Bättre nu!

Nu är jag tillbaka i stan, vi har varit i Stockholm i några dagar för att gå på 50-årsfest. Jag var lite orolig för hur det skulle gå att vara på fest med många nya människor men humöret har förbättrats betydligt så det har gått bra! Jag är fortfarande lättirriterad men inte deprimerad. Så himla skönt. Jag har dock en liten aning om att "depressionen" har haft med bonussonen att göra och nu får vi honom igen på onsdag så vi får se hur jag känner mig i slutet på veckan. Jag har pratat om relationen till min bonusson innan här och jag ska tillbaka på samtal nästa vecka hos tjejen på Familjestöd. Jag blir helt klart mer irriterad över hela situationen med min bonusson när jag håller på med ett IVF-försök, jag påminns mycket om att han inte är min (och hur otacksamt det är att vara plastmamma) och om att min sambo har en relation till hans mamma som han och jag kanske aldrig kommer att få. Jag är extra känslig för hur mycket min sambo har att göra med sitt ex under perioden och vill helst att de håller sig passiva med kommunikationen men dessvärre har de köpt en båt till bonussonen precis vilket innebär att min sambo pratar och träffar sitt ex mycket just nu. Dessutom är det ju stort fokus på att åka båt och spendera kvällarna med detta istället för att vara med mig när min sambo kommer hem från jobbet. Jag framstår säkert som hur egoistisk som helst när jag skriver det här men det är så jag känner nu under behandlingen. Annars bryr jag mig inte utan tycker istället att det är skönt att min sambo och bonusson gör saker utan mig. Jag har vanligtvis heller inte några problem med exet. Förutom att hon är fantastiskt rörig...   

Jag påbörjade akupunktur förra veckan. Jag ska försöka hinna med 6 besök innan återföring. Hoppas hoppas hoppas att detta fungerar nu!

Jag kan för övrigt rekommendera Klara Zimmergrens bok Längtan bor i mina steg som jag läste förra veckan. Den fick mig att tänka om lite angående adoption. Inte så att vi ställer oss i kö med en gång men kanske att vi gör det om inte det här försöket lyckas.

Så satans jobbigt

Dag tio av sprayandet och det är lika illa som sist om inte värre. Jag har huvudvär och är ledsen och paranoid. Dessutom är jag sjukt irriterad och det är nästintill omöjligt att hålla tillbaka känslorna så jag är redan ovän med min bror och att min sambo orkar med mig är ett under. Helvete vad jobbigt detta är rent ut sagt. Jag vet faktiskt inte om jag pallar att göra det särskilt många fler gånger till om det inte tar sig den här gången.Vi har sagt att vi ska köpa tre försök till men jag vete sjutton. Det är inte rimligt att behöva bli deprimerad på kuppen, alltså utöver de känslor man redan brottas med eftersom man inte blir gravid.

Det är semester och jag borde vara hur glad som helst, borde umgås med vänner och dricka vin och grilla men istället är jag inlåst i mitt sovrum och är rädd för att träffa folk.

Jävla skit.

Spraystart Suprecur

Jag fick tid hos en gynekolog på Carlanderska, den som du tipsade om PiOmiO! Det verkade helt klart vara så att de på Kvinnokliniken hade tagit över min gamla gynekologs patienter för de sa att de inte tog emot några nya patienter men tog emot mig. Jag hade i alla fall inte slidkatarr utan den här gången var det svamp. Jäkla underliv till att hålla på! Men jag slipper penicillin. Skönt!

Igår meckade jag ihop mina sprayflaskor och ställde klockan på 6, 14 och 22 för tredje gången och det kändes jobbigt. Det känns tungt att sätta igång igen vilket i sig kändes jobbigt för jag vill ju vara hoppfull och glad och inte bara associera sprayandet med negativa känslor och besked. Men idag känns det lite mer hoppfullt igen. IVF-karusellen är igång.

Slidkatarr igen?

Nu är jag orolig igen. Det känns som att jag har fått tillbaka slidkatarren. Det känns obehagligt och jag har mycket flytningar. Det luktar dock inte illa vilket sägs vara ett tecken för slidkatarr (bakteriell vaginos). Imorgon ska jag börja med nässprayen och tror inte alls att det är bra varken att ha slidkatarr eller att ta antibiotika i samband med ett IVF-försök.  Googlade nu och det verkar finnas ett samband mellan att inte bli gravid och slidkatarr :(. Kan jag ha haft detta till och från och det är anledningen? Herre gud vad nojjig jag blir nu. Och så finns det ju fan ingen gynekolog att få fatt i den här staden.

Hjälp!

Magkatarr och längtan efter semester

Fyra dagar kvar av att behöva stiga upp klockan 6 och att åka kommunalt två timmar om dagen för att ta mig fram och tillbaka till ett jobb som jag inte ens gillar. Det är verkligen dags för semester nu. Jag har fått magkatarr och är jättesvullen och har en svidande värk i magen. Som jag längtar efter den här semestern! Och så längtar jag så klart efter att få sätta igång med nästa försök. Tänk att jag kanske är gravid om knappt två månader!

Jag äter Losec för magen. Hoppas att det inte har någon påverkan för barnamakandet men enligt FASS så är det okej att ta Losec under graviditeten så jag tror inte det. Hojta gärna till om ni hört någon annat.  

Alkohol eller inte?

Hur känner ni inför alkohol under processen? Dricker ni fram tills ruvning eller har ni slutat helt? Jag har svårt för att inte kunna ta ett glas när jag känner för det, eller för den sakens skull faktiskt festa till det rejält då och då. Inte under ruvning dock, de två första försöken drack jag inte alls, sista försöket ett glas vid två tillfällen och under sprutperioderna har jag också tagit det väldigt lugnt, ett glas då och då men emellan försöken menar jag. Då vill jag försöka leva som normalt vilket som sagt innebär att dricka när jag känner för det men jag har det senaste börjat får dåligt samvete eftersom jag tänker att jag inte borde dricka alls för att det kan påverka.

Vad tänker ni?

Ägglossningstestar

Den här cykeln hade vi tänkt köra utan att göra några ägglossningstester men naturligtvis så kunde jag inte hålla mig och köpte nya tester ändå. Däremot så hade vi, hör och häpna, sex fastän jag inte fått ÄL-utslag i förregår vilket visade sig vara ett smart drag då jag fick glad gubbe igår. Bättre att köra på för tidigt än för sent. Sedan hade vi sex igår igen vilket jag får ge min sambo en stor eloge för eftersom ingen av oss var vidare sugen, jag kom hem sent, sambon var på dåligt humör (skönt på ett sätt att det för en gångs skull är han som är låg) och vi blev ”påkomna” av bonussonen men han lyckades prestera ändå.  Vi har de senaste två månaderna bara haft sex en gång per cykel och det har varit när jag fått glad gubbe. Det är ju underbart hur härligt och spontant sexlivet är under den här processen! Så jäkla ironiskt att det blir så här med tanke på att man egentligen borde vara sugen som sjutton i det här läget och inte, i princip, behöva tvinga sig själv till att ha sex.

Hur gör ni andra som håller på med IVF-försök? Fortsätter ni försöka på egen hand även om chanserna är små? Har ni några tips på hur man lyckas ha ett någorlunda bra sexliv ändå?

Kan andas igen

Det kändes lite bättre igår när jag kom hem och hittills idag även om jag inte fått sova i natt heller. Jag vaknade av hejdundrande åska vid 3:30 och kunde inte somna om efter det. Men som sagt så känns det i alla fall lite lättare nu.

Igår när jag kom hem somnade jag på soffan en stund och sen gick vi på en promenad till affären och hämtade upp två par skor som jag beställt på nätet och lite shopping mår man ju alltid bra av J. Sedan påtade jag lite i trädgården, planterade tujor på framsidan och sådde lite gräs där det behövdes. Försökte innan jag somnade att tänka på saker jag är tacksam över och det finns en del. Bland annat så är jag tacksam för min fina sambo som orkar med mitt jäkla berg- och dalbanehumör och alltid är lugn och trygg, mitt hem, min mamma och bror, att det snart semester, att jag har ett välbetalt jobb (även om jag tycker att det är tråkigt), att jag lever och är frisk och att jag har många fina vänner omkring mig. Det är inte illa!

Skönt att kunna andas lite lättare igen.