Jag skulle aldrig ha sagt det där om att magen var bättre för nu är det nästan helstopp igen. Toalettbesöken tar minst en halvtimme och är plågsamma och då tar jag inte alltså inga järntabletter. Jag försöker få i mig järn på annat sätt men det verkar lika illa oavsett hur jag får i mig det tydligen. Ja ja, nu har jag precis druckit en smoothie med både katrinplommonpuré, psylliumfröskal och päron så nu måste väl ändå magen sätta fart?
Jag märker att det är fullt ös med hormonerna nu. Jag är helt labil. Till stor del beror det på att katten inte mår bra och är så ynklig att hjärtat nästan brister på mig och jag gråter stup i kvarten bara av att se på honom med sitt sår och sin tratt. Det är ett stort ansvar att ta själv nu när min sambo är bortrest med all medicin som ska ges och sårtvätt och jag få inte i honom hans hjärtmedicin eftersom han vägrar att både äta och dricka. Jag hoppas verkligen att han blir bättre snabbt så jag slipper åka in med honom igen. Igår gick notan på 28000 kronor och bara det gjorde att tårarna rullade. Jag är också orolig över toxoplasmosbakterier nu när jag är ensam med låda och sårtvätten men har på mig handskar och spritar mig för fullt så det ska nog gå bra.
Häromdagen vaknade jag med hjärtklappning och huvudvärk. Jag tänkte mycket på katten och veterinärräkningen och kunde inte släppa oron. Efter en stund när jag inte kunde lugna ner mig själv så försökte jag lyssna på en podcast men hjärnan var inte alls med, jag förstod inte vad jag lyssnade på. Det var väldigt otäckt men jag lyckades på något vis somna om och när jag vaknade så kändes det bättre. Undrar vad det var? Kanske oro och progesteronpåslag i kombination med migrän? Jag hoppas oavsett slippa det igen.
Det finns hur mycket som helst att oroa sig för tycker jag och det har inte blivit mycket sömn det senaste. Jag längtar ihjäl mig efter att min sambo ska komma hem och vara så där trygg och hjälpsam som han är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar