Ägguttag

16:e november – Jag skulle ta ägglossningssprutan klockan 21:30 sharp. Detta var viktigt då jag hade en tid för uttag som var baserad på när sprutan togs. Sprutan sätter igång ägglossningen och man får absolut inte missa äggen då så att de försvinner ut i tomma intet (i kroppen). Vid halv tio på lördagskvällen så satt jag på Smaka med mina tjejkompisar efter att ha varit på teater. Jag försökte leva så normalt som möjligt under den här perioden men tänkte en del på att inte dricka särskilt mycket alkohol och på att ha med mig sprutan om jag reste någonstans över dagen med jobbet utifall att det skulle bli några förseningar. Inget fick gå fel och förhindra uttag och återföring! Det kändes inte helt optimalt att sticka in på Smaka toalett för att ta sprutan men jag hade ändå koll på hur man tog sprutorna vid det här laget så det var ok ändå. Det kändes bra att vara sysselsatt och inte tänka på IVF precis hela tiden. Även om det var svårt att fokusera på mycket annat.

18:e november – Dagen D. Det här hade jag oroat mig för ska ni veta. Jag hade varit inne på familjeliv bland annat och läst skräckhistorier om hur ont det gjorde. Gah! De kör löpande band principen på Sahlgrenska först var jag ensam på rummet men det tig inte långa stunden innan nästa tjej låg i sängen bredvid mig. Sköterskan gav mig två Alvedon och frågade om jag ville ha en sömntablett. Jag sade nej. När hon gjorde samma sak för tjejen i sängen bredvid svarade hon att JA, ge mig allt! Jag hade så ont sist! vilket såklart gjorde mig livrädd så sedan bad även jag om nåt starkare. Jag är inte säker på vad jag fick dock men det var i samband med det intravenösa morfinet som jag fick något mer. Jag tror att det var något slags sömnmedel för jag tror faktiskt att jag somnade till mitt i alltihopa. Det gjorde inte alls särkskilt ont! Jag hade 9 äggblåsor, precis som det sett på ultraljudet och man hittade 6 ägg totalt. Man fick kika på en ultraljudskärm samtidigt som läkaren sög ut vätskan. De hela gick snabbt och jag tror, som sagt, att jag slumrade till lite. Ingen fara alls alltså. 6 ägg kändes dock lite väl lite, jag hade hellre haft fler.

Sköterskan meddelande mig, när jag låg och vilade mig efteråt, att jag skulle komma tillbaka om två dagar om jag inte hörde något annat och att min sambo skulle finnas tillgänglig resten av förmiddagen om det skulle vara så att det behövde ytterligare bidrag från honom. Vi hörde inget ifrån dem som tur var men jag oroade mig ändå över om det inte skulle bli något embyo alls...När jag inte hört något på morgonen den 20:e då det var dags för återföring bestämde jag mig för att lita på att det åtminstone var ett ägg som blivit befruktat annars hade de ju hört av sig.

Dagen för uttaget hade jag tagit ledigt från jobbet och det var nog tur för man var rätt trött både känslomässigt och fysiskt efter morfinet. Det värkte i magen på kvällen och dagen efteråt men det hjälpte bra att ta Alvedon. Jag jobbade hemifrån dag två och dagen för återföringen vilket kändes bra.