Jag har inte hittills känt igen mig i att mina hormoner spelar in och skulle göra mig mer känslig men nu jäklar! Det värsta är att jag för det mesta är arg. Jag stör ihjäl mig på folk på bussen, på min sambo, på min bonusson, på mina vänner... I fredags på bussen hem höll jag på att börja gråta av irritation på en person som satt framför mig men som satt vänd lite bakåt och pratade och pratade och pratade med sin granne och som hade världens sämsta andedräkt. Är inte det märkligt också hur jäkla dåliga andedräkter alla plötsligt har? I morse blev jag sjukt förbannad på busschauffören som skulle stå stel i evighet på alla hållplatser med dörrarna öppna när det var två grader ute. Jävla flane! Och min stackars sambo då, jag går på som sjutton om saker hela tiden och ifrågasätter varför han inte gör mer på det vis som jag tycker hade varit bättre. Jag känner mig helt utmattad av att vara så arg hela tiden. Ska detta hålla i sig hela graviditeten?
Jag körde också en storgråt i helgen när jag gick igenom ett gammalt fotoalbum och hittade en del foton på min pappa tillsammans med mig och min bror. Vi hade en krånglig relation då min pappa drack för mycket och som jag uppfattar det idag, som vuxen, var deprimerad under nästan hela sitt (korta) vuxna liv. Pappa gick bort när jag var dryga 20 och det är så fantastiskt sorgligt att han inte kommer att vara en del av mitt barns liv.
Känner igen alla dina symptom; kliet, stor mage (hade gravidbyxor från v 8) och känsligheten. eller snarare ilskan. Var vansinnig på min man den första tiden. Han luktade illa och förstod i största allmänhet absolut ingenting. Vissa dagar klarade jag inte av att se honom. Stackaren. Men nej, det brukar nog inte hålla i sig hela graviditeten. För min del gjorde det inte det utan var nog mest den första trimestern. Sedan blev allting mycket bättre. Tröttheten försvann och den omotiverade ilskan.
SvaraRaderaHoppas verkligen att det går över snart! Och det låter lovande att det gick över efter första trimestern för din del. Min trötthet verkar komma och gå men på det hela taget är det bättre fast irritationen verkar ha sin kulmen nu (hoppas jag, så att det inte blir värre!)
RaderaJepp, känner igen det där! Men jag tycker faktiskt att den värsta irritationen lägger sig efter ett tag. Jag har känt mig mycket bättre generellt sedan kanske v 22 och framåt. Klart det kommer dippar emellanåt men det är klart bättre! Dessvärre läste jag att man återigen kan påverkas av hormonerna nu under v 28-32... Men det klarar vi :) Kram!
SvaraRaderaJa så är det ju, vi klarar allt nu när vi äntligen är gravida!
RaderaKram!