Vilken
jobbig period det har varit! Blä. Fredagen den 14:e var det testdag och som ni
vet så fick jag mens eller rosa i trosan redan den 12:e mars. Den här omgången
har varit tuffare på så många sätt, jag kände av nedreglering och hormoner mer
och jag var inte alls på topp humörmässigt, jag kände mig skitdeppig under i
stort sätt hela processen. Dessutom fick jag migrän 4 dagar i rad i samband med
återförandet. Inget bra försök alls alltså.
Lördagen den 15:e så
märkte jag att min katt inte betedde sig som vanligt, han höll sig undan och
ville inte äta så på söndagen fick jag ta honom till veterinären. Man fann två
bölder vid lymfkörtlarna och man misstänkte cancer. Katten fick ligga kvar hos
veterinären för att få dropp och sondmatas. Jag var tvungen att resa på bort
med jobbet i två dagar och eftersom jag samtidigt väntade på besked från veterinären
på de prover de tagit på katten så kan jag inte påstå att jag kunde fokusera så
mycket alls. Jag tror att all ledsamhet över det misslyckade IVF-försöket i
samband med rädslan över att förlora min katt tog ut sin rätt för jösses vad
jag har gråtit. Tårarna ville inte ta slut.
Jag fick ta hem katten
igen på onsdagen och i fredags fick vi positiva besked. Han hade haft en
kraftig inflammation i lymfkörtlarna och han har svarat bra på antibiotikan.
Jag har verkligen brutit
ihop och gråtit som ett litet barn. Jag behövde det och kan nu gå vidare.
Vilket det ju är läge för eftersom jag har satt igång att ägglossningstesta
inför kommande FET. Nu hoppas vi på att ÄL kommer efter att jag kommit hem från
min semester i Barcelona. Håll tummarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar