Besök på reproduktionsmedicin

Jag har haft en väldigt bra ledighet. Legat i solen på altanen, badat i poolen, hängt med vänner, varit på en underbar Håkan-konsert och tittat på massa avsnitt av Orange is the new black. Dessvärre fick jag en riktigt tuff jobbångest i går. Varför får man alltid det? Förra året hade jag ångest hela sista semesterveckan. Det här året har jag tagit ledigt måndag och tisdag så att jag inte får en hel långvecka direkt efter semestern åtminstone.

Torsdagen var spännande. Först hade vi som ni vet, möte med ”vår” läkare på reproduktionsmedicin på Sahlgrenska. Jag blev rätt irriterad faktiskt, på grund av två saker. Det ena var att hon sa att den som beslutat om vilken dag jag skulle plocka ut äggen sist kunde varit mer noggrann och sett i min journal att jag har lite problem med många omogna ägg och därför borde beslutat att jag skulle vänta extra länge innan ägguttag. Så på grund av slarv så fick jag inte tillräckligt med mogna ägg. Jag blir rädd att det är fler saker som missats på grund av slarv. Vad trött jag blir. Jag hade känslan av detta tidigare och har påmint om att min slemhinna ser finast ut högst upp i mitten för att de ska sätta tillbaka embryot på rätt plats och det gjorde jag tydligen rätt i, de kunde lika gärna ha missat att läsa det i min journal.  

Andra irritationsmomentet är att hon den här gången sa att stress spelar in. Jag har alltid tidigare hört raka motsatsen. Hur i hela friden ska jag kunna släppa känslan av att vara apstressad inför ett försök? Det går ju verkligen inte att mota bort?! Det fick mig dock att tänka att jag kanske ska pröva akupunktur inför nästa försök. Det hjälper väl visserligen mest till med att man får en bra blodtillförsel till slemhinnan/livmorden (hjälper embryot att fastna) men kanske hjälper det en även att slappna av?

Summa summarum av besöket var i alla fall att läkaren definitivt inte tycker att vi ska ge upp utan fortsätta kämpa, att det kan gå på naturlig väg också (så dålig är ändå inte spermiekvaliteten), att vi ska fundera på att sätta tillbaka två ägg nästa gång (det tänker vi göra om det finns två att sätta tillbaka) och att vi ska köpa ytterligare försök om det inte fungerar med de försök vi har via landstinget. Jo och att vi kör långt protokoll för att chansen att få ut fler ägg är större då (också nyhet) och att det inte finns någon specifik anledning till att ägget inte fäster vad de kunde se, de har ju dock inte gjort några vidare prover eller liknande.

Jag var hos en socionom hos Föräldrarstöd och pratade om relationen till min bonusson också men mer om det sen.