Sprutdag 2

Då var jag igång. Jag tog min första dos igår på 300 IE Gonal-f och jag känner av det litegrann redan idag. Det molvärker men inget jobbigt alls. Det känns mest bra att jag reagerar med en gång. Det är skönt att Nordic kör med två ultraljud för det känns ändå lite läskigt att köra med en så hög dos som 300 rakt upp och ned. Sist började jag något lägre och på slutet kändes det som att jag eventuellt höll på att bli överdoserad (svullen och andfådd) även om det ju ändå inte blev så många ägg. 

Jag börjar stressa lite över att vara borta från jobbet för uttag och återföring. Jag har ett sjukt schema fram till jul. Tidigare gånger har jag varit hemma på uttagsdagen helt och hållet och jobbat hemma de två nästkommande dagarna. Jag får se om jag hinner det nu. Kliniken ligger trots allt granne med jobbet så kanske kan jobba ändå men om jag ska hinna med två akupunkturtillfällen på återföringsdagen blir det knepigt förstås. Ja ni hör ju. Det löser sig.

Trevlig helg!

Sprutstart

Nu har mensen kommit igång, eller den är faktiskt snart över redan. Jag har bara en liten "större" (behöver knappt ens då använda tampong) blödning i  två dagar och eftersom man inte får börja med sprutorna på en onsdag på Nordic så får jag börja ikväll, på mensdag, 3 då den som sagt i princip redan är över. Känns lite märkligt men men.

I alla fall så är jag lite orolig för när jag använde tampong i tisdags så kändes det obehagligt, som om jag fortfarande har svamp.  Jag fick svamp förra mensen och om jag ska tänka efter ordentligt så har jag haft mycket problem med både svamp, någon slags slidkatarr och det har gjort ont vid samlag, sedan vi började med IVF (svamp även innan). Jag är rädd att det aldrig riktigt gått över och att detta påverkar negativt för IVF-försöken. Jag ska till Nordic idag och få göra en undersökning och förhoppningsvis få klarhet i det hela. Och jag hoppas vid gud att det inte är något utan att jag bara nojjar och om det är det så hoppas jag att det bara är svamp så att jag kan få bort den innan det är dags för återföringen. 

Förlovad!

New York var toppen och jag är numera förlovad! Min sambo friade på Top of the Rock i solnedgången med utsikt över Manhattan. Det var väldigt romantiskt och jag känner mig väldigt lycklig. Till och med såpass lycklig att tankarna på barn lättat lite. Antagligen nyhetens behag men ändå, allt som gör att man inte tänker på barnamakandet på pricken hela tiden, är skönt.

Jag har heller inte påbörjat någon behandling ännu. Är på CD 33 idag och har haft som mensvärk i flera dagar så den borde vara här närsomhelst. Jag hade sprutorna med mig i en liten kylmojäng avsedd för insulinsprutor. Den får följa med även imorgon då jag ska på ledarskapsutbildning i storstaden igen. För även om tankarna lättat så vill jag naturligtvis fortfarande bli mamma.

Då sticker jag!

Jag vaknade i vanlig ordning klockan 6 och kunde inte somna om så nu har jag packat klart allt, duschat och fixat till mig och tittat på två avsnitt av Real housewives of New Jersey och ännu är det inte tid att sticka till flygplatsen. Jag har lite resfeber och längtar efter att få sitta på flygplatsen med ett glas bubbel i näven.

Innan vi sticker ska vi hem till min bonussons mamma och äta smörgåstårta. Hennes andra son fyller år idag och vi kan ju inte gå på kalaset så då gjorde hon en egen liten smörgårstårta till oss. Hur snällt?! Sa jag förresten att hon också skickade mig ett sms och berättade hur glad hon är för att jag är hennes sons bonusmamma, hur klok hon tycker att jag är och att hon inte kan tänka sig en annan bonusmamma till sin son? Jag började nästan gråta. Så jäkla stolt och glad över det sms:et med tanke på hur tufft jag själv tycker att det är emellanåt.

Nu, mina vänner, så hoppas jag att vi alla får en bra vecka, att de som ruvar får positiva besked, och att vi andra får sätta igång och att allt går med bravur! Jag ska koppla bort barnamakandet i den mån det går (till jag får mens).

So long and see you in a week!

Pinsamt

Pinsamt. Jag ska köpa mössor av en tjej som syr själv och som jag hittade på Blocket. Vi har skickat meddelande fram och tillbaka via Messenger och jag ska till henne ikväll för att hämta upp mössorna. Det senaste meddelandet hon fick av mig idag handlade dock inte så mycket om mössor... Jag skrev: Idag säger appen "mest fertil" och en smiley. Awkward!

För övrigt så är det märkligt att appen Natural Cycles för andra gången den här månaden, och hela 6 dagar efter positivt ÄL-test, säger att jag är mest fertil. Har ni någon input på det här? Kan det vara så att vi testat vid fel tidpunkt varje månad? Men man kan väl inte var mest fertil så långt efter ägglossning? Märkligt.

Mitt livs största kamp

Läkaren trodde absolut inte att det var en hjärntumör utan var helt säker på att det är en stressrelaterad huvudvärk. Efter att frågat mig vad som pågår i mitt liv och om det hänt något speciellt det senaste började jag storgråta. Tänk att jag inte själv tänkt på att det faktiskt bara är två månader sedan jag fick missfall och att jag ju är hur jäkla nervös som helst inför kommande IVF-försök. Det känns som att det inte finns något annat val än att bara köra på men egentligen borde jag ta det riktigt försiktigt för det jag gått och fortfarande går igenom är ju något helt avgörande för mitt liv. Det är förmodligen mitt livs största kamp.Det är så lätt att glömma det.

Kontraster

Jag har haft kontrasternas helg kan man säga. I fredags och lördags var det high life. Jag mådde prima! I fredags slutade jag vid lunch och gick och åt med en kompis, gick en liten stund på stan och när jag kom hem sov jag på soffan i två timmar. Underbart. Sedan åt vi charkisar och drack gott vin och jag orkade hålla mig vaken till midnatt. På lördagen vaknade vi tidigt och drack kaffe i sängen, tog en promenad, åkte och shoppade lite för att sedan ta en tupplur till på soffan. På kvällen åt vi middag hemma hos vänner i godan ro. På söndag däremot så bröt helvetet lös. Jag vaknade med huvudvärk, tog två Alvedon och försökte somna om men det blev bara värre och värre. Jag fick för mig att inte ta någon migräntablett eftersom jag både var osäker på om det verkligen var migrän då jag brukar få synbortfall vilket jag inte hade nu och för att jag tänkte skona kroppen sådan medicin inför nästa IVF-försök. Göta Petter vad dålig jag blev. Jag kräktes som sjutton och huvudvärken gav inte vika på flera timmar. Till saken hör att jag ringde Vårdcentralen i fredags eftersom jag har haft huvudvärk hela veckan och kände mig orolig över det. Jag har tagit både Alvedon och Imigran på grund av huvudvärken men inget har fungerat. Läkaren sa att jag hade spänningshuvudvärk och hade det varit en tumör, vilket jag hypokondrisk som jag är, oroade mig över, så hade jag haft kräkningar. Jaha, och nu har jag ju kräkts så det har stått härliga till vilket gör mig totalnojjig. Jag tycker att jag mår illa hela tiden och att jag känner mig märklig. Jag får nog ringa Vårdcentralen och boka en tid ändå. Orka vara orolig över det här mitt upp i allt