Kejsarsnitt del 1

Tack för alla gratulationer!

Jag tänkte berätta om kejsarsnittet och hur det gick till prinsen kom till världen.

Vi kom in till Varbergs BB redan klockan 6:30 på morgonen och fick duscha en extra gång med desinfektionsmedel, sätta på mig operationsnattlinne, strumpor och jordens största blöja/binda. Sen blev jag preppad med nål i handen, som de satte lite snett så den liksom hängde ned åt sidan och var obekväm, sedan satte de en kateter på mig vilket och var jäkligt oskönt. Kan inte begripa varför det inte sätter den efter att bedövningen är lagd? Det kändes när de satte in den och sen var det som att jag fått en urinvägsinfektion och var rädd att kissa ner mig. Som tur var så tog det inte långa stunden innan de körde in mig på operation där det var ett helt drös med folk som alla hälsade vänligt. Jag hade fått träffa gynekologen som skulle göra snittet och narkosläkaren innan. Narkosläkaren var en riktig spjuver som försökte ha koll på mig under operationen genom att prata om Homeland och andra saker. Han satte först bedövningen mellan två kotor men det var tydligen för trångt och innan jag hann protestera så satte han om den och snabbt som attan skulle jag lägga mig ned även om jag inte kände mig beredd på det.

Det sattes upp dukar mitt framför ansiktet på mig som de faktiskt fäste med tejp på min kropp. Armarna sträcktes ut som om jag satt på ett kors och det hela kändes obehagligt och även om de testade med en kall tuss för att se om bedövningen tagit ordentligt kändes det läskigt när de meddelade att de skulle lägga första snittet. Man ska ta sig igenom sju stycken lager innan man är inne i  livmodern och det gick snabbt! Plötsligt sa dem att snart är han här och det kändes helt ofattbart. När jag sedan hörde hans skrik brast det fullkomligt och jag grät som om jag aldrig gråtit förr.

Det tog ungefär 40 minuter att sy ihop mig och det kändes mycket även om det inte gjorde ont, man kände hur de drog och slet i kroppen. Under tiden de fixade med mig så torkade de av honom och kollade värden, som alla var perfekta, och sedan fick han vara hos pappa som satt bredvid mig så att jag kunde se honom. Världens finaste bebis.

Jag berättar mer sen om hur jag uppfattade Varbergs sjukhus men jag kan säga redan nu att det är verkligen skillnad på vilken barnmorska man har att göra med och på Varberg kändes det som att det fanns en miljon olika. Ny personal varenda dag och det var lite rörigt...

Fortsättning följer...