Blodprov efter sprutstart

Idag har jag varit och lämnat blodprov på Sahlgrenska för att kika på hur hormonnivåerna ser ut. Jag ska ringa i eftermiddag för att höra efter hur det såg ut, då får jag även reda på när det är dags för ultraljud. Vanligtvis sker ultraljudet på sprutdag 8-9 om hormonnivån har gått upp som den ska, sa sköterskan. Det innebär att det skulle bli på lördag eller söndag. Och på ultraljudet så får jag reda på när det blir uttag. Man kan bli tokig på det här med att inte veta vad som händer när men jag försöker verkligen ta det dag för dag även om jag är otålig som sjutton.

Humöret är bättre nu tack och lov. Vilken jävla pärs det har varit. Burr. Fortfarande lättirriterad men inte lika deppig.

Fysiskt så har jag lite värk i äggledarna, är yr nu och då och mycket huvudvärk.  

Psykologen

Jag ringde psykologen på Repro i fredags i ren desperation. Jag trodde på riktigt att jag skulle bli tokig och satt här på jobbet och försökte hålla mig från att börja grina. Jag gick från jobbet klockan 14 och gick och tog ett glas vin med en kollega och sen när jag kom hem hade min sambo köpt rosor och choklad, det var ju alla hjärtans dag. Då lättade det hela lite men det går verkligen upp och ner fortfarande. I alla fall så fick jag en tid hos psykologen på torsdag vilket känna jätteskönt. 

Jag ska också träffa en kompis i veckan som själv fick göra nio försök innan hon äntligen blev gravid och nu väntar en liten pojke. Jag hoppas så klart att det inte tar nio försök innan jag lyckas men det är skönt att prata med någon som verkligen vet vad man går igenom.  Det är olika för alla naturligtvis men känslan av maktlöshet är nog liknande för alla. Jag trodde inte att det skulle vara så här svårt. Eller jag tänkte att det blir tufft men kunde aldrig föreställa mig det här. Förra veckan var jag tvärsäker på att det inte skulle gå den här gången, den här veckan har jag än så länge ingen känsla alls av om det kommer att fungera eller inte. Det går, som sagt, upp och ner i den här IVF-karusellen.

Humöret

Nu är jag inne på sprutdag nummer 4 och känner inte av någonting fysiskt av sprutorna. Däremot är jag mentalt helt bananas. Förra veckan var något helt fantastiskt jobbigt, allt kändes nattsvart. De negativa tankarna tog över fullkomligt och jag hade verkligen inga förhoppningar om att jag skulle kunna lyckas att bli gravid den här gången. Det mesta annat i mitt liv kändes också jobbigt, relationen till bonussonen, vår jävla källare med vattenläcka kändes som att den aldrig skulle bli klar, jobbet kändes tråkigt och det kändes som att mina medarbetar inte alls skötte sig, jag ville inte umgås med någon och helst bara ligga i sängen och gråta. Det känns lite bättre nu men jag är lättirriterad och kan inte hålla tillbaka alls utan fräser för det vildaste hemma. Igår hade sambon glömt sätta på maskinen när han skulle lägga in en tvätt och jag blev skitsur och fräste åt honom. På kvällen frågade jag honom om han för en gångs skull skulle vara med när jag tog sprutan. Jag är medveten om, precis när jag har sagt det, att det är fullkomligt onödigt att vräka ur sig sådant men jag kan verkligen inte hålla tillbaka och så får jag sjukt dåligt samvete med en gång men det hjälper ju inte eftersom jag redan sagt det. Det är ett under att min sambo inte bara avbryter allting och säger att han inte kan tänka sig att skaffa barn med mig längre…

Spraystart 140214

De ringde mig från Repro idag. Jag har fått sprutstart på fredag. Jag trodde att det skulle vara ikväll, mest på grund av att jag sist fick sprutstart samma dag som de ringde mig. Men detta borde också innebära att jag inte får uttag och återförande måndag och onsdag som sist utan snarare onsdag och fredag. Fast vad vet jag? Det kanske blir helt annorlunda den här gången. På fredag är jag på genrepet av Melodifestivalen då sprutan ska tas vilket känns lite stressigt men men, jag har gjort det förr så det är väl bara att läsa igenom bruksanvisningen noggrant och köra på. På fredagskvällen så ska jag också dra ner på Suprecuren och bara ta en puff per näsborre i stället för två.

Jag känner mig hemskt låg den här veckan. Jag har haft migrän två gånger den senaste veckan och det gör ju sitt till men jag känner heller inga större förhoppningar om att det kommer att lyckas på det här försöket. Jag vet inte varför känslan är så stark men det är väldigt jobbigt och jag sitter här på jobbet och är gråtfärdig. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här om jag inte blir gravid den här gången. Jag kommer ju behöva kämpa på, jag kan inte ge upp, men det kommer att bli svårt och just nu känns det som att jag kommer att bli deprimerad på riktigt om det inte fungerar.    

Fan vad jobbigt det känns nu….

Det går enligt plan

Jag fick min mens igår så nu kan jag slappna av men också bli lite ledsen för jag hade inte helt get upp hoppet om att jag var gravid ändå. Och slappna av kan jag göra eftersom allt då går enligt plan och jag antagligen inte har fått någon cysta. Det är tydligen relativt vanligt att man får det under en sådan här process. 

Barnmorskan ska höra av sig på onsdag så då får jag datum för sprutstart. Sist fick jag sprutstart samma dag som hon ringde så det borde bli samma nu. Hoppas det. Det känns som ett steg närmre mitt barn. Jag kan inte greppa att jag kanske blir med barn den här gången. Det är på något sätt lättare att tänka att det inte kommer att funka. Antagligen för att jag inte kan sätta mig in i hur det hade känts att faktiskt vara gravid. Men jag hoppas! Herregud vad jag hoppas.  

Negativt graviditetstest

Idag gjorde jag ett graviditetstest. Det är ca 10 dagar sedan min ägglossning och min sambo (!) var så säker på att det hade fungerat den här gången så jag testade i morse. Med negativt resultat. Jag hade faktiskt fått upp förhoppningarna lite så det kändes inte alls roligt när det bara syntes ett streck på stickan. Jag känner mig mer och mer orolig över hur jag ska må om jag inte blir gravid på det här försöket heller. Nu när min följeslagare är gravid så känns det ännu jobbigare på något sätt. Jag ska dock inte ha mens, enligt min app, förrän nästa måndag så jag får testa igen då. Min mens känns hemskt oregelbunden sedan IVF-försöket så det känns som att den kan komma närsomhelst och när man går på Suprecur så ska den komma inom max 2 veckor. De ska ringa från Repro för att stämma av läget och informera om när det är dags för blodprov, den 12:e februari.

Om jag nu blir gravid på det här försöket så hoppas jag att jag kan njuta av det och inte börja oroa mig för missfall med mera direkt. Min kompis, som plussade förra veckan, verkar inte alls kunna slappna av och känna sig glad vilket känns lite provocerande. Hon är ju för fan gravid! Jag vill inte höra att hon tycker att det är jobbigt med insnöade bilar eller liknande för hur fasen kan hon ens tycka att det är jobbigt när hon är gravid? Hon borde vara lyckligast i världen! Åtminstone i några veckor till borde hon känna något gravidrus. Fast vad vet jag? Jag är ju inte där och kanske kommer oron direkt för mig också men hoppas verkligen på att jag får njuta en stund. Det är jag värd.