Igår fyllde Skrutten tre veckor. Det känns på ett sätt som att han har varit här i en evighet men samtidigt händer det nya saker varje dag. Igår till exempel så var han inte riktigt nöjd på hela dagen och sov inte många timmar och det eskalerade i mycket skrik på kvällen vilket ledde till tårar från mig. Jag kände mig så otillräcklig när varken magmassage, byte av blöja eller amning och ersättning hjälpte. Till slut somnade han dock på pappas bröst. Vilken lättnad! Jag förstår inte hur man står ut med ett kolikbarn till exempel utan att gå sönder i hjärtat. Hujedamej.
Hos barnmorskan i tisdags visade det sig att han gått upp i vikt från 3240 gram till 3600 gram så jag behöver inte vara orolig över att han inte får tillräckligt med mat. Skönt. Däremot så oroar jag mig över att ersättningen som vi ger innebär att min egen bröstmjölksproduktion kommer att avta. Det verkar dock inte vara så mycket att göra åt det hela eftersom jag måste ge mitt barn mat så han blir mätt vilket jag inte verkar kunna göra på egen hand just nu. Jag ammar alltid först och om det behövs så får han ersättning efteråt.
Nästa vecka så är det enmånadskontroll hos barnläkaren. Spännande!
Jag börjar att längta efter att få göra vuxensaker. Som att äta brunch med vänner och kanske ta ett glas bubbel. Slippa mjölkfläckade kläder och onda bröstvårtor för en stund. Eftersom han tar flaska så kanske det inte är en omöjlighet inom kort. Samtidigt får jag dåligt samvete bara av att skriva meningen för borde jag inte bara vilja vara med mitt efterlängtade barn? Fast jag tror att en lycklig mamma är en bra mamma och en lycklig mamma måste också får göra saker för sig själv, för att ladda mammabatterierna. Eller hur?
Försök att stänga av det där dåliga samvetet om det går. Självklart behöver man ladda batterierna ibland. Ingen mår bra av att man som mamma helt utplånar sig själv för sin lilla. Vi skall vara mammor i resten av våra liv, då måste vi ju samtidigt komma ihåg att leva våra egna. Att sätta barnens behov först betyder ju inte att man måste ignorera sina egna behov.
SvaraRaderaTycker också du ska försöka att inte ha dåligt samvete. Du är expert på dig själv och ditt barn, skit i alla pekpinnar och jämför dig inte, så långt det bara går och är möjligt!
SvaraRaderaJag hade stort behov att stänga in mig och bara vara hemma jättelänge, kände mig konstig och osocial, men stod på mig ganska bra där. Världen gick inte under bara för att släkt och vänner fick vänta två-tre veckor med att träffa oss! Samtidigt satt jag där i amningshörnan på MVC och kände mig värdelös när kvinnorna bredvid plockade fram sina enorma bröst, där mjölken fullkomligt sprutade ner hela ungen som typ höll på att drunkna och knappt hann med att svälja när de ammade! "GLURP, GLURP, GLURP" lät det! Där satt jag med mina små golfbollar och en skrikande bebis :) kände mig dålig, otillräcklig... så här efteråt måste jag säga att det blev jättebra och amningen blev bättre, flaskan och ersättning är GULD för pappan som också kan vara med och mata och knyta ann, det är perfekt när du vill sova eller gå ut med vänner och dricka bubbel! Det finns för- och nackdelar med allt och inget är rätt eller fel! Heja dig!/Synderskan