Psykologen från Reproduktionsmedicin
ringde upp mig och jag fick en tid imorgon. Det känns verkligen som att det är
välbehövligt att få prata med någon om allt det här. Jag har inte mått alls bra
sedan vårt misslyckade försök och jag stör mig på allt och alla hela tiden och
är på ruskigt dåligt humör. Jag får dåligt samvete för hur taskig jag är mot
min sambo men det känns som att jag verkligen inte kan hålla tillbaka utan
måste komma med gliringar så fort han gör något som inte passar mig. Värst är
det om han gör något som jag inte har varit med att planera eller om han ändrar
något som vi planerat och jag antar att det beror på att jag har absolut noll
kontroll över min kropp och barnamakandet och försöker ha kontroll över allt
annars istället.
Att jag mår så här grundar
sig väl mest troligt i att jag är rädd för att jag aldrig ska få barn men den
tanken är så skrämmande att jag knappt vågar tänka den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar