4+4

Sitter i sängen och dricker kaffe, småtittar på Nyhetsmorgon och googlar mammakläder. Jag har ju IBS så jag är svullen om magen och ser gravid ut mest hela tiden men det hade känts lite udda att sätta på mig en gravidtopp redan nu även om det hade varit skönt att få släppa ut magen. Tanken på att för en gångs skull inte skämmas över min stora mage! 

Jag vill berätta för hela världen! Men tänker vänta till efter första ultraljudet åtminstone, efter det får vi se.

Symptom just nu är ömma bröst, att jag behöver kissa oftare än normalt, lite halsbränna och mens/växtvärk. Fortfarande svaga symptom och jag mår bra!

Testdag, ruvardag 15

Jag testade ju positivt i tisdags men hade inte testdag förrän idag egentligen. Repro på Sahlgrenska är inte öppet idag så jag testade igen igår i stället och det var lika nervöst som i tisdags men det gick bra det också. Så äntligen fick jag ringa Repro med ett positivt besked och det kändes underbart! Jag fick tid för ultraljud den 23:e september.

Jag trodde att jag skulle leva i en bubbla här nu och bara vara gravidlycklig men tro sjutton att jag direkt började oroa mig för missfall och andra risker med fostret. Men jag försöker ta det lugnt och tänka att det är en mening med att jag blev gravid nu. Det kommer att gå bra.

Den 23:e får vi också reda på om vi väntar tvillingar eller inte. Herregud vad spännande!

Symptom just nu är lite halsbränna, ömma och känsliga bröst och växtvärk i magen som sticker till och molvärker. Absolut inget jobbigt än så länge utan mer härligt att jag märker att något är på gång.

Ruvardag 12

Symptom så här på ruvardag 12 är att jag känner stickningar och mycket växtvärk i magen. Ibland sticker det till så att jag grimaserar utan att tänka mig för men det känns bra, då vet jag att det växer där inne. Jag är lite risig i kistan på eftermiddagarna och det har jag förstått är ett ganska vanligt graviditetstecken. Det känns som att jag håller på att bli förkyld utan att förkylningen bryter ut och jag blir lätt andfådd när jag går i trappor eller promenerar lite snabbt.

Jag laddade ner en graviditetskalender och enligt den så har jag beräknat förlossningsdatum den 5:e maj. 5:e maj är min pappas födelsedag, eller var, han lämnade oss för 16 år sedan. Det känns så fint och som ett tecken på att det finns en större mening med det här och att jag fick vänta ett tag på att bli gravid. Jag blir både ledsen och väldigt glad av att tänka på det.  Min bebis (eller bebisar) har en väldigt speciell skyddsängel redan.

Världens bästa dag!

Jag är gravid!!! Gravid 1-2 stod det i displayen imorse.

Herregud! Så jäkla glad, det är ju helt otroligt! Jihoo!

Mensvärk (var helt säker på att jag skulle få mens) och kanske lite ömma bröst är mina symptom idag på RD 11. Har också varit lite andfådd och känt som att jag ska bli förkyld de senaste dagarna.

Shit vilken grej! 4:e försöket funkade! Tänk om det är tvillingar!? Jag kan kanppt tro att det är sant. Hurra!

Ruvardag 10

Jag är helförvirrad nu för jag har inte haft någon blödning sedan i lördags när jag ju fick en rosafärgad Lutinus-flytning. Kan det ha varit en nidblödning? Eller en Lutnis-blödning, Lutinuset gör  ju slemhinnan väldigt känslig. I alla fall så har jag helt klart fått upp förhoppningarna igen men är om möjligt ännu mer stirrig nu än tidigare. Jag tar inget graviditetstest innan testdag om jag inte börjar blöda tänker jag. Jag vill inte riskera att få ett felaktigt negativt resultat eftersom det fortfarande är tidigt att testa.

Gah! Håll tummarna hörrni!

Fertilitetscentrum eller Nordic IVF Center?

Jag hade lite mer rosa Lutinus-gojs i går men inget idag hittills. Jag vet väl att det är kört men har ändå suttit och googlat  både jämförelser på privatkliniker och nidblödningar här på morgonen.

Har någon av er några åsikter om Fertilitetscentrum och/eller Nordic IVF Center? Nordic är 9000:- billigare och har ett bättre läge för mig, de har bättre statistik på antal födslar färsk cykel men Fertilitetscenstrum har mycket bättre på fryst än Nordic. Jag har ju dock bara lyckats få ett ägg till frysen vid ett tillfälle så det lutar åt Nordic IVF.

Förlossningar per startad cykel, kvinnor 35-39 år, färsk IVF:

Sophiahemmet, Stockholm - 26 procent
Nordic IVF, Göteborg - 25,8 procent
Fertilitetscentrum, Göteborg - 22,6 procent
IVF-kliniken, Umeå - 21,1 procent
IVF-kliniken, Falun - 20,3 procent
IVF-kliniken Cura, Malmö - 19,6 procent
Carl von Linné Kliniken, Uppsala - 19,6 procent
IVF-kliniken Öresund, Malmö - 17,9 procent
Fertilitetscentrum Stockholm - 16,4 procent
IVF-kliniken, Stockholm - 13,2 procent

Förlossningar per startad cykel, kvinnor 35-39 år, frysta cykler (IVF eller ICSI):

Fertilitetscentrum, Göteborg - 33,6 procent
IVF-kliniken, Falun - 28,8 procent
IVF-kliniken Öresund, Malmö - 20 procent
Sophiahemmet, Stockholm - 19 procent
Carl von Linné Kliniken, Uppsala - 16,6 procent
IVF-kliniken, Stockholm - 15 procent
Fertilitetscentrum, Stockholm - 13,8 procent
Nordic IVF, Göteborg - 10,3 procent
IVF-kliniken, Umeå - 8 procent
IVF-kliniken Cura, Malmö - 4,5 procent
Källa: QIVF:s statistik från år 2010

Ruvardag 8

Vi var iväg en snabbis till Ikea för att köpa en sminkspegel til badrummet. Jag hatar Ikea på lördagar men tänkte att det skulle gå snabbt när jag visste vad jag ville ha. Vi trodde att badrumsavdelningen var på nedre våningen så försökte sicksacka oss igenom folket så fort som möjligt, jag kände mig helt gråtfärdig av alla människor. Naturligtvis så var vi på fel våning och valde också fel håll när vi väl kom upp och när vi till slut hittade badrumsavdelningen så var spegeln slut.  Fy fan vad tröttsamt. Jag var tvungen att kissa snabbt innan vi skulle vidare på lunch hos svärföräldrarna och det kändes som att jag skulle svimma när jag såg att Lutinus-gojset var rosafärgat. NEJ! Inte nu. Inte här. Inte igen.

Orimligt ledsen

Åh jag blev så ledsen så att jag började gråta nu. Vi var några som bestämt oss för att ha en IVF-träff i Göteborg men vi lyckades inte få till ett datum som passade alla. Det verkar som att det inte blir någon träff förrän i slutet av september om vi nu hade fått till något datum som passade alla alls. Jag hoppades på att kunna ses rätt snart, typ nästa vecka, med tanke på att jag ruvar och verkligen hade behövt någon att prata med som vet hur det känns men nu som sagt så blir det ingen träff förrän gud vet när. Det känns orimligt att jag blir så här ledsen, sitta här och lipa liksom, och det är väl hormoner och ängslan och allt möjligt som spelar in. Känner mig som ett barn som inte fått min vilja igenom. Förhoppningsvis är jag ju gravid och då är väl egentligen det enda jobbiga med det här att jag inte kan träffa personer i samma sits att få stöd av under ruvartiden. Jag får hoppas på mycket stöttning här och på Familjeliv även om det inte är samma sak som att ses. Är jag inte gravid (gud förbjude) så kanske jag kan hoppa in på träffarna sen istället.

Den här jävla ruvarperioden tar kål på mig, jag är så instabil och lättirriterad att jag blir tokig snart.

Ruvardag 7

Känner knappt någonting idag, lite svag mensvärk fortfarande men bröstvårtorna är mindre ömma. Det är läskigt. Jag vet att de flesta säger att man inte känner något så här tidigt men för mig känns det som att jag absolut inte kan vara gravid om det inte känns. Den här ruvarperioden är extremt jobbig. Jag är irriterad hela tiden, på allt och alla. Jag orkar inte!

Vi avbokade helgen i Lysekil. Jag har bara jobbat i knappt tre dagar men det har varit incidenter på jobbet som inneburit att jag suttit i telefonmöten till klockan 22 både tisdag och onsdag så jag är förutom jäkligt grinig också jäkligt trött.

Blä!

Ruvardag 5

Känner ingen skillnad från igår. Lite mensvärk och ömma bröstvårtor. Har ju fått för mig att jag kommer att känna om jag är gravid och det gör jag inte nu, det är dock tidigt än så jag har inte gett upp hoppet.

Vi hade bestämt att träffa min sambos bror, hans tjej och deras lille son till helgen och äta kräftor. I vanlig ordning när det gäller min sambo och hans bror så bjuds kreti och pleti in. Vi ska vara på kusten i en sommarstuga som tack och lov har små friggebodar runt om så att vi får sova själva, jag är inte så förtjust i kollektivt boende. Jag hade dock inte förväntat mig att det skulle vara andra barn utöver brorsonen med men nu visar det sig att det kommer att vara fyra barn till. Jag orkar inte. Jag kände så fort jag fick reda på att det var barn med att jag inte ville följa med längre. Jag ser inget nöje alls i att sitta på en "kräftskiva"  med fyra små barn som springer runt och leker och stojar och inte får/kan jag dricka heller. Min sambo kan inte alls begripa det här säger han. Jag försöker förklara att jag är den enda där som inte har barn trots år av jävligt jobbiga försök och att jag vid en sådan här tillställning blir smärtsamt påmind om detta men han förstår inte. Nu funderar jag på att följa med upp på fredagen när bara sambons bror och hans tjej är där och åka hem på lördagen innan de andra kommer men sambon är så klart missnöjd över det. Fan vad tröttsamt.

Ruvardag 4

Det är märkligt hur tiden kan gå så jäkla långsamt när det gäller ruvningen men hur snabbt som helst när det gäller semesterna. Det är min sista semesterdag idag. Jag ska luncha på stan och gå på bio med en kompis. Det är i princip storm ute så det känns passande med bio.

Jag är hemskt irriterad och kommer på mig själv att fokusera på att bonussonen inte gör som han blir tillsagd. Han bäddar inte sin säng bland annat och han har slarvat bort sin husnyckel men vägrar att leta efter den. Jag blir irriterad på min sambo också för att han är så slapp i sitt sätt att uppfostra honom, han låter honom komma undan med att inte duscha även om om han tidigare sagt till honom att han ska göra det till exempel. Egentligen är jag nog mest orolig över att det är PMS som gör mig irriterad och så går det ut över familjen även om jag kan tycka att det är legitima saker som stör mig.

Förra gången fick jag mens på RD 10 och gången innan dess på RD 12. Första delmålet blir således RD 10.

Ruvardag 3

Inga speciella symptom idag. Jag får som svag mensvärk ibland och mina bröstvårtor är ömma men annars så har svullnaden gått ner och jag känner mig normal. Det känns skönt på ett sätt men samtidigt vill jag att det ska kännas som om jag är gravid även om jag är medveten om att det är för tidigt för det ännu.

Två dagar kvar till att jag börjar jobba. Jag vill verkligen inte. Jag hade lätt kunnat vara ledig mest hela tiden. Eller hitta ett jobb som är roligt, det är väl egentligen där skon klämmer. Men vad ska jag göra istället för det jag gör idag? Jag ska inte sticka under stol med att det hade varit hemskt trevligt att få vara mammaledig ett år eller mer.

Jag har inte vågat träna sedan ägguttaget. Jag hade precis kommit igång med 7 minute workout så det känns lite surt. Undrar när jag vågar mig på att börja träna igen? När det gått en vecka kanske.

Återföring - ET

Igår var det återföring. Jag började med en akupunkturbehandling. Jag går ju på akupunktur främst för att öka blodcirkulationen i kroppen och till livmodern för att ägget ska fästa bättre. Jag var väldigt seg efter behandlingen men sedan var det någon försening så jag fick vänta en timme innan det var min tur så jag hann piggna till. Den här gången fick jag en annan läkare, Ann-Christine-någonting tror jag att hon hette. Det kändes bra att det var en annan person än vid mina tidigare återföringar, man vet ju inte om det kan spela in så jag testade gärna någon ny.

Vi hade 7 ägg (de sa 8 vid uttaget men ett kanske hade sett ut som ett ägg men inte var det), 6 var mogna, 5 blev befrukatde och 2 blev toppenägg som delade sig som de skulle. Vi fick tillbaka två 4-celliga ägg som vi nu döpt till Hasse och Tage. De två senaste försöken sattes det tillbaka 5-celliga ägg som också var bra men tydligen är 4-celliga att föredra. Det känns toppen! Hade så klart känts ännu bättre om vi haft något till frysen men man kan inte få allt.

Jag gjorde en akupunkturbehandling även efter återföringen. Sammanlagt har jag gjort 6 behandlingar tror jag och det känns bra att jag har testat detta också.

På kvällen var jag väldigt svullen, magen var som en ballong och det var likadant när jag vaknade. Det kändes obehagligt och jag blev lite rädd för att det skulle vara en överstimulering men nu på morgonen gick jag på toa och nu känns det mycket bättre. Morfin är ingen höjdare för magen :(.

Så då var man ruvare igen och två veckor av vånda väntar. Jag satsar på att ta mig till RD 12, det är då jag fårr mens innan, kanske till och med på RD 11 sist. Når jag RD 12 så lever hoppet.

Ägguttag

Dagen efter ägguttag. Jag ligger i sängen och kollar Real Housewives of New Jersey, är helt hooked på de där damernas drama. Jag skulle gått på stan med en kompis eftersom jag räknade med att det skulle vara likadant som efter de förra ägguttagen men dessvärre så gjorde det mycket ondare den här gången.

Jag fick ett annat team den här gången och fastän jag fick samma medicin som förut, morfin och Dormicum så kändes det mer. Jag tror att jag tidigare har fått morfinen först och Dormicum sen och att det kan ha påverkat. De andra gångerna har jag till och med slumrat till men nu så kändes allt. Inte så att det gjorde outhärdligt ont men det är något riktigt obehagligt i att de är innne i livmodern och rotar. Det gjorde också ondare efteråt, tidigare har jag ätit min smörgås och gått hem utan problem men nu, även efter en Voltaren, så kunde jag knappt sitta ner, det tryckte liksom mot rumpan. Jag har tagit maxdos Alvedon tills nu och tack och lov så känns det bättre. Jag är svullen och har som kraftig mensvärk men den märkliga smärtan som jag kände igår är borta.

Jag fick Lutinus utskrivet den här gången men hade några Progesteron kvar sedan sist och det gick bra att använda dem också sa barnmorskan. Progesteronen är mjukare och man för upp den med fingret vilket känns bättre än en hård Lutinus som ska sättas in med hylsa, precis dagarna efter uttag i alla fall.

Vi fick ut 8 ägg. Eftersom man såg 7 blåsor på ultraljudet så har jag inga större förhoppningar på ägg nummer 8 men man vet aldrig! Har återförande klockan 14:30 imorgon och akupunktur både innan och efter.  Jag hoppas så att det blir många fina mogna och väl befruktade ägg.

Fin sambo och snart är det dags

Min sambo tvingade mig ur soffan igår. Ingen blir glad av att ligga på sofflocket menade han så vi åkte in till stan och käkade middag och tog in på hotell! Jag är så tacksam över att ha honom i mitt liv, han må bli tyst och ha svårt för att ta konflikter vilket jag kan störa mig på något enormt men han har världens största tålamod och är en glad skit till skillnad från mig. Jag önskar så att jag inte grottade ner mig i negativa tankar utan utgick från att allt ska bli bra, det hade varit underbart att slippa oroa sig i onödan. Tänk att få vara glad i onödan i stället! Det får bli nästa sak att ta tag i .

Jag blir glad att ni läser och att några av er känner att det är hjälpsamt det jag skriver. Jag är tacksam för att ni kommenterar och era kommentarer gör mig glad.

Idag har varit en helt spray- och sprutfri dag. Halleluja! Jag tog Otrivelle-sprutan igår klockan 23 och imorgon klockan 10 ska vi vara på Sahlgrenska. Wish me luck!

Negativ spiral

Jag har inte haft några särskilt bra dagar. Jag har ingen energi till att hantera motgångar just nu och igår hamnade jag och min sambo i diskussioner som jag helt enkelt inte orkade med. Jag tappade det och skrek och sa saker som jag inte kan stå för idag. Jag känner mig som när jag var tonåring och inte hade någon självkontroll. Den här karusellen är förödande, måtte den vara över i och med det här försöket.

Det är nästan det värsta dock, att jag inte har något hopp på det här försöket. Jag sitter och funderar över hur jag ska hantera situationen när jag får mens. Hur jag ska kunna ta mig ifrån mina kollegor om jag får mens när jag är på jobbet så att de inte märker att jag blir ledsen. Jag kan inte tänka mig att det blir ett positivt graviditetstest och så blir jag stressad för att jag sänder fel signaler till universum och inte blir gravid på grund av det. Det är en sådan jäkla negativ spiral som jag inte kan ta mig ur.

Jag har legat på soffan i två dagar nu och klarar inte att ta mig upp. Jag svarar inte i telefon och jag vill bara bli lämnad i fred. Jag vet inte om jag klarar fler försök efter det här utan att den här relationen tar slut med tanke på hur dåligt allt det här får mig att må.

Ultraljud

Idag var det dags för ultraljud. Jag känner mig rätt svullen och förväntade mig ett gäng äggblåsor även om jag också var orolig för att det kanske inte vara några alls. Så är det i den här karusellen, man oroar sig alltid för något. Det visade sig vara sju stycken äggblåsor och några små, det är samma antal som vid förra försöket men de var större den här gången och jag ska fortsätta med 300 ie Gonal-f i tre dagar till. Jag hoppas verkligen att de blir många mogna den här gången. Det hade känts fantastiskt skönt att få några till frysen.  Efter läkarbesöket kände jag mig helt färdig och har vilat hela eftermiddagen. Jag spände mig nog me rän jag trott.

På onsdag nästa vecka blir det ägguttag och på fredag får jag förhoppningsvis tillbaka två fina embryon.

Sprutdag 7

Humöret har svängt en hel del fastän jag har börjat med sprutorna. Vi hade två dagar här hemma där vi knappt pratade med varandra, min sambo och jag. Jag kan bli irriterad över att han är så tyst när det blir en fnurra på tråden men så här i efterhand så är det nog ett rätt smart drag från hans sida. Häromdagen blev jag så förbannad över spilld hamburgerdressing och hamburgerbröd på köksgolvet ! (bland annat) så att jag drämde en tallrik i kras. Hujedamej vad trött jag är på det här nu. Jag hade blivit irriterad i vanliga fall också men just nu kan jag inte hålla tillbaka alls och blir rosenrasande. Läskigt att inte ha kontroll över känslorna.

Jag hade blodprov igår och de ökade dosen till 300 enheter. Göta Petter! Men det leder förhoppningsvis till många fina mogna ägg. Jag är svullen om magen, det var svårt att ligga på mage hos akupunktören och det känns som mensvärk och sticker till ibland.

På fredag är det dags för ultraljud.

Jag har fortfarande semester men med tanke på alla besök jag har inbokat här och var så känns det dessvärre inte riktigt som det. På torsdag ska vi dock till Marstrand för att se Stefan Andersson på Carlstens fästning, det blir mysigt och lite semesterigt. Sen ligger jag på soffan och glor på serier och det är ju semesterigt det också. Jag klagar inte!

Sprutdag 4

Idag är det sprutdag 4 och det sticker lite i magen och humöret är dåligt igen. Jag tar 287,5 enheter Gonal-f den här gången vilket känns väldigt mycket. Första gången tog jag 150 så det är helt klart en stor skillnad. Jag ska på blodprov på måndag. Jag har själv räknat på att uttag borde bli måndag den 11:e om de nu ska låta mig gå fler dagar på sprutorna än tidigare. Då blir det 12 dagar vilket känns länge men förhoppningsvis är det det som gör tricket tillsammans med högre dos.

Humöret är som sagt inte på topp men det beror nog mestadels på att jag fick reda på, liksom i förbifarten, att vi kommer ha bonussonen 4 dagar på vår barnfria vecka vilket jag inte alls räknat med och inte vill. Särskilt inte nu när jag har allt det här på gång. Blä.