Igår struntade jag i att gå till jobbet. Jag sov som en kratta och hade inget i min jobbkalender så jag meddelade via mejl att jag skulle jobba hemma. Inte helt sanningsenligt eftersom jag inte hade min dator med mig hem men jag kunde åtminstone kolla mejl via telefonen och som sagt händer det inte så mycket ändå. Jag fick naturligtvis dåligt samvete och nu känner jag att jag får ta mig i kragen och härda ut. Det är trots allt bara elva jobbdagar kvar. Fast det känns som hundra...
Idag känns det mycket i magen. Det molvärker i nedre delen av magen, mest när jag står upprätt. Jag hade bråttom i morse och gick rätt hastigt mellan spårvagnen och kontoret så antar att det är sammandragningar eller förvärkar på grund av det.
Igår var det andra omgången av den förlossningsförberedande kursen och det handlade bland annat om snitt och smärtlindring. Jag tycker att det är bra att förbereda mig så gott det går även om jag inser att det antagligen inte alls blir som jag föreställt mig i slutändan. Jag ska i alla fall försöka att förbereda mig på att andas, vara så avslappnad det bara går, stå upp mycket och ta all smärtlindring jag kan få och behöver.
Det var någon som frågade barnmorskan som håller i kursen om att skriva förlossningsbrev. Då skrattade hon nästan och drog exempel på hur vissa gjort bort sig i sina brev genom att säga att de ville att barnmorskan skulle knacka innan de gick in i rummet med mera. Hon är inte helt smidig den här damen. Jag struntar dock i det och tänker skriva förlossningsbrev ändå!
Kul barnmorska..Inte! Det känns som att det hon ville få fram ända är att många lägger ner väldigt mycket tid och kraft på att skriva väldigt långa brev som innehåller info som är helt självklara för barnmorskor. Saker som ingår i deras jobb så att säga. Till exempel att visa hänsyn och lyssna på den födande kvinnan. Därför är det helt onödigt att skriva ut saker som att personalen ska knacka mm. För det SKA de göra! Jag fick också veta att om det inte klickar med barnmorskan har en alltid rätt att byta! Min barnmorska sa till och med att det känns skönt och bra om kvinnan gör det, eftersom det är helt omöjligt att göra ett bra jobb om hon inte får förtroendet.
SvaraRaderaDäremot är det bra att skriva förlossningsbrev (typ ett halvt A4) om det är något speciellt en är orolig för, om en är spruträdd mm. Jag skrev att jag ville sys ordentligt om jag sprack, att det var viktigt för mig. Det är också bra att skriva kort om vilken smärtlindring en vill ha/inte ha, helt enkelt sånt som är bra för personalen att veta för att göra allt så bra som möjligt för dig :) sen är det jättebra att diskutera igenom en drömförlossning och en skräckförlossning med sin partner – och hur en vill att saker och ting ska göras/inte göras då. Min man sa till att jag ville ha det "speciella greppet i mellangården" för att undvika bristning vid utdrivningsfasen, att jag ville stå på knä och föda mm. Det är guld om han vet vad du vill och kan föra din talan!
Peppen, snart är bebisen här!
Jag uppfattade det som att de inte alls knackar men hon är som sagt lite klumpig i hur hon formulerar sig.
RaderaVi talade om det där greppet. Det finns ett som de använder i Finland som heter Richters eller liknande men dessvärre verkar få svenska sköterskor veta hur man gör. Finland har extremt låg procent som spricker, däremot håller i regel alla svenska BMs emot när bebisen är på väg ut. Vi får se vad de kan, barnmorskorna som är på plats när det sker, för det är ju snart som du säger. Jösses!
Kram
Hm, jobbigt att du känner så! Håller tummarna för att du kommer känna dig trygg med den barnmorskan du får. Verkligen bra att skriva detta i förlossningsbrevet. Det gjorde jag. Skrev att jag var väldigt rädd för komplikationer efteråt och så. Jag fick perinealruptur, dvs bristning i mellangården. en grad 1 och en grad 2. Det trots att förlossningen "avslutades ej instrumentellt" och att jag inte hade någon bedövning. Vad jag förstår får 85 procent av alla förstföderskor bristningar, men det är ett fåtal av dem som får sfinkterruptur, min var blottad men hel exempelvis. En barnmorska hade kunnat sy mig, men eftersom jag skrivit om mina farhågor i brevet och min man sa till fick jag erbjudande om att sys på operation. Är tacksam för det, är helt återställd idag, både anatomiskt och psykiskt :)
SvaraRadera