5+3

Idag är det dagen D. Dagen då jag hade mitt missfall. Jag är dock inte alls sugen på att älta det här något mer så det tänker jag inte göra idag. Känns som att jag har gett upp inför rädslan och tänker faktiskt mest att jag hoppas att jag är på hemmaplan om det sker.

Vi kan prata lite symptom istället.

Jag är trött och på kvällarna har jag feberkänsla. Fryser som sjutton men är ändå varm i kroppen.

Jag har som mensvärk lite då och då och som varierar i intensitet.

Jag är svagt illamående.

Min mage är väldigt svullen och uppblåst.

Brösten ömmar, främst på kvällen.

Ibland känner jag mig inte alls gravid och ibland känner jag mig hur gravid som helst.

Skönt att det är fredag idag så jag kan gå hem och sova på soffan i lugn och ro. Imorgon ska vi ut med vänner, hur ska jag orka det? Tröttman är väldigt påtaglig och påfrestande.

Inte riktigt som jag tänkt mig

Jag mailade ju kliniken för att få fråga om det gick att komma tidigare än nästa torsdag. De ringde mig nu och FLYTTADE FRAM tiden istället! Tydligen så hade sköterskan som bokade in mig tänkt 6+0 fastän det är 7+0 som gäller för att man ska kunna se något på ultraljudet. Jäkla skit. Men samtidigt så hade det varit jobbigt som sjutton om man kommit dit och inte sett någon hjärtaktivitet så på ett sätt är det bra men det var inte riktigt vad jag tänkt mig…

Tankar om missfall

Igår var ingen rolig dag, fy sjutton. Jag kände att jag höll på att bli knäpp på riktigt. Jag var så orolig hela dagen och sprang på toaletten som en jojo. För varje toalettbesök kändes det som att hjärtat skulle hoppa ur bröstet på mig så nervös var jag. Det här är inte hälsosamt. Jag mailade precis kliniken för att se om jag kunde få komma på ultraljud tidigare än nästa torsdag. Hoppas på att allt ser bra ut och att det kan få mig att lugna ner mig lite.

Det som fick mig att gå bananas igår var ju att (förutom att det är sjukt nära 5+3 då jag fick missfall sist) att jag mådde väldigt illa i tisdags men så igår så var det som vanligt och jag hade dessutom ihållande ”mensvärk” vilket jag associerar med missfallet men som också är ett vanligt gravidsymptom. Jäkla dilemma. Fast idag mår jag illa igen J

För oss IVF-are så innebär inte ett missfall att vi kan ägglossningstesta och ha sex för att bli gravida igen utan det innebär nya behandlingar, antagligen fler än en, det innebär att vi behöver lägga ut stora mängder pengar, det innebär att vi behöver vara borta från jobbet, det innebär ännu mer oro och tankar om att man kanske aldrig får bli mamma. Jag känner mig stundom otacksam som inte är glad över att jag är gravid men tanken på vad det skulle innebära med ett missfall låter mig inte glädjas.

Nu känns det lite bättre idag tack och lov. Tänk att man kan bli glad för att må illa.

Oro

Jag var på ett hujedans humör igår. Jag var arg på allt! På vinden för att det blåste som satan när jag skulle gå ifrån jobbet, tanten i affären som inte verkade lyssna på mig, på att jag var så frusen, trött och mådde illa och på min sambo som ”väsnades” genom att klia sig och vägra ligga stilla när vi skulle sova.

Och idag är jag hur orolig som helst. Jag har ihållande ”mensvärk” vilket påminner mig om när jag fick mitt missfall och jag har varit på toaletten flera gånger för att kolla om det kommit blod. Inget hittills tack och lov men jag blir så jäkla trött på att vara så här orolig hela tiden. Sen har jag som ilningar och stickningar i fiffi eller strax ovanför, långt ner i magen i alla fall vilket inte känns bra. Och jag mår inte illa idag heller vilket jag ju gjorde igår. Fan fan fan.

5+0

Igår mådde jag illa hela eftermiddagen och kvällen och så fort jag kom till jobbet idag så satte det igång igen fastän jag precis hade ätit min frukostmacka. Det är ingen fara ännu, det är hanterbart men jag undrar om det blir värre? Hur har det varit för er? Blir det värre och värre?

Igår var vi på födelsedagskalas hos min bonussons mamma och hon var lika smidig som vanligt och ställde frågan direkt om jag var gravid eller inte. Jag har ingen lust att berätta detta för kreti och pleti ännu och definitivt inte för henne. Jag har inget emot henne, hon är bra på många sätt, men det är något med att hon är mamma till min bonusson och att hon därför (i alla fall tills jag får barn själv) har ett band med min sambo som inte jag har och något som jag själv längtar efter, som gör att jag vill hålla mig på avstånd. Helt till skillnad från hur hon verkar vilja ha det. Jag kunde inte ljuga men sa att jag är orolig och att det är alldeles nytt och att jag inte vill att hon talar om det med någon annan. Hon ville att jag skulle säga till min sambo att tala om för henne om något går fel så hon inte säger något om barnet vid fel tillfälle. Jag svarade att det är bättre att hon inte säger något alls om inte jag tar upp det först. Uppenbarligen har hon inte helt lätt för detta med tanke på hur det hoppar grodor ur munnen på henne för jämnan. På bonussonens födelsedag så tog hon ju upp våra IVF-försök mitt ibland alla. Den gången reste jag mig upp och gick. Hur svårt kan det vara?

Magen känns inte lika uppblåst längre. Jag frågade läkaren om att ta Inolaxol (jag har IBS) och det gick bra sa han. Men jag har hittills hållit mig till ett par katrinplommon om dagen vilket verkar fungera. Jag var på Vårdcentralen igår för att testa om jag hade urinvägsinfektion och fick penicillin. Läkaren sa också att man ska lämna urinprov en gång i månaden under sin graviditet just på grund av det är farligt att få UI när man är gravid. Får höra på BVC om detta sen. Jag har inte bokat tid för inskrivning ännu, väntar tills efter RUL.

Tack för alla era fina kommentarer! Jag tycker så mycket om er alla som är med mig på den här resan. Ni känns verkligen som riktiga vänner även om jag inte ens träffat de flesta av er.

4+6

Idag fick jag ringa till kliniken och meddela att jag har plussat på testdagen. Sköterskan verkade gladare än mig över beskedet. Jag har sovit dåligt i natt och tyckt att jag haft för ont i magen för att det ska vara bra och sprungit och kollat om det kommit rosa flera gånger. Det har inte kommit något rosa men jag kan fan inte slappna av. I alla fall så fick vi tid för vårt allra första ultraljud nästa torsdag. Måtte vi få se ett pickande hjärta/n då.

Symptom är fortfarande ömma bröst och tre olika sorters ont i magen. Först är det som mensvärk/molvärk, sen är det som ilningar som jag bara känt någon gång, det ilar på ena sidan av magen från höften och nedåt mot blygdbenet, detta tror jag är ligamenten. Och sen har jag stickningar. Det sticker till som sjutton ibland och känns livsfarligt och läskigt. Jag är fortfarande trött och lägger mig hur tidigt som helst, jag är inte så trött på dagtid men så fort jag kommer hem vill jag sova. Jag är svullen och gasig i magen. Känner alltså väldigt mycket den här gången och hoppas att det är ett tecken på något bra. Eller så är det på grund av att det är två embryon. Göta Petter.  

Jag har klarat av de första delmålen som var BIM och den riktiga testdagen, nästa mål är 5+3 då jag fick mitt förra missfall.