Kejsarsnitt del 2

När vi var klara i operationssalen fick jag köras in på ett förlossningsrum och vänta tills bedövningen släppte vilket tog ungefär fyra timmar. Min sambo fick en fin bricka med smörgåsar, kaffe och nyponsoppa medan jag "som gjort allt jobb" fick vänta till bedövningen släppt. Till slut fick jag smutta på lite nyponsoppa vilket kändes surt när jag var så hungrig att det enda jag kunde tänka på var en Big Mac eller två.

Tydligen så får man morfin med bedövningen och morfinet ska verka i 12 timmar. Det var rätt tydligt när det släppte för jösses vad ont det gjorde. Vid det här laget hade jag flyttats in på ett familjerum på BB. Det kom lite alla möjliga människor och hälsade. Det var lite oklart vem som skulle göra vad men plötsligt så kom två personer och sa att jag skulle upp ur sängen och in i duschen, att jag skulle kissa och att de skulle ta bort katetern. In i duschen? Omöjligt! Jag började gråta när jag, med deras hjälp, försökte ta mig ur sängen. Jag frågade om jag kunde få mer smärtlindring och fick lägga mig i sängen igen i väntan på att de skulle kolla av med en barnmorska om det var möjligt. Barnmorskan kom sedan in i rummet själv för att tala med mig och det märktes direkt att hon inte var intresserad av att ge mig något mer även om hon inte sa det rakt ut eller varför hon inte ville det heller för den delen. Däremot så frågade hon om jag hade trott att det inte skulle göra ont att få barn? Jag blev så häpen över kommentaren att jag inte kom mig för att säga något tillbaka. Till slut fick jag en Oxynorm och det beslutades att vi skulle avvakta med dusch och att ta katetern till dagen efter. Jag var rätt ledsen över barnmorskans kommentar och funderade mycket på hur lite smärta jag egentligen tål, jag kände mig utsatt och som om de trodde att jag bara var ute efter att få droger. Jag fick också för mig att det talades om mig och om detta så att alla som kom in i rummet var på sin vakt. Inte en helt optimal känsla för en nyförlöst kvinna.

Dagen efter så fick jag en till tablett, fastän barnmorskan dagen innan sagt att jag inte skulle få någon mer eftersom det gick vidare ut i mjölken. När jag frågade om det så menade hon att en till kunde jag få utan att det var någon fara. Okej? Efter tabletten gick det bättre att ta mig ur sängen och det var skönt att få duscha och få bort katetern även om det var bedrövligt att ta sig i och ur sängen. Dessutom hade jag börjat få rejält ont i brösten och Skrutten ville inte ta bröstet utan amningsnapp så det var rejält struligt där i början. När jag påpekade att jag hade ont frågade barnmorskan, samma som innan, om det var någonting som inte gjorde ont på mig? Även här blev jag så häpen att jag inte fick ur mig något smart. Dessutom slet hon ut min sambos mobilladdare ur kontakten och sa att man inte fick ha laddare i på grund av brandrisken så min sambo var även han lite rädd för henne, annars hade det ju varit bra om han kunde fört min talan så vi slapp den där jävla kärringen.

Det var mycket olika människor som kom och gick i vårt rum och det kändes som att de på grund av omsättningen på personal inte hade riktig koll på mig. De glömde saker titt som tätt och jag uppfattade dem som lite röriga och många sa olika saker angående till exempel användandet av amningsnapp och Purelan men samtidigt var de flesta väldigt trevliga och hjälpsamma och de kom och hjälpte till så fort man ringde på sin lilla klocka. Jag tog upp med läkaren som utförde kejsarsnittet att jag tagit väldigt illa vid mig av barnmorskans kommentarer och han skulle ta detta vidare. Jag tog det även med en annan barnmorska som frågade hur upplevelsen av förlossningen varit.  

En annan grej som hände var att när de skulle snitta sista lagret och plocka ut Skrutten så hoppade en fot ut och dessvärre så lyckades läkaren snitta honom i den. Fruktansvärt! Tack och lov så har han inga men efter detta och när man tog bort stripen så var det ett ytterst litet sår som läkt fint. Läkaren var inne hos oss två gånger efter operationen för att prata om det här och för att kika på bebisen så att allt såg bra ut. Han var märkbart upprörd och generad över att det blivit så här. Nu syns ingenting på foten efter skadan som tur är.

Allt som allt så tycker vi att det var en okej förlossning på Varberg och det var väldigt skönt att ha ett eget rum som vi fick stanna i så länge vi ville i princip men jag hade önskat slippa räpan till barnmorska, att de haft mer koll i personalen och naturligtvis så hade jag önskat att de inte snittade min lille pojke i foten.