Embryo-återföring

20:e november 2013 – Den här gången var lik dagen för uttaget i att man skulle ha på sig sjukt charmiga sjukhuskläder, nattskjorta, långa strumpor och hårnät. Ingen medicin behövdes dock tas. Inga andra personer fanns i rummet förrän precis när vi blev inkallade då en tjej kom in i rummet. Hon såg glad och förväntansfull ut. Jag kände mig också förväntansfull men också orolig.  Vi fick slå oss ner tillsammans med läkaren och en en tjej från labbet som förklarade att av 6 ägg så hade 4 klarat sig men bara ett utan de fyra hade blivit befruktat. Det som blivit befruktat var dock av väldigt bra kvalitet sa dem och det fanns ingen anledning till att tro att de inte skulle ta sig. Jag glömde fråga hur min sambos spermiekvalitet såg ut. Han har slutat snusa och jag har proppat i honom både folsyra (på läkarens inrådan) och FertiliForte så det kanske såg bättre ut nu? Själva återförandet var obehagligt men gjorde inte särskilt ont. Jag fick hålla i ultraljudet på magen och kika på hur det såg ut när katetern var inne i livmodern. Min slemhinna är lite tunn på sidorna men ser bra och tjock ut högst upp i livmodern och det var där läkaren skulle släppa ägget. Det hela tog 10 minuter och snart var vi hemma igen. Nu väntade den jobbigaset delen av hela processen. Väntan. Ovissheten