Ruvardag 4

Ruvardag 4. Känner lite som mensvärk då och då men jag gör faktiskt nästan jämt, under hela min cykel. Någon annan som också gör det? Jag har varit lite lättirriterad idag så jag är rädd att det är PMS. Jag brukar ha PMS från 10 till 7 innan mens och idag är det dag 10. Jag hoppas verkligen att det inte är fallet utan att jag är irriterad rakt upp och ner bara, för mitt humör är rätt mycket upp och ner, det är således inte helt otippat att det kan vara så. 

I lördags så var vi på musikal med ett gäng vänner. Jag drack faktiskt två glas vin. Jag har lite dåligt samvete för det men samtidigt inte. Den här gången har jag nämligen tänkt leva så mycket som möjligt som vanligt. Det hade i och för sig inneburit fler glas än två i vanliga fall så helt som vanligt lever jag inte. Vi hade skoj men till slut tröttande jag, de andra slutade inte direkt dricka efter två glas…

Ruvardag 1

Jaha, då var man ruvare igen. Första gången med ett fryst embryo och vilken jäkla skillnad det är! Det är underbart att ha sluppit alla hormoner och att slippa ta vagitorier är fantastiskt. Dessutom är det vår och sol så nu kan det väl inte gå annat än bra? Jag tror verkligen att det här passar min kropp mycket bättre. Jag mår så mycket bättre både fysiskt och psykiskt än vid förra försöket och jag tror att om man känner sig bättre i kroppen så måste det vara lättare för ägget att fästa. Kroppen känner sig mer redo. Jag hoppas det i alla fall.

Den 18:e april, på långfredagen, är det testdag. Om det inte tar sig så borde jag få en blödning dag 12, som vid mina tidigare försök. Jag kommer således inte tjuvtesta utan vänta och se om jag får mens.  

Nervös

Herregud vad nervös jag är. Jag sitter som på nålar här och oroar mig för att de ska ringa från Sahlgrenska och meddela att embryot inte klarat upptiningen. Jag tänker att efter 11 så ringer de inte, då är det lugnt. Så 2,5 timmar kvar innan jag slutar att oroa mig.

FET 3:e april

Jag fick ÄL-utslag igår. Vilken tur att jag fick den igår så jag inte behöva stressa hem från Barcelona! Detta innebär att jag kommer göra FET, om embryot klarar upptiningen, på torsdag. Det känns inte som att detta är på riktigt nästan. Vid mina två första försök så har jag vid det här laget varit fullproppad med hormoner men nu är jag ju ”som vanligt”. Kanske att det är det här som ska till? Tredje gången gillt? Hoppas hoppas hoppas det.   

Ljusning

Vilken jobbig period det har varit! Blä. Fredagen den 14:e var det testdag och som ni vet så fick jag mens eller rosa i trosan redan den 12:e mars. Den här omgången har varit tuffare på så många sätt, jag kände av nedreglering och hormoner mer och jag var inte alls på topp humörmässigt, jag kände mig skitdeppig under i stort sätt hela processen. Dessutom fick jag migrän 4 dagar i rad i samband med återförandet. Inget bra försök alls alltså.

Lördagen den 15:e så märkte jag att min katt inte betedde sig som vanligt, han höll sig undan och ville inte äta så på söndagen fick jag ta honom till veterinären. Man fann två bölder vid lymfkörtlarna och man misstänkte cancer. Katten fick ligga kvar hos veterinären för att få dropp och sondmatas. Jag var tvungen att resa på bort med jobbet i två dagar och eftersom jag samtidigt väntade på besked från veterinären på de prover de tagit på katten så kan jag inte påstå att jag kunde fokusera så mycket alls. Jag tror att all ledsamhet över det misslyckade IVF-försöket i samband med rädslan över att förlora min katt tog ut sin rätt för jösses vad jag har gråtit. Tårarna ville inte ta slut.

Jag fick ta hem katten igen på onsdagen och i fredags fick vi positiva besked. Han hade haft en kraftig inflammation i lymfkörtlarna och han har svarat bra på antibiotikan.

Jag har verkligen brutit ihop och gråtit som ett litet barn. Jag behövde det och kan nu gå vidare. Vilket det ju är läge för eftersom jag har satt igång att ägglossningstesta inför kommande FET. Nu hoppas vi på att ÄL kommer efter att jag kommit hem från min semester i Barcelona. Håll tummarna!  

Borde jag vänta tills jag är mindre ledsen?

Om jag nu får ägglossning och hittar den med stickor om cirka 2 veckor så får jag göra ju FET men jag börjar fundera på om det inte är bäst att vänta tills jag känner mig lite mer stabil?

Jag fick ytterligare negativa besked om min katt under förmiddagen och fick värsta brytet och satt inne på toaletten och kunde inte sluta gråta. Jag fick gå hem efter att jag varit uppe och hälsat på katten och pratat med veterinären. Nu sitter jag här hemma i soffan och även om inget är definitivt ännu vad gäller katten så känns det inte hoppfullt och jag är så himla ledsen, jag kan inte sluta gråta. Kan det verkligen vara bra att testa att bli gravid när man är så här ledsen? Är det dumt att "ödsla" ett försök då? Borde jag vänta tills jag mår bättre? Tills jag fått smälta det misslyckade ivf-försöket lite och tills jag fått bearbeta vad än nu händer med min katt.

Jag förstår att för vissa av er så är det svårt att förstå att man kan bli så ledsen över en katt och jag kände likadant innan jag själv blev med katt. Han är som en familjemedlem och nu när han inte är hos hos mig så saknar jag honom något makalöst. Måtte han bli bra!

Eländes elände

Det är inte mycket som går rätt nu. Förra veckan var nog en av de sämsta veckorna i mitt liv. Jag har haft sådana här ”olycksperioder” förr så nu är jag mest rädd att det ska fortsätta ramla olyckor över mig. 

Förutom att det gick åt helvete med andra IVF-försöket så blev min vän som är cancersjuk inlagd på sjukhus förra veckan. Hon hade svimmat av inne i en affär och kräkts och tappat talförmågan. Man hittade tack och lov inget på den röntgen man gjorde på hjärnan men det bådar inte gott.  

Inte nog med det så blev även min katt sjuk i helgen och ligger nu inne på djursjukhus. Jag är livrädd att det ska vara något livshotande men de trodde att det skulle gå att hjälpa honom. Han har feber och man hittade en böld på halsen. Hade det varit cancer så hade han förmodligen inte haft feber så det är ju positivt ändå.  Nu får han dropp och de har lämnat in en odling på innehållet i bölden till ett labb. De ska ringa under förmiddagen och meddela mer om hur han mår, förhoppningsvis så kommer han hem ikväll. Problemet är dock att jag är borta med jobbet tisdag och onsdag och min sambo är borta hela veckan. Vi får lösa det, mamma får hjälpa till men det, som så mycket annat just nu, är inte optimalt. 

Jag behöver verkligen en paus från allt elände nu. Jag behöver få samla lite kraft.