Jag
känner mig fortfarande ledsen. Och trött. Vi hade besök hela helgen, av det nyförlovade paret. Jag trodde
att de skulle åka vid lunch eller senast på eftermiddagen i går men de stannade
ända till klockan halv nio igår kväll vilket inte alls var vad jag kände att
jag behövde den här helgen. Mitt behov av att vara ensam och ta det lugnt är
stort nu och idag känner jag mig gråtfärdig igen. Tanken på att vi får
bonussonen på onsdag och allt vad det innebär men skrikande vilda barn och
extra städ och matlagning känns så jobbigt att jag inte vet jag ska ta vägen.
Jag vill flytta till en öde ö och bara vara själv. Jag vill inte behöva
tänka på att mitt humör går ut över någon annan för det ger mig dåligt samvete
på toppen av allt.
Jag sitter i kontorslandskap
på jobbet och jag reagerar på att höra andras röster hela tiden, det kryper i
kroppen på mig. Jag vill så gärna ha lugn och ro.
Jag hade bestämt mig för
att vara positiv inför det här försöket men det känns snarare som att jag
håller på att klappa ihop fullständigt. Det mesta bottnar antagligen i
en rädsla för ett ytterligare misslyckande. Och stressen över att jag ska
försöka vara positiv eftersom negativ stress påverkar just negativt. Jag blir
tokig på den här karusellen. Jag vill inte fortsätta åka. Jag vill hoppa av.
Tråkigt att läsa att du känner så, hoppas du hittar lite tid för vila och uppladdning. Kram Pia
SvaraRaderaTack Pia, det känns lite bättre idag. Det går verkligen upp och ner...
RaderaKram
Så där har jag känt många gånger, att jag vill hoppa av. Stanna i sängen alternativt köpa en enkel flygbiljett ut i världen bara för att komma bort. Men jag har tagit mig upp varje gång. Jag har också stort behov att vara ensam och få lugn och ro. Kram till dig.
SvaraRaderaJa man tar sig upp varje gång men det är så jäkla tufft när man är på botten. Man ser inget ljus även om man rent rationellt vet att det blir bättre. Skönt att kunna skriva av sig här med risk för att ni som läser tycker att jag är värsta tråkmånsen....
RaderaJag ska försöka ställa lite högre krav hemma på att få lite lugn och ro.
Kram
Jag vet hur du känner. Att behöva sätta upp en fasad tar mycket energi. Ibland kan det vara till hjälp, men ibland inte, man blir bara ännu ledsnare. Yoga var till stor hjälp för mig när jag mådde som sämst. Men gäller att hitta en lärare som förmedlar även den själsliga biten, eller en bok som beskriver den. Har du läst Eat Pray Love? Den fick mig på fötter i ett mörkt ögonblick. Kram /Carin
SvaraRaderaJo, jag har funderat på yoga, tar emot lite efterrsom jag har så dålig rygg (stelopererad) men kanske ska ge det några försök...
RaderaLäst boken men det var för ett tag sen. Filmen var ingen höjdare dock, den såg jag för ett par veckor sen.
Kram