Jag
har sovit dåligt de senaste veckorna. Eller egentligen sedan embryo transfern. Jag
vaknar vid 3-4 och sen ligger jag och tänker och känner efter. I morse kändes
det som att jag hade mensvärk så då blev jag rädd men hade inte fått någon mens
som tur var. Det här är verkligen tortyr. Jag har sällan varit med om något så
psykiskt påfrestande. Varje minut tänker jag på om jag är gravid eller inte.
Jag tänker på när jag får göra nästa försök om det inte lyckas den här gången, vad
händer om det inte fungerar inom min tre betalda försök, hur mycket jag måste
spara per månad för att ha råd att betala för kommande försök i så fall, vad
jag ska ha för barnvagn, hur jag ska möblera bebisrummet, hur relationen till
min bonusson kommer att förändras… Tankarna går i ett. På fredag när jag kommer
hem från jobbet är det dags. Då kommer jag få svar, då kommer jag att få börja
bearbeta, vad det än är för resultat.
Jag har sedan i förregår
eftermiddag haft som stick eller hugg i livmodern som gör rätt ont faktiskt.
Hoppas att det betyder något bra. Fast det kan lika gärna vara något dåligt.
Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar