Ensam

Jag har en kompis som också går igenom en IVF-behandling nu. Vi har hållit på att försöka bli gravida i princip lika länge och idag så testade hon positivt efter sitt första IVF-försök. Jag blev så klart jätteglad för hennes skull, hon är verkligen värd att få bli gravid nu efter att ha försökt så länge och hon har även haft en lite klurig väg till kärleken. Men. Jag blir så sjukt stressad själv. Det har känts som att vi har varit på samma resa och nu stack hon till en paradisö och lämnade kvar mig i ett kallt och blött Sverige. Jag vet att jag själv kan vara gravid inom en dryg månad men det känns som en evighet. Och jag tänker på hur det kommer att kännas om det inte fungerar då heller. Jag vill inte vara själv i det här. Det är för svårt.