Bonusproblem

Jag var, som sagt, på Föräldrarstöd för att tala om min relation till min bonusson i torsdags. Jag uppfattar det som att man kan hitta en del som har samma problem på nätet men att det aldrig annars pratas öppet om de problem som kan uppstå i en sådan här relation eftersom det är så jäkla tabu. Det är tabu att som vuxen inte kunna komma överens med ett barn om det inte är ens eget men som man bor tillsammans med och det är definitivt tabu att prata om att man inte hyser några varmare känslor för sitt bonusbarn.  

Sanningen för mig är att jag och min bonusson inte har valt varandra och som det ser ut just nu så hade det inte spelat något större roll, varken för honom eller för mig, om vi inte skulle bo tillsammans längre. Det skulle snarare kännas skönt.

Det är ett komplicerat förhållande och det är svårt att förklara vad det är som är svårt men främst är det att jag inte känner att jag får någon kontakt med honom och att han är väldigt tillbakadragen. Nu har det gått så långt att vi undviker varandra. Eller jag undviker honom i alla fall.

Jag vill inte ha det så här, jag vill ha en bra och sund relation till min bonusson för jag kommer antagligen ha honom i mitt liv många år till och jag vill inte känna mig obekväm i mitt eget hem. Så jag gör vad jag kan för att förbättra relationen och ett steg i det är att tala med någon som är van vid att hantera sådana här frågor. Vi får se vart vi landar. Det har varit mycket jobbigare sedan vi började försöka få barn själva…