måndag 6 juli 2015

Sol och helg

Jag smet tidigt från jobbet i fredags så det har förutom strålande väder även känts som helgen varit lång. Vi har varit på landet där mamma med sambo också var och vi hade tänkt stanna hela dagen igår men jag klarar verkligen inte av att umgås för mycket med min mamma. Jag blir så jäkla irriterad på henne. Vi är totalt olika och jag stör mig på i princip allt hon gör (i alla fall när vi tvingas bo så nära ihop). Det slutade med att vi åkte hem tidigt i går efter att ha tjafsat i lördags kväll. Det är skittrist att det är så här, jag vill så gärna komma bättre överens med mamma för hon är ju min älskade mor men jag kan inte hålla tillbaka irritationen och blir helt matt av att umgås med henne. När det blir så här tänker jag att jag är väldigt  glad över att jag väntar en pojke då jag tror att det är relativt vanligt att mamma/dotter-relationer är sådana här. Eller? Usch, jag får så dåligt samvete när jag tänker på det här, jag får ringa henne strax så vi får pratat ut. Det har varit så här så länge jag kan minnas, eller sedan tonåren i alla fall. Sorgligt.

På dagen i lördags kom vänner förbi landet med båt så vi hängde med dem i hamnen och åt god lunch och glass. 

Vi åkte som sagt hemåt igår morse och jag köpte en ny bikini på vägen som passar min gravida kropp. Sedan låg vi vid poolen hela dagen och det kom vänner förbi på lunch. Min kompis är också gravid, hon ligger bara fem veckor bakom mig så vi kan jämföra hur det känns. Hon har fått en del åderbråck vilket inte jag märkt av ännu men jag har istället fått märkliga leverfläckar som inte är så roliga. Speciellt en som ser helläskig ut, den har växt utåt och ser ut som en liten hjärna. Jag ska visa den för barnmorskan nästa vecka och hoppas att den går tillbaka till sitt ursprungliga tillstånd när graviditeten är över.

Den här veckan har jag aktiviteter varenda dag efter jobbet. Det är trevliga saker, som middagar med vänner, men känner redan nu att det kommer att bli påfrestande. Tur att semestern är nära. Som jag längtar!


2 kommentarer:

  1. Känner igen mig, i alla fall lite grann. Jag vet ju inte hur illa det är mellan er. Jag har världen bästa relation med min mamma och pappa. De har varit de första jag ringt till när jag blivit gravid och när jag fått missfall. Men jag och min mamma kan inte bo ihop mer än en helg, då börjar vi bara bråka. Så ett besök över en helg är perfekt men när vi två, själva, åkte på en veckan charter för några år sen höll det på att sluta riktigt illa! Vi är för lika på vissa punkter tror jag. Men efter det har vi nog lärt oss vart gränsen går lite grann ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är också lika och väldigt olika på vissa punkter. Men är det inte märkligt hur svårt det ska vara att komma överens med sin egen mamma? Jag tycker att det känns skittrist och sorgligt. Men vi får väl hålla oss till kortare visiter :)

      Radera