Spraystart 140214

De ringde mig från Repro idag. Jag har fått sprutstart på fredag. Jag trodde att det skulle vara ikväll, mest på grund av att jag sist fick sprutstart samma dag som de ringde mig. Men detta borde också innebära att jag inte får uttag och återförande måndag och onsdag som sist utan snarare onsdag och fredag. Fast vad vet jag? Det kanske blir helt annorlunda den här gången. På fredag är jag på genrepet av Melodifestivalen då sprutan ska tas vilket känns lite stressigt men men, jag har gjort det förr så det är väl bara att läsa igenom bruksanvisningen noggrant och köra på. På fredagskvällen så ska jag också dra ner på Suprecuren och bara ta en puff per näsborre i stället för två.

Jag känner mig hemskt låg den här veckan. Jag har haft migrän två gånger den senaste veckan och det gör ju sitt till men jag känner heller inga större förhoppningar om att det kommer att lyckas på det här försöket. Jag vet inte varför känslan är så stark men det är väldigt jobbigt och jag sitter här på jobbet och är gråtfärdig. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här om jag inte blir gravid den här gången. Jag kommer ju behöva kämpa på, jag kan inte ge upp, men det kommer att bli svårt och just nu känns det som att jag kommer att bli deprimerad på riktigt om det inte fungerar.    

Fan vad jobbigt det känns nu….

Det går enligt plan

Jag fick min mens igår så nu kan jag slappna av men också bli lite ledsen för jag hade inte helt get upp hoppet om att jag var gravid ändå. Och slappna av kan jag göra eftersom allt då går enligt plan och jag antagligen inte har fått någon cysta. Det är tydligen relativt vanligt att man får det under en sådan här process. 

Barnmorskan ska höra av sig på onsdag så då får jag datum för sprutstart. Sist fick jag sprutstart samma dag som hon ringde så det borde bli samma nu. Hoppas det. Det känns som ett steg närmre mitt barn. Jag kan inte greppa att jag kanske blir med barn den här gången. Det är på något sätt lättare att tänka att det inte kommer att funka. Antagligen för att jag inte kan sätta mig in i hur det hade känts att faktiskt vara gravid. Men jag hoppas! Herregud vad jag hoppas.  

Negativt graviditetstest

Idag gjorde jag ett graviditetstest. Det är ca 10 dagar sedan min ägglossning och min sambo (!) var så säker på att det hade fungerat den här gången så jag testade i morse. Med negativt resultat. Jag hade faktiskt fått upp förhoppningarna lite så det kändes inte alls roligt när det bara syntes ett streck på stickan. Jag känner mig mer och mer orolig över hur jag ska må om jag inte blir gravid på det här försöket heller. Nu när min följeslagare är gravid så känns det ännu jobbigare på något sätt. Jag ska dock inte ha mens, enligt min app, förrän nästa måndag så jag får testa igen då. Min mens känns hemskt oregelbunden sedan IVF-försöket så det känns som att den kan komma närsomhelst och när man går på Suprecur så ska den komma inom max 2 veckor. De ska ringa från Repro för att stämma av läget och informera om när det är dags för blodprov, den 12:e februari.

Om jag nu blir gravid på det här försöket så hoppas jag att jag kan njuta av det och inte börja oroa mig för missfall med mera direkt. Min kompis, som plussade förra veckan, verkar inte alls kunna slappna av och känna sig glad vilket känns lite provocerande. Hon är ju för fan gravid! Jag vill inte höra att hon tycker att det är jobbigt med insnöade bilar eller liknande för hur fasen kan hon ens tycka att det är jobbigt när hon är gravid? Hon borde vara lyckligast i världen! Åtminstone i några veckor till borde hon känna något gravidrus. Fast vad vet jag? Jag är ju inte där och kanske kommer oron direkt för mig också men hoppas verkligen på att jag får njuta en stund. Det är jag värd.

Nässpray - bieffekter

Dag 5 med sprutorna och jag märker av det på humöret som är svajigt minst sagt. Det kan dock också vara pms eller en härlig kombo. I alla fall så har det varit några dagar där jag känt mig väldigt ledsen och upprörd och en hel natt utan sömn men idag känns det bättre igen. Jag blir lätt andfådd och väntar bara på att vallningarna ska komma. Inte helt fel nu i och för sig med tanke på hur satans kallt det är hela tiden. 

Världens bästa sambo överraskade mig med en tapastallrik, Marianne-kolor och Cola zero igår och jag fick ligga på soffan hela kvällen och titta på tv-serier. Han är bra han!

Ensam

Jag har en kompis som också går igenom en IVF-behandling nu. Vi har hållit på att försöka bli gravida i princip lika länge och idag så testade hon positivt efter sitt första IVF-försök. Jag blev så klart jätteglad för hennes skull, hon är verkligen värd att få bli gravid nu efter att ha försökt så länge och hon har även haft en lite klurig väg till kärleken. Men. Jag blir så sjukt stressad själv. Det har känts som att vi har varit på samma resa och nu stack hon till en paradisö och lämnade kvar mig i ett kallt och blött Sverige. Jag vet att jag själv kan vara gravid inom en dryg månad men det känns som en evighet. Och jag tänker på hur det kommer att kännas om det inte fungerar då heller. Jag vill inte vara själv i det här. Det är för svårt.

Spraystart

Så var det dags att börja spraya Suprecur igen. Klockan larmar klockan 6, 14 och 22 varje dag framöver. Jag har planerat ägguttag och återföring vecka 9 så det är minst 4 veckor som jag ska behöva hålla på med sprutorna. Den här gången är jag inte vidare orolig för hur jag ska reagera eftersom jag knappt märkte av sprayen sist. Läkaren sa att jag skulle vara förberedd på att känna mig väldigt känslosam men jag tror inte att jag var mer känslosam än vad varje kvinna som behöver genomgå detta är.

Nu är jag igång. Det känns alltid lättare när man åtminstone gör något även om jag vet att det är flera veckor kvar tills jag ”gör något på riktigt”. Jag försöker tänka positivt och att det är nästan 20% större chans att man blir på smällen på andra försöket. För den statistiken tror jag stämmer men man blir ju helt knäpp av all statistik som man läser här och där och det är skillnad på färsk återföring och fryst. Idag läste jag mig till att det är större chans på fryst fastän jag tidigare trott att det var tvärtom.  

Wish me luck!

Hos psykologen - liv i limbo

Jag hade tid hos psykologen på Repro igår och det kändes bra att få prata av mig. Hon hade en del bra saker att säga som jag tar med mig. Bland annat så sa hon att de känslor man har efter ett misslyckat IVF-försök kan jämföras med de känslor man får efter ett missfall. Att man ju ha samma förhoppningar i början på en graviditet som när man gör ett IVF-försök och att om man dessutom har kämpat för att bli gravid och sedan misslyckas vid IVF:en så blir det extra jobbiga känslor som man ska försöka hantera. Man ska samtidigt försöka leva ett normalt liv men allt som oftast så sätter man livet på vänt. Man kan inte boka resor eller byta jobb till exempel. Man kan inte leva sitt liv som vill.Så känns det för mig. Mitt liv är i limbo.