Oförändrat läge i bonusfamiljen

Jag trodde, eller hoppades, att relationen med min bonusson per automatik skulle bli bättre sen min son kom och blev hans bror men så är dessvärre inte fallet. Känslorna är likadana och dessutom så har det nästan blivit jobbigare nu för när bonussonen är här rubbas de rutiner vi har på de veckor han inte är det. Plötsligt blir det att alla lägger sig senare och min sambo som sover i bonussonens rum när han är borta sover istället på soffan. Små grejer kan tyckas men det stör. Det är kanske så jag kan sammanfatta hela vår relation egentligen. Att han stör mig och det liv jag vill ha. Det är så jävla sorgligt att jag känner så här men jag har gett upp hoppet om att känslorna kommer att förändras. Det har gått mer än fyra år nu och det blir inte bättre. Jag har testat det mesta. Jag har gått i terapi med olika slags terapeuter, jag har försökt påverka min sambo, jag har försökt prata med sambon och bonussonen, jag har försökt prata med bonussonen. Ja, jag tycker att jag har försökt det mesta men det blir inte bättre. Det som är kvar är att acceptera läget så det ska jag försöka göra nu. Jag tycker att det är jobbigt och mitt liv är inte som jag vill att det ska vara varannan vecka men det är ändå värt det. Man kan inte få allt...