Det har varit full rulle här idag. Jag hade ont i magen igår och det kändes som att det blev bättre av att jag låg på soffan hela eftermiddagen och kvällen. Däremot så blev det istället värre i morse igen när jag var på väg till jobbet. Det gjorde såpass ont när jag var framme, och då tog jag ändå buss och spårvagn så mycket jag kunde, att jag började gråta när killen i caféet frågade hur det var med mig.
Efter att ha rådfrågat min barnmorska så fick min sambo komma och hämta mig för att åka till Antenatal på Östra sjukhuset. Väl där så tog de CTG som visade på att allt var bra med både mig och bebisen som tur var. Efter att ha väntat i någon timme så fick vi träffa läkaren som bekräftade att bebisen mådde bra. Han hade dock lagt
sig i säte så det fick vi ha koll på sa han. Däremot visste han inte
riktigt vad som var "fel" på mig. Först så sa han att jag förmodligen
ska föda och antagligen blir kvar på sjukhuset! Herregud, jag höll på
att ramla av stolen. Sen så undersökte han livmodertappen, jävligt oskön
undersökning by the way, men såg ingen påverkan på den så då trodde han
att det kanske är foglossning i kombination med förvärkar fastän han
medgav att det var märkligt att jag har ont i magen och inte så mycket i
själva fogarna. Så nu är jag hemma och vilar och skulle komma tillbaks
om det blev värre men ingen sjukskrivning eller så. Men skönt att
bebisen mår bra. Puh.
Oj oj, tiden flyger fram! Snart är det din tur att få träffa din lilla bebis! <3 Hoppas lillen stannar inne ett tag till och du får må bra. Min lilla tjej blir 10 veckor på lördag. Galet! Kram
SvaraRaderaJa jösses, det är så svårt att greppa att det ska komma en bebis. En riktig bebis. Min bebis! Det har lugnat sig en del så det var förmodligen foglossning eftersom jag vilat nu i ett par dagar och det verkar göra susen. Så än tar det nog tid men jag har börjar tvätta bebiskläder och lakan med mera och ska packa förlossningsväskan i helgen utifall att.
RaderaGår allt bra för er? Har det varit svårt att ställa om sig till att vara mamma?
Kram
Det tog ganska lång tid för mig att inse att det faktiskt var vår bebis som flyttat in hos oss. Jag hade liksom aldrig tänkt så långt tidigare, fokus låg ju på att bli gravid, sen att få behålla barnet, sedan kom det helt plötsligt en liten bebis! Jag fick rejäla hormonsvängningar i början, grät i massor och var superkänslig. Det tar tid att vänja sig vid allt det nya. Jag behövde nog extra tid för att bearbeta hela resan och att vi faktiskt nått målet.
RaderaHelt plötsligt kan man inte ligga kvar i sängen på morgonen, hur trött man än är, för att den lilla vill gå upp! Eller ära, gå på toaletten eller duscha när man vill ;) Det tog nog mig ungefär 2 mån att vänja mig till fullo, lära känna lilla fröken och känna den där omtumlande och helt sanslöst starka kärleken.
Det som är väldigt jobbigt för oss är att lillbebis inte vill sova själv. Det blir mycket bärande! Hon har svårt att somna och vaknar väldigt lätt, och gillar inte vagnen. Men vi gör framsteg hela tiden! Och när hon "pratar" och jollrar för fullt och smäller av världens leende svämmar hjärtat över av kärlek <3 älskade unge! Kram
Jag räknar också med att det blir en liten period där jag behöver vänja mig och komma in i allt. Det är ju en hejdundrandes omställning och det är svårt att förbereda sig som man ju kan göra inför en förlossning till exempel. Skönt att det känns så härligt för er nu!
RaderaKram
Oj oj vad spännande..! Hoppas du får lite tid till, att vila och bara ligga i soffan och äta praliner innan han kommer ut! Men de bestämmer ju själva... Jag gick en vecka över tiden och det är den längsta veckan i mitt liv. Jag tror jag till slut nästan räknade sekunderna! Ta hand om dig. Kram
SvaraRaderaDet har lugnat ner sig nu när jag har vilat så tror att det var foglossning och att det nog dröjer lite till som tur är. Känner mig inte helt redo ännu. Har ju flera förlossningsböcker att hinna läsa! ;)
RaderaKram