Gynakuten

Jag skulle aldrig ha sagt att jag var lugn. Oron har slagit emot mig med full kraft den här påsken. Jag har haft väldigt mycket molvärk som varit ihållande och det associerar jag direkt med missfall så det har varit kämpigt helt klart. Igår när jag var på toaletten så kom det pyttelite rosa på pappret, jag tror i och för sig att det var från utsidan och det var litet som en millimeter. Jag springer på toaletten stup i kvarten så är nog lite känslig i huden och kan ha fått ett litet sår men eftersom jag ändå oroade mig redan innan så beslöt vi oss för att åka in till gynakuten. Där satt vi i tre och en halv timme innan de kallade in oss i ett rum och sa åt oss att åka hem. Vilken besvikelse! Jag har hoppats på ett ultraljud som hade tagit dem fem minuter men de skyllde på att de bara hade en läkare på plats och många patienter. Så nu sitter jag här med min molvärk och har hjärtklappning vid varje toalettbesök. Tack och lov så ska jag till min barnmorska för provtagning imorgon och hoppas verkligen att jag kan få ett ultraljud då så jag kan lugna ner mig lite igen.

Borde inte akuten har mycket folk på plats när alla de andra mottagningarna är stängda? Det är ju då den behövs.  Det hade varit smart tycker jag. Dessutom borde de meddela sina patienter under tiden man sitter och väntar om  vad som sker. De kunde lika gärna ha sagt till oss men en gång eftersom de visste att det bara fanns en läkare på plats. Och alla som är där behöver inte träffa en läkare, de borde ha barnmorskor på plats för att hantera vissa fall, som i mitt fall till exempel. Blev riktigt sugen på att starta en egen gynekologisk akutmottagning för alla oss oroliga själar. Det är ett skämt att det bara finns en enda gynakut med en enda läkare på plats i en sådan stor stad som Göteborg.

Jaja, nu ska jag försöka slappna av litegrann den här sista lediga dagen.