KUB-test

Vilken dag det blev igår! De ringde från Östra strax innan lunch och frågade om jag kunde komma dit för KUB-ultraljud vid klockan 14. De trodde inte att de skulle ha blodprovssvaren utan skulle ringa mig med slutgiltigt resultat per telefon på fredag. Shit, vad nervöst! Det blev riktigt snabba puckar och jag fick flytta runt lite möten på jobbet för att kunna komma ifrån. Som tur var så kunde min sambo följa med. Jag frågade personen som ringde om min sambo behövde vara med om vi ändå inte skulle få några resultat och det tyckte hon för att vi kunde ju se en del som vi båda antagligen var intresserade av. Även synliga fel om det skulle vara några sådana. Urk.

När vi kom dit berättade barnmorskan att de fått blodprovssvaren så att vi ändå skulle kunna få ett slutgiltigt besked. Det hela kändes inte så nervöst när vi väl var där, det var som att jag kände på mig att allt skulle se bra ut. Men jag höll min sambos hand som vid alla tidigare ultraljud, som om han vore min lyckoamulett.

När vi kikade på ultraljudet såg allt väldigt fint ut, sa barnmorskan. Bebisen var precis rätt storlek och nackspalten var inte för tjock. Vi såg hur den rörde sig och öppnade och stängde munnen, vi såg båda hjärnhalvorna och armar och ben. Overkligt och fantastiskt samtidigt. Vår bebis.

Barnmorskan sa, så fort hon fått fram resultatet på skärmen, att det var ett jättebra resultat och så fick vi gå fram och kika medan hon pekade på skärmen och förklarade.  Vi fick 1:1405 på Downs syndrom och 1:200000 på de andra läskiga trisomierna. Jag känner mig väldigt nöjd med de resultaten. Jag känner mig lugn och den spärr som funnits tidigare angående att berätta för folk om att jag är gravid har släppt.

Här ser ni vår fina friska lilla bebis.