På gång!

September 2013 – Vi fick träffa läkaren – äntligen! Hon gick igenom hela processen och hon berättade mer om min sambos resultat av utredningen. Han hade dåliga värden var gällde det mesta. Få till antalet, dålig rörlighet och spermierna simmade inte åt rätt håll, han hade dessutom dåliga testosteronvärden. Hon gav honom rådet att sluta snusa vilket han också gjort. Hon berättade att vi skulle få göra det långa protokollet. Jag tänkte inte på att fråga varför men det ska jag göra den här gången.  Långt protokoll innebär att man kör nässpray + hormonsprutor och att hela behandlingen är och känns lång i jämförelse med det korta protokollet där man bara kör hormonsprutor.

Vi fick ta blodprov för att testa så att vi inte hade några smittsamma sjukdomar och min sambo fick fylla i papper på att jag har lov att använda hans spermier. Detta måste man tydligen göra vid varje uttag.  

7:e oktober 2013 – Besök med sjuksköterska för att prata igen om hur allt skulle gå till och få visat för oss hur medicinen skulle tas. Jag kände mig trygg med sköterskan och jag fick ett schema där alla datum stod med även om en del av dem var preliminära. Jag provtog en spruta och min första reaktion var att rycka bort den eftersom det trots allt känns när man sätter en nål i magen men med lite tankekraft fungerade det fint på försök två.  

22:e oktober - Man ska börja med nässprayen på dag 21 i menscykeln och man ska då ta 2 puffar i vardera näsborre. På repro ”varnar” de för att man kan få klimakterieliknande besvär. Jag kan inte påstå att jag kände av någonting sådant. Det som skulle kunna kallas jobbigt i den här delen av processen var att försöka smyga med sprayen inför kollegorna då man måste ta den en gång mitt på dagen. Jag hade ställt larmet varje dag klockan 6, 14 och 22.

Sköterskan hade här bestämt ett datum då de skulle ringa mig för att tala om när jag skulle börja med nässprayen och för att säkerställa att jag fått min mens. Jag fick min mens den 31:e oktober och för första gången sedan nästan ett år tillbaka så blev jag inte besviken utan kände en lättnad för att allt var på rätt väg för att fortsätta med min IVF-behandling.