Ingen skön ta-det-som-det-kommer-mamma

Som jag skrev tidigare så känns det mesta vad gäller Knodden lite lättare nu även om jag i vissa situationer fortfarande blir orimligt stressad. Som över hur vi ska ta oss hem om vi alla är bortbjudna nånstans till exempel. Jag börjar tänka på logistiken med en gång när vi är bortbjudna. Hur vi ska få honom att somna någon annanstans än hemma i hans spjälsäng kan uppta en alldeles för stor del av min tankeverksamhet. Varför kan inte jag vara så där härligt easy going och ta allt med en klackspark och utgå från att allt löser sig snarare än att jag tror att allt kommer att bli så himla jobbigt? Jag läser Elsa Billgrens blogg. Hon och hennes familj inklusive en ettåring är på semester nu och det ser så jäkla problemfritt och lätt ut allting. De verkar inte ha några som helst problem med att kunna sitta och äter timslånga middagar tillsammans med vänner eller ligga vid poolen och dricka vin ur fuktimmiga glas. Tänker jag på vår semester så ser jag framför mig hur minst en av oss alltid springer efter Knodden som aldrig vill vara där vi vill vara och hur jag inte kommer att kunna äta några middagar någon annanstans än på vår terrass (vilket i och för sig inte heller är helt fel) efter att han har somnat eftersom vi inte får mer än cirka en kvarts lugn och ro vid matbordet och vad i hela friden ska jag ta mig till om han blir övertrött och ställer till med en scen om vi är ute på restaurang?! Ja ni ser ju. Jag är fortfarande ingen skön ta-det-som-det-kommer-mamma men i jämförelse med hur det var för ett år sen så är det betydligt bättre och det är jag tacksam över!

Semester

Nästa vecka går jag på sex veckors ledighet. Orutinerad förälder som jag är tänkte jag inte på att jag behövde matcha min semester med hur förskolan håller öppet så vi bokade en tio dagars resa precis innan förskolan stänger. Men men, det känns välbehövligt med en lång ledighet med tanke på hur vi mått under våren. Jag är fortfarande smårisig och bonussonen har nu fått min hosta så vi byter verkligen av varann. Huvudsaken är dock att knodden är frisk. När han är sjuk blir det så mycket jobbigare för alla.

  

Det ska bli så härligt att vara ledig även om min son vaknar lika tidigt på morgnarna oavsett om det är semester eller inte men vi har faktiskt kommit på en väldigt behaglig morgonrutin som gör det hela lite enklare. För det första vaknar han inte riktigt lika tidigt längre, förut var det klockan 5 som gällde men sedan han började på förskolan så lutar det, tack och lov, mer åt 6-snåret. När han vaknar och hojtar till går någon av oss upp och fixar välling och så får knodden ligga i sin säng och dricka välling och titta på paddan medan vi alla vaknar till i lugn och ro. Han kan ibland vara nöjd med detta i upp till en timme! Så jäkla skönt att äntligen få softa lite på morgonen även om jag aldrig klarar av att somna om. På vardagsmorgnar innebär detta och jag dessutom kan duscha och fixa till mig utan att ha ett litet bihang i hasorna som stressar på.

En annan sak som bidrar till att det känns lite lugnare nuförtiden är att Knodden sover längre på dagarna. Han sov bara i halvtimmespass fram till att han var nästan 1,5 år gammal. Nu sover han oftast bara en gång om dagen och kan då sova i upp till 2,5 timmar! Det är en skänk från ovan för den här trötta mamman att kunna ta sig en tuppis mitt på dagen. 

Sjuk

Fy bubblan alltså. Det där med att man aldrig varit så sjuk som när barnet börjar på dagis stämmer verkligen. Sedan jag började jobba 1:e mars och Knodden började på dagis den 10:e april så har jag kanske varit på jobbet tre fulla veckor och de var inte i rad. Jag har haft fyra förkylningar och två magsjukor och Knodden i princip lika många. Är jag inte hemma från jobbet på grund av att jag själv är sjuk så är det för att vabba. Det är ingen ände på det. Det är pinsamt med tanke på att jag börjat på nytt jobb men framförallt så är det otroligt påfrestande och nedbrytande. Det känns som att jag aldrig kommer att bli frisk igen, att jag kommer att vara sjuk resten av mitt liv och alltid vara på gränsen till fullkomligt utmattad.