Jag är tillbaka på jobbet. Och Knodden är tillbaka på dagis.
Halleluja! Alltså, det är verkligen ingen semester att ha semester längre, jag
känner mig inte på något vis utvilad. Det är fullt upp att ta hand om ett litet
energiknippe som Knodden. Han blir inte nöjd om man inte har/gör ungefär två
aktiviteter per dag. Det bästa är att ha hemma folk som har egna barn så att de
kan sysselsätta varandra. Då trivs Knodden bra och kan ge sin ömma moder lite
välförtjänt egentid eller egentid blir det ju inte men kanske att jag kan få
sitta ner i fem minuter. För jösses vad jag saknar att kunna gör saker för MIG,
saker som JAG vill göra och att kunna göra dem utan att ha dåligt samvete för
att jag borde avlasta hemma eller hämta på dagis eller hos barnvakt. Jag
funderar på om jag har ett ovanligt stort behov av detta? Jag tycker att mina
vänner sällan uttrycker ett sådant behov, eller de flesta har i alla fall
barnvakt mer sällan än vad vi har och vissa av dem verkar nöjda med det. Det
har kanske med mitt kontrollbehov att göra? Jag kan ju verkligen inte slappna
av på riktigt när Knodden är med medan vissa andra inte verkar ha några problem
med det. Nu har vi i alla fall lite barnlediga helger planerade under hösten tack
och lov. Det ser jag framemot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar