Idag
gjorde jag ett graviditetstest. Det är ca 10 dagar sedan min ägglossning och
min sambo (!) var så säker på att det hade fungerat den här gången så jag
testade i morse. Med negativt resultat. Jag hade faktiskt fått upp förhoppningarna
lite så det kändes inte alls roligt när det bara syntes ett streck på stickan.
Jag känner mig mer och mer orolig över hur jag ska må om jag inte blir gravid
på det här försöket heller. Nu när min följeslagare är gravid så känns det ännu
jobbigare på något sätt. Jag ska dock inte ha mens, enligt min app, förrän nästa måndag så jag får testa igen då. Min mens känns hemskt oregelbunden sedan IVF-försöket så det känns som att den kan komma närsomhelst och när man går på Suprecur så ska den komma inom max 2 veckor. De ska ringa från Repro för att stämma av läget och informera om när det är dags för blodprov, den 12:e februari.
Om jag nu blir gravid på det här försöket så
hoppas jag att jag kan njuta av det och inte börja oroa mig för missfall med
mera direkt. Min kompis, som plussade förra veckan, verkar inte alls kunna
slappna av och känna sig glad vilket känns lite provocerande. Hon är ju för fan
gravid! Jag vill inte höra att hon tycker att det är jobbigt med insnöade bilar
eller liknande för hur fasen kan hon ens tycka att det är jobbigt när hon är
gravid? Hon borde vara lyckligast i världen! Åtminstone i några veckor till
borde hon känna något gravidrus. Fast vad vet jag? Jag är ju inte där och
kanske kommer oron direkt för mig också men hoppas verkligen på att jag får
njuta en stund. Det är jag värd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar