Egentid

Jag är tillbaka på jobbet. Och Knodden är tillbaka på dagis. Halleluja! Alltså, det är verkligen ingen semester att ha semester längre, jag känner mig inte på något vis utvilad. Det är fullt upp att ta hand om ett litet energiknippe som Knodden. Han blir inte nöjd om man inte har/gör ungefär två aktiviteter per dag. Det bästa är att ha hemma folk som har egna barn så att de kan sysselsätta varandra. Då trivs Knodden bra och kan ge sin ömma moder lite välförtjänt egentid eller egentid blir det ju inte men kanske att jag kan få sitta ner i fem minuter. För jösses vad jag saknar att kunna gör saker för MIG, saker som JAG vill göra och att kunna göra dem utan att ha dåligt samvete för att jag borde avlasta hemma eller hämta på dagis eller hos barnvakt. Jag funderar på om jag har ett ovanligt stort behov av detta? Jag tycker att mina vänner sällan uttrycker ett sådant behov, eller de flesta har i alla fall barnvakt mer sällan än vad vi har och vissa av dem verkar nöjda med det. Det har kanske med mitt kontrollbehov att göra? Jag kan ju verkligen inte slappna av på riktigt när Knodden är med medan vissa andra inte verkar ha några problem med det. Nu har vi i alla fall lite barnlediga helger planerade under hösten tack och lov. Det ser jag framemot!

Stressen med en nyfödd

En vän till mig fick precis en ny liten bebis. Detta fick mig att tänka tillbaka till när Knodden vad helt färsk. Jag var verkligen superstressad hela tiden. Jag kommer ihåg att jag bara ville att han skulle sova för då kunde jag andas normalt en stund. Vi var hos farmor vid ett tillfälle och hon var så frustrerad över att han bara sov medan jag istället var rädd att han skulle vakna. Knodden sov i princip alltid bara i halvtimmespass, förutom på natten tack och lov då han sov lite längre pass, men detta innebar att jag aldrig fick tillfälle att slappna av på riktigt och jag var också extremt oroad över att han skulle bli väckt av ljud eller så och var nog rätt jobbig att ha att göra med. Eller jag vet att vissa uppfattade mig som väldigt jobbig eftersom min svåger varit förvånansvärt tydlig med det (på fyllan) och vi i princip aldrig umgås lägre på grund av detta sorgligt nog. Som det är nu är jag mer avslappnad med Knodden men vill inte gärna rucka på de rutiner vi har som gör att jag känner att jag har grepp om läget. Man har sällan grepp om läget vad gäller en snart tvååring ändå tycker jag men så länge vi följer våra rutiner så känns det i alla fall lite mer som så. Ibland får jag påminna mig själv om att inget farligt händer om han kommer i säng en halvtimme försent och att jag faktiskt inte har något bevis för att det skulle göra något särskild skillnad men känslan säger mig att det är betydande så oftast väljer jag att lita på den. Summa summarum så är jag väldigt glad att Knodden växer och att jag i samband med det blir mer och mer avslappnad. Puh. 

En tvåa?

Jag funderar på det här med att skaffa ett till barn. Det är flera i min omgivning som blivit gravida med en tvåa nu. Flera av dem är före detta IVF-are som lyckats på egen hand den här gången. Underbart! Så märkligt hur kroppen fungerar. Och så skönt att slippa genomgå fler IVF-behandlingar med allt vad det innebär. I alla fall så innebär detta att jag själv har funderat på det här med att skaffa ett till barn men jag är faktiskt säker på att det är bra för vår del nu. Jag är framförallt alldeles för trött, både fysiskt men också psykiskt trött efter den här första tiden med Knodden. Att orka göra om allt igen nu finns inte på kartan. Jag ser äntligen ljuset på andra sidan och kan inte tänka mig att utsätta mig för att börja om igen. Missförstå mig rätt, jag är evigt tacksam för Knodden och kärleken till honom är oändlig. Och oavsett hur trött jag är så kan jag sitta på jobbet och kika i telefonen på videos på honom och längta mig tokig. Nej, jag nöjer mig med Knodden och jag ser framemot att det blir ännu lite lättare med åren.  

Ingen skön ta-det-som-det-kommer-mamma

Som jag skrev tidigare så känns det mesta vad gäller Knodden lite lättare nu även om jag i vissa situationer fortfarande blir orimligt stressad. Som över hur vi ska ta oss hem om vi alla är bortbjudna nånstans till exempel. Jag börjar tänka på logistiken med en gång när vi är bortbjudna. Hur vi ska få honom att somna någon annanstans än hemma i hans spjälsäng kan uppta en alldeles för stor del av min tankeverksamhet. Varför kan inte jag vara så där härligt easy going och ta allt med en klackspark och utgå från att allt löser sig snarare än att jag tror att allt kommer att bli så himla jobbigt? Jag läser Elsa Billgrens blogg. Hon och hennes familj inklusive en ettåring är på semester nu och det ser så jäkla problemfritt och lätt ut allting. De verkar inte ha några som helst problem med att kunna sitta och äter timslånga middagar tillsammans med vänner eller ligga vid poolen och dricka vin ur fuktimmiga glas. Tänker jag på vår semester så ser jag framför mig hur minst en av oss alltid springer efter Knodden som aldrig vill vara där vi vill vara och hur jag inte kommer att kunna äta några middagar någon annanstans än på vår terrass (vilket i och för sig inte heller är helt fel) efter att han har somnat eftersom vi inte får mer än cirka en kvarts lugn och ro vid matbordet och vad i hela friden ska jag ta mig till om han blir övertrött och ställer till med en scen om vi är ute på restaurang?! Ja ni ser ju. Jag är fortfarande ingen skön ta-det-som-det-kommer-mamma men i jämförelse med hur det var för ett år sen så är det betydligt bättre och det är jag tacksam över!

Semester

Nästa vecka går jag på sex veckors ledighet. Orutinerad förälder som jag är tänkte jag inte på att jag behövde matcha min semester med hur förskolan håller öppet så vi bokade en tio dagars resa precis innan förskolan stänger. Men men, det känns välbehövligt med en lång ledighet med tanke på hur vi mått under våren. Jag är fortfarande smårisig och bonussonen har nu fått min hosta så vi byter verkligen av varann. Huvudsaken är dock att knodden är frisk. När han är sjuk blir det så mycket jobbigare för alla.

  

Det ska bli så härligt att vara ledig även om min son vaknar lika tidigt på morgnarna oavsett om det är semester eller inte men vi har faktiskt kommit på en väldigt behaglig morgonrutin som gör det hela lite enklare. För det första vaknar han inte riktigt lika tidigt längre, förut var det klockan 5 som gällde men sedan han började på förskolan så lutar det, tack och lov, mer åt 6-snåret. När han vaknar och hojtar till går någon av oss upp och fixar välling och så får knodden ligga i sin säng och dricka välling och titta på paddan medan vi alla vaknar till i lugn och ro. Han kan ibland vara nöjd med detta i upp till en timme! Så jäkla skönt att äntligen få softa lite på morgonen även om jag aldrig klarar av att somna om. På vardagsmorgnar innebär detta och jag dessutom kan duscha och fixa till mig utan att ha ett litet bihang i hasorna som stressar på.

En annan sak som bidrar till att det känns lite lugnare nuförtiden är att Knodden sover längre på dagarna. Han sov bara i halvtimmespass fram till att han var nästan 1,5 år gammal. Nu sover han oftast bara en gång om dagen och kan då sova i upp till 2,5 timmar! Det är en skänk från ovan för den här trötta mamman att kunna ta sig en tuppis mitt på dagen. 

Sjuk

Fy bubblan alltså. Det där med att man aldrig varit så sjuk som när barnet börjar på dagis stämmer verkligen. Sedan jag började jobba 1:e mars och Knodden började på dagis den 10:e april så har jag kanske varit på jobbet tre fulla veckor och de var inte i rad. Jag har haft fyra förkylningar och två magsjukor och Knodden i princip lika många. Är jag inte hemma från jobbet på grund av att jag själv är sjuk så är det för att vabba. Det är ingen ände på det. Det är pinsamt med tanke på att jag börjat på nytt jobb men framförallt så är det otroligt påfrestande och nedbrytande. Det känns som att jag aldrig kommer att bli frisk igen, att jag kommer att vara sjuk resten av mitt liv och alltid vara på gränsen till fullkomligt utmattad.

Stressen

Jag hade inte räknat med hur stressigt det är att vara mamma. Jag slappnar aldrig riktigt av. De dagarna när Knodden är med är jag helspänd i princip hela tiden. Det är inte långa stunden jag vågar låta honom komma ur synhåll för han är extremt klåfingrig och stoppar allt i munnen och vill klättra upp överallt. Han är en riktig fara för sig själv! Jag får avvakta med matlagning, tvätt, städning, telefonsamtal och ja allt i princip tills vi är två hemma eller till Knodden somnat. Då är jag istället stressad för att jag vill bli klar med allt så att jag kan lägga mig i tid eftersom Knodden vaknar 5 och sömn är extremt dyrbar. Är jag inte med Knodden så känner jag mig ändå stressad över att hinna med allt som jag ska innan det är dags att hämta Knodden på dagis eller åka hem och avlasta min man. Har jag en barnledig kväll vill är jag stressad över att ändå komma hem i tid så att jag får sova innan vi ska upp klockan 5. Jag är stressad jämt! Och det märks dessvärre på min hälsa. Sedan jag började arbeta för två månader sedan har jag inte haft en full vecka utan att vara sjuk. Två förkylningar och två magsjukor ligger jag inne med redan och jag känner mig väldigt dum över det här på nya jobbet. Och Knodden har dessutom haft en öroninflammation mitt i inskolningen på dagis som också inneburit att jag fått vara borta på jobbet för att stanna hemma med honom.

I slutändan är det såklart värt det. Och jag får jobba på att hantera stressen bättre. Och också på att komma ihåg att det viktiga i livet är min son och familj, inte jobbet.  

Fullt upp

Det har gått farligt snabbt att komma in att vara heltidsarbetande igen. De största skillnaderna från hur det var att jobba innan jag blev mamma är att jag inte har någon tid alls till övers på dagarna nu. Det är raka vägen till mormor eller farmor efter jobbet för att hämta Knodden, sen är det lek och laga och äta middag tills det är läggdags varpå jag får fixa allt inför morgondagen. Jag lägger fram kläder för både mig och Knodden och ser till att det finns frukost lättillgängligt och oftast duschar jag också numer på kvällen. Förr i tiden såg vi oftast någon film på kvällen men det jag orkar med nu är ett avsnitt av en serie innan jag stupar i säng redan vid 20-21. Jag är fortfarande helt otroligt trött så jag försöker lägga mig riktigt tidigt i hopp om att någon gång sova ikapp. Knodden vaknar oftast minst en gång per natt och vill upp för dagen någon gång vid 4:30-6, oftast 5, vilket är en mardröm för mig som är så morgontrött. Jag hoppas på en förändring när Knodden börjar dagis om några veckor. Jag tänker att han då är så trött att han faktiskt borde vilja sova lite längre på morgnarna. Hoppas hoppas hoppas!

Idag vaknade Knodden med feber men vi lämnade till farmor ändå. Jag vet att han blir väl omhändertagen där och det känns så dumt att vara hemma från jobbet när jag är så ny och redan vara hemma sjuk två gånger (!). Migränen har kommit tillbaka som ett brev på posten efter att inte ha visat sitt fula tryne sedan innan jag blev gravid. Det är på grund av stressen, det vet jag. Det är turbulent i den personalgrupp som jag är chef för och jag blir väldigt lätt stressad över om det är dålig stämning. Jag är övertygad om att jag är en HSP – Highly Sensitive Person. Herregud, alla stressåkommor som jag ligger inne med alltså. Jag har migrän, IBS och sömnsvårigheter. Att jag då väljer att jobba som chef och gärna tar på mig uppdrag där det är problem är märkligt när jag tänker efter men det är ändå det jag brinner för.   

Jaja, fullt upp alltså. Kommer på mig själv med att drömma mig iväg till en solstol på en strand i Maldiverna. Är det rimligt att tro att det kommer att ske inom det närmsta?

Update

Jösses vad tiden har gått! Och nu är jag tillbaka i arbetslivet och plötsligt har jag slötid (och lust) lite då och då och hinner skriva på bloggen.

Vilken grej det är att bli mamma! Det går verkligen inte att föreställa sig i förväg. Min son är nu 15 månader och han är underbar. Det är, som alla säger, en kärlek som är obeskrivlig. Han är det finaste barn jag någonsin har sett! Jag lägger upp hur mycket kort på honom som helst på Instagram och Facebook. Jag kan inte låta bli. Det är verkligen som en förälskelse.  Snart ska han börja på förskolan och jag har som sagt börjat att jobba litegrann. Nya tider! Det ska bli fantastiskt skönt att få egentid och att få ha dialoger med vuxna människor om annat än sömnrutiner och tandsprickning och att få äta lunch i lugn utan att behöva mata någon annan samtidigt. Det ska bli skönt att slippa sysselsätta ett energiknippe som man måste ha koll på HELA tiden eftersom allt hamnar i munnen och allt ska pillas på eller klättras upp på. Det har varit stressigt minst sagt. Jag har knappt någon energi kvar i kroppen och lider av konstant sömnbrist. I början var oron alldeles för stor och jag kunde inte alls njuta av att äntligen få vara mamma.  Nu njuter jag men jag tror också att det kommer att bli ännu bättre när vi får en liten paus från varandra på dagarna, min lille älskling och jag.

Rekommendationer

Ni som är gravida och funderar på vad som behövs till bebisen får här lite tips från mig.

Babynest! Bästa grejen. Knodden sover alltid i sitt. Nu har vi det bredvid mig i vår säng men vi har också haft det i barnvagnen och i Knoddens barnsäng. Nu är han dock så stor att det blir lite väl trångt för honom. Jag tycker att det är väldigt smidigt att amma och sen kunna lägga ner honom bredvid mig i nästet och sen inte behöva oroa mig för att jag ska rulla över på honom och han verkar sova bra när det är lite trångt. Han börjar bli lång så snart får vi byta plats på honom och få honom att sova i egen säng. Det blir spännande.

Adapter till babyskyddet. Vi köpte ett skydd som passade till vår Stokke Trailz men den var tyvärr för tung för mig så nu har vi hyrt ett skydd som inte passar till vagnen. Således är det jäkligt mäckigt att flytta bebisen från skydd till barnvagn om han sover eller om vi ska gå runt med honom. Så ett babyskydd med adapter som passar till er vagn rekommenderas!

Babygym och babysitter! Båda två är toppen att ha och alternera mellan när bebisen blivit några månader och kan roa sig själv en stund.  Babysittern kan man också ta med in på toaletten när man ska duscha. Man få kanske spexa lite extra för att hålla bebisen road men den har verkligen underlättat för oss.

Plastad frotté. Min bebis älskar att vara naken och då är det bra att ha honom liggandes på plastad frotté som är lättvättat eftersom han ALLTID kissar när han är naken.

Snuttefilt. Knodden somnar mycket lättare när han har sin snutte att mysa med. Ibland fungerar det också att lägga den över ögonen på honom, då får han lättare för att komma till ro.

Amning och sömn

Vi var på föräldragrupp igår och jag insåg verkligen då hur mäckigt det är med min amning. Tjejerna där stoppade liksom bara in bebisen under tröjan och så ammades det för fullt, på en helt vanlig kontorsstol och utan att man ens skymtade bröstet. När jag ska amma behöver jag ju flasha loss för att få på amningsnappen som också alltid behöver rättas till flera gånger och jag klarar inte heller av att hålla Knodden ordentligt så att han får tag om jag inte har en kudde att luta honom mot. Nu sitter jag och kikar i ett häfte jag fick på BVC om smakportioner och så. Hade varit drömläge att amma kväll, natt och morgon och sen kunna ge ersättning och gröt resten.

Sen måste jag skryta med att han inatt sov 21-3:30 och 4-8! Underbart. Fast jag kunde ju inte sova ändå i och för sig. Jag kan inte förstå varför det ska vara så svårt att få sova? Antingen kan jag inte somna om efter amning eller så vaknar jag innan Knodden för att brösten värker, jag blir orolig för att han inte har vaknat eller för att han andas märkligt, eller så är det någon annan i huset som väcker mig. Man tycker ju att kroppen borde passa på när det finns möjlighet. Som nu. Nu borde jag verkligen passa på när han sover men istället sitter jag här och surfar. Surfar dock efter bröllopsresor så det är inte helt oangenämt...

Utbygge och pengar

Knodden sover. Han är lite snuvig och hostar. Han sov bra inatt men inte lika länge som vanligt och han var svårare att söva. Vanligtvis så ammar jag, han somnar vid bröstet och jag lägger över honom i nästet men inatt blev det upp och bära runt och vyssja innan han blev lugn igen. Jag försöker suga ut snoret med en Näsfrida men det rinner till snabbt igen. Lilla snutten. Han är verkligen det finaste jag har. På riktigt så tror jag faktiskt inte att det finns någon finare bebis än min.

Vi väntar på att få godkänt på vårt bygglov. Som jag längtar. Just nu har inte Knodden något eget rum och alla grejer vi har till honom ligger utspridda lite överallt. I eftermiddag kommer en mäklare hit för en ny värdering inför att vi ska utöka vårt bolån. Det är inte gratis att bygga ut direkt. Aj vad pengar det kommer att kosta. Vi har räknat med mellan 800 000-1 000 000 kronor. Jag tycker att det är läskigt som sjutton att ta mer lån och således ha större utgifter varje månad. Jag är i regel rädd för allt som kostar pengar långsiktigt. Min sambo kikar dessutom på ny bil men bilar är verkligen det sämsta köpet. Å andra sidan så lever vi bara en gång och kanske ska man då passa på att unna sig? Jag tror min sambo och jag är bra motsatser på det sättet, han driver på och jag håller tillbaks så att det blir en sund balans.

Drömma går ju

Jag läser Michaela Fornis blogg och drömmer mig bort till Costa Rica och underbara yogadagar i solen. Lugna stressfria dagar och kvällar där vi unnar oss en drink i solnedgången men lägger oss i tid och således vaknar alldeles utsövda. Jag drömmer om att se ut som Michaela i bikini och stressgooglar yogakurser här i närheten. För inte kommer jag kunna åka iväg på en yogaresa till Costa Rica de närmsta åren och inte fan kommer jag se ut som Michaela i kroppen heller för den delen. Nej, jag blir kvar här i soffan med en öppnad Aladdin-ask och snabba kortare promenader med skrikande bebis i vagnen, flobbig mage och blek hy...

Sömnbrist och egentid

Sömnen har en mycket större betydelse för mitt välmående än jag kunde ana innan jag fick barn. Jag stressar upp mig kolossalt över att jag inte får sova. Såpass mycket att jag inte kan sova även om bebisen sover som han ska. Jag är trött hela tiden och längtar otroligt efter att få sova en hel natt utan att få sömnen avbruten. I natt var dock en mycket bättre natt än på länge. Knodden somnade vid 21:30 och jag som varit ute på roligheter med min kompisar somnade strax innan 23. Sen var det två korta uppvak för mat klockan 3 och klockan 7 och så gick vi upp vid 8. Drömnatt för någon med spädbarn! Och nu sover han minsann igen så att jag kan blogga och tvätta och annat nyttigt.

Jag uppskattar verkligen att få komma bort några stunder och umgås utan barn. Jag har dock lite dåligt samvete för att min sambo inte hittar på något och är den som varit hemma själv med Knodden oftast. Eller ja, på kvällstid då. Jag är ju hemma ensam med honom på dagarna mest hela tiden. Det är skönt att komma iväg men jag hade inte räknat med stressen. Jag stressar upp mig för att det kanske är tufft hemma för sambon, för att det ska bli för sent så att min sömn blir ännu mer lidande än den redan är, för att jag ger ersättning och pumpar istället för att vara hemma och amma och sen saknar jag ju honom. Jag kommer på mig själv med att sitta och titta på kort på honom. Jag är så jäkla stolt över mitt lilla underverk. Kan inte se mig mätt. Han är finast i världen. Och förhoppningsvis blir det lättare att kombinera egentid med bebistid så småningom. Jag tror verkligen på att jag behöver egentid för att kunna vara en bra mamma. Det är viktigt för mig att längta och få input från andra vuxna och pausa från bebisbubblan en stund.

Oförändrat läge i bonusfamiljen

Jag trodde, eller hoppades, att relationen med min bonusson per automatik skulle bli bättre sen min son kom och blev hans bror men så är dessvärre inte fallet. Känslorna är likadana och dessutom så har det nästan blivit jobbigare nu för när bonussonen är här rubbas de rutiner vi har på de veckor han inte är det. Plötsligt blir det att alla lägger sig senare och min sambo som sover i bonussonens rum när han är borta sover istället på soffan. Små grejer kan tyckas men det stör. Det är kanske så jag kan sammanfatta hela vår relation egentligen. Att han stör mig och det liv jag vill ha. Det är så jävla sorgligt att jag känner så här men jag har gett upp hoppet om att känslorna kommer att förändras. Det har gått mer än fyra år nu och det blir inte bättre. Jag har testat det mesta. Jag har gått i terapi med olika slags terapeuter, jag har försökt påverka min sambo, jag har försökt prata med sambon och bonussonen, jag har försökt prata med bonussonen. Ja, jag tycker att jag har försökt det mesta men det blir inte bättre. Det som är kvar är att acceptera läget så det ska jag försöka göra nu. Jag tycker att det är jobbigt och mitt liv är inte som jag vill att det ska vara varannan vecka men det är ändå värt det. Man kan inte få allt...

Missnöjd katt

Jag försöker hitta ett nytt hem till min älskade katt. Han trivs inte hos oss sen bebisen kom. Detta märks tydligt eftersom han dessvärre märker revir genom att bajsa (!) inne, senast i soffan men också i vår säng och han jamar högt på nätterna och väcker både mig och Knodden. Det är ofattbart sorgligt att behöva lämna bort honom men det är det bästa för oss alla. Jag letar efter någon som kan ge honom den omsorg och uppmärksamhet som han förtjänar. Jag har ett hem på gång, hos en gammal kollega, men de har redan katt så vi får se hur det går. Han ska vara där på prov i början på februari. Håll tummarna!

Cellprov

Jag blev kallad på cellprovstagning under graviditeten. Man ska tydligen inte göra cellprov då så jag fick åka och göra det idag istället. Hugaligen. Jag har verkligen fått fobi för gynundersökningar. Jag spände mig så mycket att det gjorde skitont. Att slemhinnorna är så torra nu när jag ammar och att barnmorskan inte kunde använda särskilt mycket glidslem på grund av risk att förstöra provet hjälpte inte till heller. Nu hoppas jag verkligen att det är rejält med tid till nästa gång jag behöver göra någon gynundersökning. Jag fick flashbacks till senaste ägguttaget som var en riktig pärs. Det var naturligtvis värt det eftersom jag fick Knodden på grund av det. Jag har gjort fem stycken ägguttag och det blev värre och värre varje gång tyckte jag, förmodligen eftersom det innebar en sådan psykisk press. Jag är så glad att det är över.

Irritation

Jag känner mig låst. Knodden ammar varannan timme så jag hinner inte med särskilt mycket om jag skulle ge mig ut på något själv och gör jag det ändå så är det alltid stressigt. Vi kan ge ersättning men det vill jag helst inte eftersom jag då är rädd att min mjölkproduktion blir drabbad och min känsla är att jag inte har så mycket mjölk från början med tanke på hur ofta han äter. Jag blir också lite irriterad på min sambo som tar sig friheten att gå ut eller att spela golf hur som helst. Ansvaret är så snedfördelat när man ammar. Detta leder till friktion i förhållandet, jag kan inte låta bli att störa mig på att jag är den som tar alla nätter medan sambon sover gott i egen säng, eller att det är jag som alltid får byta sista och första blöjan för dagen. Jag tror aldrig vårt förhållande har varit så svajigt som nu.

Vi har inte kommit igång med att ha sex ännu. Hur ska vi kunna lyckas med det när all vaken tid i princip går till att ta hand om Knodden, att när han sover försöka hinna med det som inte hinns med när han är vaken och när vi dessutom inte ens sover i samma säng? Och med all irritation jag känner så finns det verkligen ingen lust heller. Jag försöker att tänka att det är en fas. Snart sover han längre pass och vill ha mat mer sällan och kan sova i egen säng, då får sambon banne mig flytta tillbaka till vårt sovrum. Då ska vi hålla om varandra igen. Då hittar vi tillbaka till varann.

Det finns hopp!

Jag är med i en IVF-grupp med tjejer som jag träffade via bloggen och som har haft träffar här i Göteborg. Vi är sju stycken tjejer som alla har kämpat för att bli gravida. Vi har inte setts allihop på ett tag nu men vi har kontakt via en Facebookgrupp som vi startat. För att ge alla er som kämpar lite hopp så är vi nu alla mammor eller gravida. Jag är så glad för vår skull! I början på månaden blev den sista av oss gravid och inatt blev en av tjejerna mamma. Det är så underbart! Heja alla som kämpar, ge inte upp! Ju fler misslyckade försök desto närmre är ni att lyckas. Tänk på det.

Lite bättre nu

Det är bättre nu. Jag valde att ta bort mjölkprodukter också efter en extra jobbig dag. Vi har gjort fem stycken behandlingar med akupunktur och idag är det sjätte dagen utan mjölkprodukter. Vi bytte också ut AD-dropparna mot vattenlösliga sådana. Jag vet inte vad det är som hjälpt men ska testa att fasa in mjölken enligt ett schema som jag hittade när jag googlade så får vi se hur det går. Han är fortfarande rätt kinkig på kvällarna men det är skillnad i hur ihärdigt skrikandet är och hur lätt han går att trösta. Jag tror att det mer beror på trötthet än ond mage. Han verkar inte vilja somna in ordentligt vilket resulterar i att han bli övertrött de dagar som det bara blir några kortare tupplurar. Men som sagt, det är bättre!

Han är mer alert nu och verkar se mycket längre eftersom han gillar han ligga och kika ut genom fönstret och på annat som avger ljus. Han greppar gärna mitt finger och ler mycket, jag tror till och med att försöker få till ett skratt då och då. Han jollrar och lyckas röra vid leksakerna på babysittern. Han är världens mysigaste när han inte är för trött. Mammas lille kille.

Mitt vänstra bröst konstrar lite. Det känns som att han inte blir mätt på det och dessutom gör det ont. Det är som en strålande smärta som kommer och går. Någon som känner ingen det? Jag pumpade bröstet två gånger igår efter att han är ätit för att öka produktionen men hittills verkar det fortfarande komma för lite mjölk för att han ska bli nöjd. Nu vill jag helst inte pumpa mer eftersom jag fått den där strålande smärtan. Tur att det finns ett bröst till! Vi ger också mjölkfri ersättning en gång om dagen. Vår rutin är att vi tar på pyjamas, byter blöja och ger ersättning vid halv nio på kvällen. Vi brukar få honom att somna vid tio-elva-tiden. Idag sov han till kvart över åtta från klockan tio igår kväll. Den lille sjusovaren.