Nu är jag här i januari och
det börjar närma sig nästa karusellresa. Det har varit lite märkligt med mina
menscykler sedan första försöket och det beror säkerligen på hormonerna men
cyklerna verkar bli längre och längre. Den senaste mensen var nästan en vecka
sen. Vi har försökt på naturlig väg under tiden vi har väntat även om det känns
trist som sjutton. Jag är inte sugen överhuvudtaget och har egentligen inte
varit det sedan i somras. Att hålla med att ÄL-testa och ha sex när man ”måste”
fungerar inte bra alls för mig. Vi har sex ändå förstås för jag kan ju inte
låta ett försök gå mig förbi för kanske kanske är det den här gången som det
verkligen lyckas?
I alla fall så har jag
börjat ÄL-testa nu, utan positivt utslag än så länge och förra cykeln fick jag
inget positivt utslag alls. Inför den här fertila perioden så lyckades jag nosa
upp ett glidmedel som ska vara särskilt bra för par som försöker bli gravida. Det
är Clearblue som har det. Det stod på förpackningen att måna andra glidmedel
kan vara missgynnsamma för par som försöker bli gravida. Detta hade jag aldrig
hört talas om förut och vi som alltid använder glidmedel!? Kan det vara en
anledning till att det inte fungerat? Ibland undrar jag vad de tänker på när
man är hos läkaren om de missar att meddela sådana här saker. Jag får ta upp
frågan nästa gång jag pratar med dem och fram till dess så håller vi oss till
det här nya glidmedlet. Jag testar också Clearblues ägglossningstest som kan
indikera de fyra mest fertila dagarna på menscykeln.
Tydligen så har jag inte
gett upp hoppet än. Inte just idag i alla fall men det går verkligen upp och
ner det här. Vissa dagar, de allra flesta, så känns det som att det aldrig
kommer att hända. Bara tanken får det att knyta sig i magen. Hur ska jag göra
då? Hur ska jag kunna anpassa mig efter det, att inte få bli mamma? På något
sätt så lägger jag så mycket mer vikt vid det här än bara det att jag vill ha
barn. Blir jag gravid så känns det som att mycket annat löser sig på köpet. Jag
slipper jobba på världens tråkigaste jobb och jag kanske får lättare för att
förstå min styvson? Jaja, den som lever får se. Nu ska jag försöka tänka
positivt. Den här gången ska det gå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar