Jag ska strax påbörja försök 2 men tänkte snabbt summera hur det gick på första försöket.
December 2012 – Min sambo och jag bestämde oss för att inte skydda oss längre. Jag hade slutat äta p-piller ett tag innan och vi hade kört avbrutet under en längre period. Vi var på spa helgen den 2:e december och jag trodde i min enfald att jag skulle bli på smällen på första försöket. Jag tyckte att jag kände i bilen på vägen hem hur det ”satte sig”. Så var inte fallet.
Maj 2013 – Jag kontaktade min gynekolog för att göra en utredning och med tanke på min ålder, 36, så startade han en utredning. Jag hade inte en tanke på att något skulle vara fel på oss då min sambo har ett barn sedan tidigare och jag varit gravid men gjort en abort. Dessvärre visade resultatet att min sambo hade mycket dålig kvalitet på sina spermier. Exakt vad som var dåligt fick vi inte reda på i det här läget. Hela utredningen tog cirka två månader och i samband med att min gynekolog stängde ner kliniken för sommaren så skickade han en remiss till reproduktionsmedicin på Sahlgrenska. Jag var extremt oroad över ifall de skulle ta sig an oss med tanke på att vi inte varit skrivna på samma adress i två år men detta var ingen någon frågade om alls när väl remissen var gjord. Min gynekolog hade dock sagt vid tidigare tillfällen att det kunde bli problem.
Juni 2013 – Jag ringde Repro vid flera tillfällen för att höra om de fått remissen och om de visst något om när vi kunde komma att bli kallade. De sa att de hade en väntetid på 3 månader i vanliga fall och gav mig en preliminär tid i september.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar