I morse slapp jag migrän, hallelujah! Jag pratade med Sahlgrenska och läkaren menade att det inte är någon fara att jag har såpass mycket migrän och det är ingen fara att jag tar Panocod, det kändes väldigt skönt att höra. Dessutom så kanske jag inte får några fler anfall nu på ett tag eftersom jag inte fick något imorse. Hoppas hoppas hoppas.
Jag tar inte Lutinus den här gången utan Progesteron, Lutinus innehåller ju progesteron men den här medicinen heter alltså samma namn som hormonet. I alla fall så är det inte en torr tablett som förs upp i slidan med en införingshylsa utan ett vagitorie som man ska hålla lite snabbt under varmt vatten innan man för upp den. Det går smidigt och den rinner inte på samma sätt som Lutinus utan är lite torrare när den kommer ut. Jag föredrar den här helt klart.
Just nu känner jag mig som om i limbo. Det är för tidigt för att jag ska vara nojjig inför graviditetstestet och det har gått tillräckligt med tid för att jag inte längre ska känna av ingreppet. Känner jag efter riktigt ordentligt så är jag lite öm i brösten och har lite mensvärk ibland men det beror antagligen på progesteronet. Man borde rimligtvis inte kunna känna av graviditeten alls innan det är dags att graviditetstesta, tror ni det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar