Det kom mer rosa i trosan igår, fortfarande ingen regelrätt mens men det var så här det började sist så det lär väl sätta igång snart. Jag kunde inte sova i natt och var uppe med tuppen för att testa. Inte gravid stod det klart och tydligt. Det är dagen innan testdag men jag känner inte att det är någon idé att hoppas längre.
Jag känner mig bitter och arg på livet. Jag tycker att det är riktigt jävla svårt att leva och vara glad för det man har när man gång på gång får sådana här slag i ansiktet. Jag har förvisso haft det bra i några år nu och det får jag väl vara tacksam för men ibland känns det som att det inte är någon måtta på svårigheterna livet kastar åt mig.
Just nu känner jag att det är svårt att hantera att min sambo redan har en son, att det är orättvist att han och hans ex lyckades bli med barn när inte vi lyckas. Jag har svårt för att bonussonen är hos oss just nu så att jag inte kan sörja i fred utan måste anpassa mig efter att det är ett barn i närheten som jag inte alls känner någon samhörighet med. Jag är ledsen över hur tillbakadragen barnet är och hur lite kontakt vi har. Hur omöjligt det är att han skulle kunna bli som en son för mig om jag nu aldrig lyckas att bli gravid.
Jag tog bilen till jobbet tidigt imorse och hämtade min dator så att jag kunde jobba hemifrån. Jag har några timmar till att gråta ifred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar