Ingen bra dag

Idag är ingen bra dag. Jag och min sambo har grälat och vi pratar inte med varandra. Det gör mig otroligt frustrerad att han stänger av. Jag märker tydligt att han är irriterad och ledsen men han säger inget om det vilket i sin tur gör mig tyst och så hittar jag på massa saker i mitt huvud och till slut blir det bara värre. Som precis nu när jag bad honom gå och sova i bonussonens rum. Varför det? frågade han, för att jag inte vill sova med dig, svarade jag. Egentligen ville jag nog bara ha en reaktion från honom men så blev det så här istället vilket inte känns så lyckat.

Det värsta med våra gräl är att de alltid är mitt fel. Det är alltid jag som blir arg och irriterad över något. Han har i princip alltid samma goda humör medan jag stör mig på saker mest hela tiden. Och så försöker jag hitta förklaringar till mitt dåliga humör såsom en dålig dag på jobbet, ett misslyckat IVF-försök, att vi ska ha bonussonen fastän jag inte varit beredd på det, att jag har huvudvärk. Jag är så förbannat trött på att hitta ursäkter för mitt dåliga humör och över att ha dåligt samvete hela tiden. Helvete vad det får mig att må dåligt. Jag mår dåligt, reagerar och mår ännu sämre. Hur ska jag ta mig ur det här?  

Om mamma inte får bli mormor

Jag har bestämt mig för att sluta ta DHEA, jag ska trappa ner nu i en vecka och sedan sluta helt. Jag kan inte säga att jag mått dåligt bara på  grund av hormonet men är säker på att en del är på grund av det och varför utsätta mig för att må sämre än jag redan gör? Nej, nu slutar vi upp med det här och jag har faktiskt blivit gravid innan, utan DHEA, och får hoppas på att det sker igen.

Jag börjar redan att få jobbångest, trots att det är en hel vecka kvar innan det är dags. Jag fick ett julkort med posten igår, från min chef, där det stod att hon verkligen uppskattar att arbeta tillsammans med mig. Men vet ni, jag tror inte på henne. Jag känner inte själv att jag gör ett bra jobb så hur kan hon tycka att jag gör det? Jag sökte ett nytt jobb innan ledigheterna och jag kommer att fortsätta kika runt. Så här kan jag inte ha det, må dåligt hemma och må dåligt på jobbet. Det här ihop, det är jag medveten om, men jag måste försöka göra nåt åt det, nåt jag har makt över till skillnad från barnamakandet.

Jag fyllde år häromdagen. Jag är 38 nu. Vi var ute och åt med mamma och hennes man igår för att fira och mamma började gråta när vi pratade om barnlösheten. Jag har inte tänkt så mycket på att hon kanske inte får uppleva att bli mormor, kanske aldrig får barnbarn, jag har tänkt på mig själv, men så kan det det mycket väl bli och hur sorgligt är inte det?

Psykolog?

Julafton var lite knackig. Jag fick gå ifrån vid några tillfällen för att inte de andra skulle se mig gråta. Det blev för mycket med matchande julklappar till hela familjen som vi var med och en tomte som kallade mig och min sambo för mamma och pappa till bonussonen. Jag har varit irriterad på bonussonen och fått dåligt samvete på grund av det och är väldigt lättad nu när han är hos sin mamma. Äntligen kan jag slappna av och vara mig själv helt och hållet.

Det går inget vidare med DHEAt. Jag sover som en kratta. Vaknar någonstans mellan två och fyra varje natt och kan inte somna om. Jag antar att det beror på DHEAt så ska trappa ner till 25 mg så får vi se om det blir lättare. Å andra sidan har jag tidigare haft svårt med sömnen. Jag märker nu när jag har semester att kroppen bearbetar. Jag har fått sår i och på munnen, jag sover dåligt, har mycket huvudvärk och jag känner mig nedstämd. Jag tror att det är dags att leta reda på en ny psykolog/terapeut. Kan någon av er rekommendera någon i Göteborg?  

På't igen

Nu har det gått några dagar och jag har lyckats lugna ner mig en smula. Jag är fortfarande lättirriterad och tårarna är inte långt borta men jag kan fokusera på nästa försök. Det är så jag överlever, genom att veta att jag har ytterligare försök, än är det inte kört.

Jag och min sambo har redan börjat äta DHEA. Jag är desperat nu och tänker att det kan inte skada. De skriver faktiskt ut DHEA på Faluns IVF-klinik så det kan ju inte vara dödligt i alla fall. De vanligaste bieffekterna verkar vara fet och dålig hy, ökad behåring och viktminskning. Bieffekterna ska avta rätt raskt efter avslutad behandling så jag känner mig inte så oroad utan kan helt sonika sluta ta preparatet om det blir kalabalik. Lika bra att ge det en chans. De effekter jag är ute efter är bättre spermiekvalitet hos min sambo och bättre äggkvalitet hos mig.

Jag har också bokat in ett besök på kliniken för att diskutera nästa försök och tänker att de ska få testa ett nytt stimuleringpreparat som jag har fått tips angåene från en tjej på Familjeliv och som går på systerkliniken till min klinik här i Göteborg. Preparatet heter Elonva och man ska bara ta en spruta som ska räcka i 5-7 dagar för att sedan lägga till Menopur eller Gonal-f. Detta ska kunna ge fler och bättre ägg.

Till råga på allt har jag precis sökt ett nytt jobb. 

 

Jag hatar

Jag hatar idag. Jag hatar idioterna som är högljudda på bussen för tidigt på morgonen. Jag hatar personer på andra avdelningar på jobbet som ställer krav på mig och min avdelning. Jag hatar att jag får ställa in middagen på fredag för att det kommer att vara en nyfödd bebis som alla komma att oja sig över där. Jag hatar att det är jag som anordnat träffen men att det är jag som inte klarar att följa med. Jag hatar att de inte förstår att jag behöver stöd så att tjejen med bebisen stannar hemma. Jag hatar att jag känner så och inte kan vara the bigger person. Jag hatar att det är julafton nästa vecka. Jag hatar att jag fyller år nästa vecka och att det har gått ytterligare ett år som barnlös. Jag hatar att vi får bonussonen imorgon så att jag inte kan vara ledsen hemma utan att det känns som att jag är konstig. Jag hatar mitt jobb. Jag hatar mitt liv. Jag hatar mig själv och min värdelösa kropp.

RD 11

Testade negativt i morse och känner mig helt kall. Jag har känt på mig att jag inte är gravid, det kändes inte alls likadant som sist och den här helgen har jag dessutom haft två migränanfall vilket jag också tolkade negativt. Migrän är ofta hormonrelaterat och eftersom jag inte har migrän alls under förra graviditeten så tappade jag verkligen hoppet.

Jag var rätt säker när jag väntade på att resultatet skulle visa sig i skärmen men ändå så hoppades jag så klart. Hjärtat riktigt dånade i bröstkorgen på mig så nervös var jag. Hann lägga mig lite hos min sambo och bara vara innan jag satte på mig kläderna för att gå till jobbet.  

Jag vet att det är tidigt för att testa men jag testade positivt på RD 11 sist och jag har som sagt inga som helst symptom så det känns inte lovande, även om hoppet är det sista som överger mig.

Jag ska gå hem vid lunch. Köpa en lussekatt och bädda ner mig i soffan. Och så ska jag släppa fram tårarna och sorgen över hur orättvis den här jävla skitvärlden är.

RD 7

Nu börjar det bli nervöst på riktigt. Det är för tidigt att känna riktiga gravidsymptom tror jag men förra gången så fick jag en nidblödning på RD 8 så är lite spänd för om det kan komma att ske igen. Oavsett om det är en nidblödning eller inte så blir man förskräckt om det kommer något som helst som påminner om mens.

Den här helgen ska min sambo överraska mig med en resa någonstans. Jag vet inte vart. Hur spännande är inte det? Han ska hämta mig på jobbet så vi kan åka hem och packa för att vara borta i tre dagar.  Han säger att jag kommer att ha mycket trevligt. Lurar på om det kan vara en kryssning till Kiel för att gå på julmarknad…

Idag vill jag tipsa om att lyssna på Ivdpodden.se. I dagens avsnitt så pratar de om vad som händer i labbet. Jag hann lyssna en liten stund i morse och det var intressant!

RD 6

Idag suger det lite i magen, som att den vill dra ihop sig liksom. Främst när jag kissar så drar det i magen som det har känts när jag har haft urinvägsinfektion tidigare. Utan att det gör ont.

Jag är fortfarande irriterad och dessutom är jag gråtmild idag. Jag är inte ledsen men vill gråta. Och trött är jag också. Hur jäkla trött som helst.

RD 5

I natt vaknade jag av att jag hade ont i magen. Det stack till och sen höll det i sig som i en kramp. Det släppte efter en liten stund men jag kunde inte somna om. Har således sovit kanske fem timmar i natt så jag är trött som sjutton idag.

Jag är väldigt lättirriterad. Tycker att de flesta är dumma i huvudet faktiskt. Vet att jag var det sist också och per automatik är jag rädd att det är PMS. Sist var jag dock gravid så är inte lika orolig för det den här gången.

Jag är torr i munnen också, det känner jag inte igen från tidigare ruvningar men kan tänka mig att det beror på Lutinuset.  

Jag vågar knappt erkänna det här med rädsla för att jinxa det men ibland tänker jag att jag har så ont i magen för att båda embryona har satt sig. Om de ens har satt sig ännu. Tankarna snurrar nonstop.

Hur går ett äggplock till?

Jag tänkte att jag skulle skriva mer utförligt om hur ett äggplock faktiskt går till (på Sahlgrenska och Nordic) då ni är många som läser och kanske många som undrar inför era kommande äggplock. Förhoppnings blir ni hjälpta av utförlig information från en som varit med några gånger nu.

När man kommer till sjukhuset på morgonen så ska man inte ha ätit något eftersom man kommer att få lugnande/smärtstillande. Förhoppningsvis får man en tidig tid men annars kan det vara lite jobbigt att känna hunger. Jag har oftast varit för nervös för att känna någon hunger ändå i och för sig.

Man får en säng i ett rum där man får byta om till ett nattlinne, mössa och strumpor. Din man får rock, mössa och tossor. De sätter en infart i armen, kollar blodtryck och puls och så får du ta två Panodil/Alvedon om du inte redan har gjort det hemma.  Jag är inte så förtjust i infarten även om det ”bara” är ett platsrör i armen så tycker jag att det känns obehagligt och har sällan vågat böja armen efteråt. Säg till här om du vill ha extra smärtstillande! På Sahlgrenska kan du få Dormicum och på Nordic en lugnande tablett som jag i och för sig inte rekommenderar. Urk, jag blev bara yr och kunde inte prata av den.

De säger ofta till dig att gå på toaletten innan för att blåsan ska vara tom så att det blir lättare med plocket. Innan du får gå in i operationssalen så vägs du så att de kan dosera morfinet rätt och i vissa fall får du och din man ta handsprit.

Väl inne i rummet så ska du lägga ifrån dig dina trosor vilket känns lite pinsamt då jag ofta haft ett trosskydd i dem vilket jag också kan rekommendera då man ofta blöder lite efter plocket. Sen är det upp i stolen. Din man får sitta på en vanlig stol vid sidan, lite snett bakom. Du ser en ultraljudsskärm där du under plocket kan se förloppet. 

Nu kommer du att få morfin som antagligen får dig att känna dig snurrig i några sekunder och sedan lite lullig. Precis efter att du fått morfin så för de in ett verktyg för att separera slidväggarna och de kommer torka rent lite grann. Därefter lägger de lokalbedövning och det kan sticka till men jag har själv aldrig känt något obehag av det. Så fort bedövningen är lagd så för de in nålen via livmoderväggen som de tömmer äggblåsorna med. Du ser på ultraljudsskärmen hur blåsorna töms.  Om du inte är för lullig vill säga. Vid mina två försöka äggplock somnade jag till och missade allt och vid de två sista så ville jag inte se utan fokusera på att försöka slappna av. Jag har aldrig känt precis vad de har gjort och har faktiskt frågat om de satt igång när de i princip redan varit färdiga.  Det har känts olika mycket vid äggplocken men det har gjort mer och mer ont för varje gång, främst efter plocket är klart, så jag tror att kroppen liksom tröttnar på att bli utsatt för det här.

När embryologerna har sett det första ägget så säger de till och hur många det blev till slut får du reda på av en sköterska när du vilar efter plocket. När du är klar med plocket så får du sätta på dig trosorna, gå och äta en smörgås och dricka lite saft.  Jag har varit kvar i cirka en timme efter mina plock, det är skönare att komma hem för att vila i soffan känner jag. Man kan behöva ta några Alvedon eller ha en värmedyna på magen men oftast går värken över efter någon dag eller två. 

RD 4

Idag är magen ”som vanligt”, det vill säga att det molvärker lite då och då istället för konstant som i fredags kväll och i lördags. Däremot så har jag blivit lite risig i kistan och det verkar vara något som hör till den här processen. I alla fall sist, kommer inte ihåg hur det har varit de tidigare gångerna. Sen har luktkänsligheten kommit nu och det vill jag tro är ett gott tecken även om jag blir rädd av att erkänna för er att jag får upp hoppet lite.  Förra gången började det nämligen också med luktkänslighet väldigt tidigt så jag trodde inte själv att det kunde bero på en graviditet men det visade ju sig vara på riktigt. Det satte sig en tjej bredvid mig på bussen i morse som precis hade tagit en cigarett och jag kände mig kräkfärdig. Även lukten från matsalen här på jobbet känner jag av väldigt mycket och personers parfymer. Jag är rädd att inbillar mig eftersom jag tror att det är ett graviditetstecken… Vill inte få upp förhoppningarna.

Min farmor gick bort i lördags. Jag och min sambo satt i bilen på väg upp för att ta farväl när vi såg en bil med en registreringsskylt med farmors namn på.  Jag tänkte då att nu gick hon bort. När vi kom fram hade farmor somnat in ungefär vid samma tidpunkt som bilen, med hennes namn som registreringsskylt, passerat oss.  Kan det vara så att förutom att hon sade adjö till mig på det sättet också på något sätt ser till att jag får en liten bebis? Cirkeln sluts…

RD 3

Igår var ingen rolig dag alls. I fredags kväll så hade jag så ont i magen att jag var övertygad om att jag hade blivit överstimulerad och när det var lika illa när jag vaknade igår så ringde jag Nordic och fick tid idag. Jag tog Alvedon från fredag till lördag kväll men tack och lov så kändes det mycket bättre när jag vaknade i morse så jag avbokade tiden. Det gör fortfarande ont och jag känner inte igen det här från föregående försök men antar att det är svullna äggledare som jäklas. Jag vågar inte äta så mycket eftersom det känns lite bättre när magen inte är full av mat eller dricka.

Idag är jag lättirriterad och har legat på soffan hela dagen. Jag vill inte behöva göra om det här en gång till, det är för jobbigt. Är så jäkla avundsjuk på alla som får drös med ägg till frysen...

RD 1

Urk, min mage mår verkligen inget vidare. Jag är så svullen att det känns som att magen ska spricka och jag har väldigt mycket gaser som inte vill komma ut. Läkaren sa att detta är vanligt efter äggplock, jag frågade henne eftersom jag var lite orolig att det kunde vara överstimulering men det verkade hon inte tro. Tarmarna är inte helt med på banan efter en operation med morfin och dessutom är ju äggledarna svullna efter stimuleringen.

I natt har jag känt av lite mensvärk men annars ingenting och märkligt vore det väl om jag redan nu fick gravidsymptom. Jag tror att jag kommer känna på mig om jag är gravid framåt RD 10, det gjorde jag sist…

Embryotransfer

Så var jag var ruvare igen! Jag fick tillbaka två ägg idag. De två som blev bra av de sex som vi fick ut. Fem var mogna och av dem så blev två befruktade och bra, ett fyrcelligt och ett trecelligt. Jag har så klart önskat att båda var fyrcelliga och att vi fått något till frysen men är glad ändå.

Vi fick testdag om 20 dagar! 5 dagar mer än vad man har på Sahlgrenska. Detta innebär att jag ska testa på julafton men jag kommer antingen få mens innan dess eller graviditetstesta, det finns inte en chans att jag håller mig till på julafton.

Jag gick på akupunktur både innan och efter återförandet. Akupunktören prioriterar alltid oss som har återförande men det innebar att jag idag fick gå in i hennes kryddförråd och ligga där i en vanlig säng bland kryddorna. Det var rätt okej faktiskt, lyckades till och med somna till, mycket mjukare för ryggen med riktig säng även om det kändes lite udda att ligga i förrådet med nålar.

Så - wish me luck!

Äggplock

Igår var det äggplock. Jag var nervös eftersom det förra plocket gjorde rätt ont och för att man på Nordic inte ger någon annan smärtlindring än Morfin/Rapofen. Jag har fått Dormicum tidigare på Sahlgrenska. Jag fick en halv tablett lugnande men den kan jag inte rekommendera. Jag kände att jag blev snurrig och knappt kunde prata eller gå utan stöd när jag hade tagit den. Själva plocket gick bra men hade rätt ont efteråt, under kvällen och natten. Jag fick med mig Panocod och tog det och Alvedon. Jag vaknade i natt av att jag hade ont och för att det värkte i magmunnen, antagligen blev det för mycket med alla medicin. Idag känns det bättre som tur är.

Vi fick ut 6 ägg vilket känns skralt och jag är orolig att inga av dem ska vara mogna eller bli befruktade som de ska. Alltid är det något att oroa sig för i den här jäkla processen. Till skillnad från Sahlgrenska så ska de höra av sig idag redan om status på äggen. Jag är sjukt nervös.

Bestämt oss

Efter att ha tänkt igenom situationen i helgen och vägt negativt och positivt emot varandra så har vi bestämt oss för att sätta tillbaka två ägg om förutsättningarna finns.

Jag mailade ju Nordic och frågade dem men fick inga besked mer än att vi kunde tala med läkaren på uttagsdagen om vi hade frågor. Jag vet hennes ståndpunkt. Jag hade önskat att de kunde göra samma uträkning som de tydligen gör på Linnékliniken men det kan de tydligen inte göra.

Jag är tillräckligt stark för att klara en eventuell tvillinggraviditet och även om jag inte hittat någon statistik på riskerna hos fostren så tror jag att de är relativt små.

Jag kom på mig själv med att vilja få rådet av både er men även av andra jag tillfrågat, att sätta tillbaka två, så uppenbarligen är det det jag vill och således så vi kommer att göra. Det känns rätt.