Mitt livs största kamp

Läkaren trodde absolut inte att det var en hjärntumör utan var helt säker på att det är en stressrelaterad huvudvärk. Efter att frågat mig vad som pågår i mitt liv och om det hänt något speciellt det senaste började jag storgråta. Tänk att jag inte själv tänkt på att det faktiskt bara är två månader sedan jag fick missfall och att jag ju är hur jäkla nervös som helst inför kommande IVF-försök. Det känns som att det inte finns något annat val än att bara köra på men egentligen borde jag ta det riktigt försiktigt för det jag gått och fortfarande går igenom är ju något helt avgörande för mitt liv. Det är förmodligen mitt livs största kamp.Det är så lätt att glömma det.

Kontraster

Jag har haft kontrasternas helg kan man säga. I fredags och lördags var det high life. Jag mådde prima! I fredags slutade jag vid lunch och gick och åt med en kompis, gick en liten stund på stan och när jag kom hem sov jag på soffan i två timmar. Underbart. Sedan åt vi charkisar och drack gott vin och jag orkade hålla mig vaken till midnatt. På lördagen vaknade vi tidigt och drack kaffe i sängen, tog en promenad, åkte och shoppade lite för att sedan ta en tupplur till på soffan. På kvällen åt vi middag hemma hos vänner i godan ro. På söndag däremot så bröt helvetet lös. Jag vaknade med huvudvärk, tog två Alvedon och försökte somna om men det blev bara värre och värre. Jag fick för mig att inte ta någon migräntablett eftersom jag både var osäker på om det verkligen var migrän då jag brukar få synbortfall vilket jag inte hade nu och för att jag tänkte skona kroppen sådan medicin inför nästa IVF-försök. Göta Petter vad dålig jag blev. Jag kräktes som sjutton och huvudvärken gav inte vika på flera timmar. Till saken hör att jag ringde Vårdcentralen i fredags eftersom jag har haft huvudvärk hela veckan och kände mig orolig över det. Jag har tagit både Alvedon och Imigran på grund av huvudvärken men inget har fungerat. Läkaren sa att jag hade spänningshuvudvärk och hade det varit en tumör, vilket jag hypokondrisk som jag är, oroade mig över, så hade jag haft kräkningar. Jaha, och nu har jag ju kräkts så det har stått härliga till vilket gör mig totalnojjig. Jag tycker att jag mår illa hela tiden och att jag känner mig märklig. Jag får nog ringa Vårdcentralen och boka en tid ändå. Orka vara orolig över det här mitt upp i allt

Lång akupunktursbehandling

Jag påbörjade som sagt min akupunkturrunda igår och hade räknat med en 45-minutersbehandling och att jag skulle hinna tillbaka en sväng till jobbet. Det kunde jag dock fetglömma för jag blev kvar hos Jun i en och en halv timme! Jag tror faktiskt att hon glömde av mig. Jag låg cirka 20 minuter med nålar i ryggen och sen när jag vänt på steken så fick jag ligga i nästan en timme utan att hon meddelat att det skulle bli en sådan lång runda. Det har aldrig hänt förr utan vanligtvis så blir det 20-30 minuter. Hon måste ha glömt bort mig. Jag kunde dock inte med att fråga henne om det men nästa gång kommer jag att fråga innan hur länge det är tänkt att jag ska bli liggande. En timme på en stel bänk utan att kunna röra sig (det gör ont när man har nålar som sitter i musklerna) känns väääldigt länge kan jag meddela. Ja ja, hoppas att det blir extra bra påverkan på min livmoderslemhinna nu då :) 

Fick för övrigt ett positivt utslag på mitt ägglossningstest i morse. Detta innebär att jag mest troligt kommer få ta sprutor när jag är i New York. Jag har räknat ut att om jag tar dem klockan 21 här hemma så ska jag ta dem klockan 15 i New York. Glad gubbe på ÄL-stickan innebär också att det blir åka av i dagarna. jag kan ju inte låta en chans gå förbi...  

DHEA - vågar jag testa?

Jag hade tänkt att köra på DHEA ett tag här nu och se om det förbättrar våra chanser. Egentligen är det främst för kvinnor med dåligt AMH-värde, mina är bra. Jag åt dock lunch med en kvinna förra veckan som förbättrar tina AMH-värden från 0,6 till 2,0 efter att ha tagit DHEA i 6 månader och jag blev nyfiken på om det kan förbättra mognaden på mina ägg då jag haft problem med det. Dessutom tänkte jag att min sambo kunde få testa han också och kanske förbättra sin spermakvalitet. Men så läser jag om alla biverkningar och fegar ur. Har ni någon åskikt om DHEA?


http://www.centerforhumanreprod.com/dhea.html

http://haveababy.com/fertility-information/ivf-authority/dhea-and-ivf-harmful-in-certain-cases

Akupunktur

Idag är det dags för första akupunkturbesöket inför IVF-försök nummer 5. På ett sätt så ser jag framemot det för det innebär att vi är ett steg närmare att kanske bli gravida och dessutom ska jag be akupunktören sätta lite nålar för min IBS-mage som är helt bananas för tillfället. Jag ser på riktigt ut som om jag har en ballong under tröjan. På ett annat sätt ser jag inte framemot det för det kostar skjortan och det gör ont. Men det får det vara värt.

Jag börjar bli nervös nu. Jag är otroligt rädd för att det inte ska fungera och för hur jag ska reagera om jag får mens, jag har hittills alltid fått mens innan testdatum. Jag funderar på vart jag är någonstans när det händer. Hur jag ska kunna smita undan. Hur jag ska kunna hantera det. Sorgen. 

Orättvisan

I fredags fick jag reda på att en kompis till min sambo och hans tjej är gravida. Jag fick en stor klump i magen. I vanliga fall när jag hör att någon jag känner är gravid så känns det ledsamt, jag blir påmind om att det inte är jag som är gravid men jag kan ändå glädjas för dem, men i det här fallet så blev jag missunnsam på riktigt. Vi firade nyår med det här paret och hon är bland det märkligaste jag varit med om. Först sa hon att hon inte var säker på relationen till sin nyblivna sambo, sen sa hon att han hade tvingat henne att göra abort för att några minuter senare, efter att jag hade berättat om våra IVF-försök, säga till min sambo att hon inte kan bli gravid. Uppenbarligen kan hon det. Jag förstår ingenting, hon är helt bananas och har betett sig sjukt märkligt vid alla tillfällen jag har träffat henne. Hur kan livet vara så orättvist att hon blir gravid och inte jag?

Slappna av

Som jag har stressat upp mig för att jag kanske får min mens när vi är i New York! Tänk om det blir strul med att ta med sprutorna? Vilken tid ska jag ta dem? Ska jag anpassa mig efter Sverige eller USA? Varför ska man egentligen ta sprutan på kvällen? Tänk om jag får mens precis när vi kommit dit och missar ultraljudstiden, vad gör jag då? Ska jag strunta i försöket då? Gah! Till slut så bestämde jag mig för att ta det som det kommer. Jag får fixa ett intyg så jag kan ha med mig sprutor och om det nu skulle vara så att jag får mens typ samma dag som jag kommer dit så får jag ringa kliniken och se vad de säger. Kanske kan jag börja med sprutorna dag 3 och på så sätt hinna med ultraljud så jag slipper hoppa över ett försök. Meningen med resan till New York var ju att få släppa det här för en stund men det går verkligen inte. Är man fast i IVF-karusellen finns det aldrig någon möjlighet att helt och hållet släppa det. Man är alltid orolig, spänd, nervös eller ledsen över något i samband med IVF. Och så finns det alltid någon jävel som säger att man ska slappna av. Senast i fredags var det en tjej som gav mig exempel efter exempel på folk hon kände som minsann blivit gravida bara de hade slappnat. Dra åt helvete.