Sömnen har en mycket större betydelse för mitt välmående än jag kunde ana innan jag fick barn. Jag stressar upp mig kolossalt över att jag inte får sova. Såpass mycket att jag inte kan sova även om bebisen sover som han ska. Jag är trött hela tiden och längtar otroligt efter att få sova en hel natt utan att få sömnen avbruten. I natt var dock en mycket bättre natt än på länge. Knodden somnade vid 21:30 och jag som varit ute på roligheter med min kompisar somnade strax innan 23. Sen var det två korta uppvak för mat klockan 3 och klockan 7 och så gick vi upp vid 8. Drömnatt för någon med spädbarn! Och nu sover han minsann igen så att jag kan blogga och tvätta och annat nyttigt.
Jag uppskattar verkligen att få komma bort några stunder och umgås utan barn. Jag har dock lite dåligt samvete för att min sambo inte hittar på något och är den som varit hemma själv med Knodden oftast. Eller ja, på kvällstid då. Jag är ju hemma ensam med honom på dagarna mest hela tiden. Det är skönt att komma iväg men jag hade inte räknat med stressen. Jag stressar upp mig för att det kanske är tufft hemma för sambon, för att det ska bli för sent så att min sömn blir ännu mer lidande än den redan är, för att jag ger ersättning och pumpar istället för att vara hemma och amma och sen saknar jag ju honom. Jag kommer på mig själv med att sitta och titta på kort på honom. Jag är så jäkla stolt över mitt lilla underverk. Kan inte se mig mätt. Han är finast i världen. Och förhoppningsvis blir det lättare att kombinera egentid med bebistid så småningom. Jag tror verkligen på att jag behöver egentid för att kunna vara en bra mamma. Det är viktigt för mig att längta och få input från andra vuxna och pausa från bebisbubblan en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar