig är allt glömt. Tills han skriker igen...  

Ledsen

Idag känner jag mig ledsen. Sömnbristen tar verkligen på krafterna och vi, min sambo och jag, känner oss alltid stressade med att försöka hinna med saker när knodden sover eller när vi båda två är hemma. En av oss är ju alltid låst med bebisen så vi jäktar oss igenom det som "måste" göras. Till och med när jag får ligga kvar på morgonen och min sambo tar knodden känner jag mig stressad och kan inte sova. Min sambo och jag firade fyra år tillsammans igår och jag älskar honom verkligen men det är tufft nu. Det kändes inte som något helhjärtat firande av vår årsdag tyvärr. Skittrist och sorgligt. Det är nu när vår skatt har kommit som vi ska vara lyckligast. Vi ska gifta oss i september och jag försöker få in lite planering men känner mig ensam och ibland får jag för mig att min sambo inte alls vill gifta sig med mig längre, att jag pushar på med att beställa vigselring och brudklänning. Det känns stressigt som allt annat just nu.  

Men. Nu sover min lilla älskling och jag har stängt av tv:n, satt på musik och ska luta mig tillbaka på soffan och förhoppningsvis känns det bättre efter lite sömn.

Sex veckor

Nu sover godingen i sin vagn för första gången, utan att jag kör runt honom i den alltså. Han verkar inte vara så förtjust i att ligga i vagnen annars. Förra veckan till exempel så fick jag bära honom istället för han grät något alldeles fruktansvärt. Men nu som sagt passar det tydligen och jag har till och med hunnit värma och inmundiga en soppa och skriver nu ett blogginlägg. Tupplurarna på tre timmar under dagen är ett minne blott så det gäller att vara snabb.

Jag har laddat ner en app som jag kan rekommendera. Den heter The Wonder Years och där kan man se på en tidslinje när det är dags för utvecklingsfaser och det stämde bra med förra veckan då det tjurades lite mer än vanligt.

Annars så är han stark nu! Han har kraft i nyporna och han ler och följer mig och ljud med blicken. Han har gått upp mer än ett kilo och fyra centimeter på längden. Det går så fort och det är jättekul att han börjar bli en riktig liten person.

En av mina IVF-vänner skrev den här texten som är så fin att jag blir tårögd. Läs den! Igenkänningsfaktorn är på max.