Humöret

Nu är jag inne på sprutdag nummer 4 och känner inte av någonting fysiskt av sprutorna. Däremot är jag mentalt helt bananas. Förra veckan var något helt fantastiskt jobbigt, allt kändes nattsvart. De negativa tankarna tog över fullkomligt och jag hade verkligen inga förhoppningar om att jag skulle kunna lyckas att bli gravid den här gången. Det mesta annat i mitt liv kändes också jobbigt, relationen till bonussonen, vår jävla källare med vattenläcka kändes som att den aldrig skulle bli klar, jobbet kändes tråkigt och det kändes som att mina medarbetar inte alls skötte sig, jag ville inte umgås med någon och helst bara ligga i sängen och gråta. Det känns lite bättre nu men jag är lättirriterad och kan inte hålla tillbaka alls utan fräser för det vildaste hemma. Igår hade sambon glömt sätta på maskinen när han skulle lägga in en tvätt och jag blev skitsur och fräste åt honom. På kvällen frågade jag honom om han för en gångs skull skulle vara med när jag tog sprutan. Jag är medveten om, precis när jag har sagt det, att det är fullkomligt onödigt att vräka ur sig sådant men jag kan verkligen inte hålla tillbaka och så får jag sjukt dåligt samvete med en gång men det hjälper ju inte eftersom jag redan sagt det. Det är ett under att min sambo inte bara avbryter allting och säger att han inte kan tänka sig att skaffa barn med mig längre…